1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

han gjort i tolv år och så kommer han alltid att göra.” 47 Men så händer
plötsligt något som förändrar hans vanor. Magister Blom träffar en kvinna,
gifter sig och sätter aldrig mer sin fot i källaren. Kvällarna med kräftor
och tidningsläsning hörde ungkarlslivet till.
De begrepp med vilka tidningsläsningen och kaféläsarna beskrevs antyder
en idealtypisk läsart i 1800-talets föreställningsvärld: på schweizerierna
sades man ”fördrifva tiden med att läsa tidningar”, en ungkarl sades
”flyktigt, som han brukade, genomögna dagens tidningar”, en annan
”tog en tidning, läste ett par rader och kastade bort den”, och en av De la
Croixs stamgäster benämndes ”tidningsslukaren”. 48 Typiskt är att det
nästan alltid var män som beskrevs. När kvinnors läsning skildrades var
det som regel i hemmiljö. 49 Eva Helen Ulvros har i sin avhandling undersökt
borgerliga kvinnor i Sydsverige mellan 1790 och 1870. I de brev och
dagböcker som ligger till grund för studien nämns både bok- och tidningsläsning.
Ulvros reder inte ut de eventuella skillnaderna mellan
mediebruken, men visar ändå att flera kvinnor och deras familjer återkommande
läste tidningar och tidskrifter vid 1800-talets mitt. 50 Också i
hemmet tenderade emellertid männen att ta över, som i Victoria Benedictssons
Pengar från 1885: ”Farbrodern låg på soffan och läste en tidning,
frun satt bredvid och stickade strumpa.” 51 Som Ulvros påpekar var
läsning i hemmen under 1800-talet ofta liktydigt med högläsning. I annat
fall hette det att man läste ”tyst för sig sjelf”. Högläsningen innebar att
också kvinnor fick del av det lästa, men det var vanligtvis en man som
läste och valde läsning. 52
Den flanöristiska läsarten skiljer sig mycket från vad som har beskrivits
som en kvinnlig läsart. Enligt Lisbeth Larsson – vars historiska belägg
är något oklara – karaktäriseras kvinnors läsande av ”uppslukande”,
att de ”ger sig hän”, stänger ute världen och njuter – en distanslös läsart
som kallats ”bovarysm” efter Flauberts bekanta romanfigur. 53 Också
män kunde vara engagerade i sin läsning, men behöll ändå distansen. Så
skriver Harald Wieselgren om en läsare: ”Ifrig tidningsläsare och antecknare
ur spalternas innehåll, satt han dagligen vid kaffedags på sin bestämda
plats på ett af hufvudstadens finare kaféer med en helst fransk eller
engelsk journal framför sig”. 54 En manlig läsare var enligt idealet välinformerad,
antecknade och begrundade. 55 August Blanche skildrar en sådan
läsare i den 1848 utgivna romanen Första älskarinnan. Kammarskrivare
Fridolf Alm sitter där på Norges vapen med ett tidningsblad i handen.
Alm är en allvarlig tidningsläsare som ”genomläste noga” och sökte
”förblifva bildad och dygdig”. Efter att han läst en ”tiggarannons” tar
han sig för att själv undersöka vem som har satt in annonsen. 56 Dessa
lässcener — 53