1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

handeln tycks ha varit ett av de viktigaste attributen att framhålla för
en potentiell kundkrets, bjudande tanken: Här finns ju allt man kan önska
sig!
Hos viktualiehandlare Berglund där ”Du får hvad du vill. Ja, mer därtill!”
pekar han på ”Konserver och dilikatesser [sic] af yppersta slag” –
”Profva mitt Strandsmör” (måste du en dag). ”Å Ronneby Kryddsill och
Sandjordspotatis” (så billigt – nästan gratis). Han listar: tunga, lax, lübsk
medvurst, fru Plancks linköpingskorv, osten från Burträsk, fetsill från Norge,
nyrökta skinkor, renstek, västeråsgurkor, fårkött, löjrom, kräftstjärtar,
och än mycket mer. Allt i rim på melodin ”Det sägs att på jorden…”.
På samma sätt beskrivs varurikedomen hos grosshandlare Joseph
Leja, vars butik vid Regeringsgatan under 1880-talet var omskriven som
den mest ”storartade verksamheten i hela Skandinavien” med ett ”ojemförligt
välsorteradt lager.” 28 Inte ens ”sjelfvaste Frankrike har – en så väl
sorterad Pariserbazar” hävdade Mallander. 29 Och i visan om Rahms
Garn- väfvnads & tricot-affär utbrister han: ”ett sådant lager, blott af
klädningstyger! […] han kan ju kläda hela Stockholm opp – Usch, jag
blir så virrig, så jag tror jag smyger. Men då hviskar mutter: Käre gubbe,
stopp!” 30 Rahm är nämligen förhållandevis billig, vilket Mallander låter
sin köpglada maka i visan berätta för publiken. Också matställenas utbud
av rätter och drycker apostroferas särskilt i reklamen, såsom Östermalms
restaurant som bjuder 19 sorters punsch till lunchen – man får inte ha
bråttom, betonar författaren.
Billiga priser i kombination med varor av god kvalité framhölls särskilt
i vistexterna. Uttryck som ”af prima fabrikat till billigt pris”, ”ärlig
vara”, ”ingen humbug” varvades med försäkringar om att till exempel
bullarna var särskilt stora hos bagare Pihl, att klockorna från urmakare
Heike aldrig gick galet eller att Frögrens slakteriaffär bara hade ”stämplade
nassar” – och även om inte köttbesiktningsbyråns märke tryckts
därpå, borgade väl det Frögrenska namnet för kvaliteten ändå. 31 Mallander
betonade gärna tradition och renommé, att firman funnits länge, att
namnet var känt i staden och att handlaren var pålitlig – omdömen som
uppenbarligen ansågs väsentliga i en tid av ständiga nyetableringar inom
detaljhandeln, där det mesta dessutom såldes i lösvikt över disk. Som
jämförelse kan nämnas att antalet minut- och grosshandlare i Stockholm
ökade kraftigt under seklets senare decennier, från 800 år 1860 till 3 500
vid 1890-talets ingång. 32 Det var i första hand handlaren, snarare än producenten,
som bar ansvaret för utbuden på 1880-talets varumarknad och
det gällde att vinna kundernas förtroende.
Butiken i sig var också ett konkurrensmedel. Hit hörde det kommersi-
begärets locksång — 15