1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

etsverken. 3 Alltfler kvinnor fick i och med det kommersiella genombrottet
möjlighet att publicera sig i mindre prestigeladdade fora – kvinnor som
av olika skäl tvingades skriva för brödfödan. Författandet och läsandet av
den tidiga kommersiella romanen kunde bli kvinnornas universitet, så
länge som de stod utanför de högre utbildningsmöjligheterna. Men även
män som lämnade karriärstegen och sökte nya sociala arenor etablerade
sig på en differentierad publicistisk marknad med hjälp av författandet av
fiktionsprosa.
Den i långa stycken dramatiska förvandlingen av det skönlitterära mediesystemet
kartlade jag i min avhandling Romanen som vardagsvara från
2007. 4 Fokus låg på fyra förlagsfirmors kamp om utrymmet på den växande
skönlitterära bokmarknaden. Konkurrensen dem emellan blev särskilt
tydlig just i utgivningen av de försäljningsmässigt innovativa och
framgångsrika häftesserierna. Resultatet av häftesseriernas framfart blev
att omkring två tredjedelar av den svenska skönlitteraturen omkring 1850
utgavs i sådana former. Denna bedövande dominans för billigutgivning av
skönlitteratur lamslog den tidigare ganska trögrörliga bokmarknaden, ofta
förvaltad av män med litterär kompetens och utbildning, som nu upplevde
att deras positioner var hotade. Häftesserierna var enligt inflytelserika litteraturkritiker
en farsot som hotade att förgöra all god bildning och kultur.
De liknades vid en dräng- och pigläsning med själsdödande innehåll.
De moraliska brösttonerna var legio inom det litterära etablissemanget på
1830-talet. 5
Men det var inte alla som drabbades av moralpanik. C.J.L. Almqvist
skrev så sent som den 17 april 1847 i Jönköpingsbladet apropå de florerande
häftesserierna att man borde uppmärksamma denna märkliga företeelse
inom litteraturen och dess ”dragning till en viss likhet med Tidningsform,
som allt mer och mer börjar uppenbara sig även i andra delar av litteraturen,
till exempel Romanen”. Detta bevisar, hävdade Almqvist, också ”den
periodiska pressens världsbetydelse”. 6 Den liberale skribenten Almqvist
iakttog med förundran de mediala förvandlingarna i sin samtid. Som skönlitterär
författare skulle han också av ekonomiska skäl medverka i några
publikationer av häftesseriernas typ. 7
Varför väckte fenomenet häftesserier ett sådant uppseende? En anledning
var upplagornas storlek. Den traditionella boken inom bundna pärmar
som bärare av skönlitterär text hade en spridning på omkring 500 exemplar
i normala fall. Detta medium utmanades därför rejält av en liten,
billigare och snabbare kusin som nådde köpare i tusental från ett bredare
socialt spektrum. Att publicera texter utportionerade i häften var, i motsats
till vad Spegeln hävdade, emellertid ingen ny utgivningsstrategi. Men
66 — gunnel furuland