1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Karl XII:s vagga och gångstol. Dessa föremål erhöll mycket uppmärksamhet då de förevisades
på Historiska museet, och Svenska Familj-Journalen (1 : ) konstaterade att
den romerska relikkulten hade en rent mänsklig kärna som inte ens protestanter kunde
frigöra sig från. ”Gångstolen företer i konstruktion eller utsirning ingenting märkligt –
det är en enkel apparat, i hvilken en nybegynnare i konsten att gå fästes, för att utan fara
erhålla öfvning i en nyttig idrott. Det är onekligen eget att se det redskap, som hjelpte
den späde konungasonen att taga de första stegen, om man dervid tänker på den bana,
han under de följande tider framgick genom verlden, stark, utan hänsyn för egen fara
eller de sinas. Hvad drömmar lekte väl i den spädes sinne under den tid han hvilade i sin
gyllene vagga?”
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
galleri som tidens mediesystem framställde. Två andra uttryck som
monumentaliserade en kanon över samtidens hjältar och mediepersonligheter
var Sam Lidmans minnesstenar på Djäkneberget i Västerås och
Alfred Bexells ”talande stenar” i Halland. 39
Under 1880- och 1890-talen lät Bexell hugga in mer än 500 personnamn
på stenar och klippväggar i skogen kring orten Grimeton nära Varberg.
Av de namn som hittills återfunnits hör de flesta till någon av kategorierna
politiker och statsmän, vetenskapsmän, filosofer eller författare.
Namn som nämns i andra sammanhang i denna artikel återfinns även här
– bland andra Fredrika Bremer, John Ericsson, Anna Maria Lenngren,
Garibaldi, Geijer, Runeberg och Tegnér. Precis som Artur Hazelius drevs
Bexell av kulturhistoriska ambitioner. Han förvärvade bland annat en
betydande samling allmogeföremål samt en fullt inredd halländsk rygg-
mediernas livrustkammare — 1