1800-talets mediesystem - Kungliga biblioteket

efolkningen, inte bara de välbärgade, fick ett ökat konsumtionsutrymme.
Denna process innebar att allt fler varor producerades som kunde hålla
ett relativt överkomligt pris. 23 Hierta kallar till och med sina häften för
läsning till ”godt pris”. Bokförläggarna bedrev för sin tid ganska avancerade
reklamkampanjer, och dessa var alldeles tydligt utformade för att
locka de nya konsumentgrupperna till de billiga produkterna. Häftesserierna
utvecklades till att bli vardagsvaror, eftersom alltfler fick ekonomiska
möjligheter att köpa dem. Särskilt Hierta fick därför utstå skarp
kritik för att hans häftesserie ändrade på de inrotade vanorna när det gäller
konsumtion av just skönlitteratur. I en försvarsartikel i Aftonbladet den
14 februari 1838 belyser tidningsägaren detta på ett konkret sätt: ”Hvad
är då i sjelfva verket egentliga orsaken till allt det ofvannämnda skriket?
ingenting annat än att ’läsbegäret’ börjar mera än förr ’gå paralelt med
begäret att äta väl, dricka väl, sofva väl, roa sig väl;’ det vill säga att en eller
annan toddy möjligen börjar uppoffras för att köpa ett häfte af de förderfliga
läsebiblioteken.” 24 Med andra ord hade romanen blivit en vardagsvara
bland andra.
Metoden att distribuera häftesserierna så snabbt och billigt som möjligt
bidrog till att den gryende kulturkonsumtionen började växa fram efter
nya mönster. Häftesseriernas veckovisa spridning har ibland skildrats
som ett slags happening, en händelse att vänta på när postbudet kom eller
häftet hämtades i boklådan. Förläggarna påverkade och styrde genom sina
tydliga distributions- och försäljningsvillkor köparnas och läsarnas vanor.
Dessa blev införlivade i ett mediesystem som ofta talade i termer av efterfrågan,
snabba översättningar, rykande färska nyheter och så vidare. Detta
borde även ha påverkat konsumtionen av andra medier. Läsvanor och kulturkonsumtion
kan synas vara trögrörliga ting, men om det införs nyheter
som får verkligt genomslag, kan dessa ge långtidsverkan.
De ekonomiska förutsättningarna för romanproduktionen i Sverige
blev för lång tid framöver starkt präglade av häftesseriernas arbetssätt. Att
försöka pressa priset och göra litteratur tillgänglig för flera har i häftesseriernas
efterföljd varit en ledstjärna på svensk bokmarknad ända fram till
de senaste decenniernas statliga bidrag till lågprissatsningen En bok för
alla. Men dessa har fått stryka på foten med huvudargumentet att det nuförtiden
är betydligt lättare att komma över billiga böcker i det stora kommersiella
utbudet. Kvalitetsurval talar man mera sällan om. Ett kulturpolitiskt
ansvar stämmer inte överens med det utpräglade marknadstänkande
som råder idag.
Den billigt köpta romanen i häftesseriernas form medförde att det så
småningom utkristalliserades en borgerlig roman på de större svenska
6 — gunnel furuland