Fulltext - SBU

läret skickades ut per post, och en av författarna gjorde alla intervjuerna
(MINI) per telefon. Den fjärde studien ägde rum vid en öron-näsa-halsklinik
på ett universitetssjukhus i Belgien [94]. Konsekutiva öppenvårdpatienter
(n=285) med yrsel, av vilka 268 besvarade PHQ-9 och av vilka
97 slumpvis utvalda blev intervjuade med hjälp av MINI, utgjorde
materialet. En tränad psykolog gjorde intervjuerna fem dagar efter
PHQ-9.
Fyra studier utfördes i primärvård [82,89,92,96]. En tysk studie har
tidigare beskrivits i avsnittet om HADS [82]. Henkel och medarbetare
inkluderade 470 konsekutiva patienter från väntrummen för 18 vårdcentraler
i Tyskland [92]. Wittkampf och medarbetare studerade 664
patienter bokade för återbesök hos 23 distriktsläkare i Nederländerna [89].
Patienterna skulle vid föregående besök (tre månader innan inkludering
i studien) ha uppvisat psykiska problem eller oförklarade somatiska besvär.
Referenstestet var SCID-I som gjordes vid en telefonintervju av
klinisk personal som stod under handledning. Den fjärde studien genomfördes
på 8 primärvårdskliniker där 62 primärvårdsläkare och 21 invärtesmedicinare
arbetade [96]. Innan patienterna, med diagnoserna högt
blodtryck, ledbesvär, diabetes och lungsjukdomar, besökte läkaren fick
de fylla i PHQ-9-formuläret. Referenstesten var SCID-I och utfördes
av en klinisk psykolog och tre socionomer.
Sammanvägd sensitivitet och specificitet
Sensitivitet och specificitet från de tio studierna som undersökte algoritmbaserad
PHQ-9 redovisas i Figur 3.5.14a. Spridningen i sensitivitet mellan
studierna var stor, mellan 34 och 84 procent. Specificiteten var genomgående
hög, mellan 85 och 98 procent.
256 diagnostik och uppföljning av förstämningssyndrom