Fulltext - SBU

Steiner och medarbetare [9] rekryterade 100 patienter som var aktuella
för inläggning eller dagvård vid en psykiatrisk klinik i Connecticut, USA.
Den kliniska diagnostiken utfördes av erfarna psykiatrer, och SCIDintervjuarna
var välutbildad forskningspersonal. Psykiatrerna var omedvetna
om att deras diagnoser skulle ingå i undersökningen. Generell
överensstämmelse mellan bedömningarna med och utan intervjustöd för
alla diagnoser, mätt med viktad kappa, var 0,25, dvs låg. Sensitiviteten
var 32 procent för egentlig depression, 15 procent för dystymi, 37 procent
för bipolärt syndrom och 12 procent för schizoaffektivt syndrom. Specificiteten
var 44 procent för egentlig depression, 88 procent för dystymi,
86 procent för bipolärt syndrom och 35 procent för schizoaffektivt
syndrom.
Bedömning av evidensstyrka
Det går inte att bedöma sensitivitet och specificitet för klinisk diagnos
utförd av psykiatrer med SCID som referensstandard för att diagnostisera
förstämningssyndrom i kliniska populationer pga att antalet studier
är för litet (otillräckligt vetenskapligt underlag ⊕