Fulltext - SBU

med hänsyn tagen till sammanhanget. Finns det familjemönster och
yttre stressande omständigheter som spelar in Diagnostiken baseras på
patientens egen beskrivning av upplevelser och bedömarens frågor och
observationer av beteendet. Insamling och bearbetning av information
sker stegvis.
Kommunikationen mellan patient och kliniker är följaktligen navet
i den diagnostiska processen. Dialogen kan försvåras av många skäl,
t ex problemets komplexitet, språk- och kulturskillnader samt förutfattade
meningar och förhastade slutsatser hos både patient och vårdgivare.
En strukturerad diagnostik inleds med en klinisk bedömning av patienten.
Om klinikern misstänker psykiska problem kan ett formulär för
riktad screening vara ett stöd för att bedöma sannolikheten för den misstänkta
diagnosen. Om misstanken stärks kompletteras bedömningen med
strukturerade eller semistrukturerade intervjuformulär för att säkerställa
att samtliga kriterier i klassifikationssystemen (DSM-IV eller ICD-10)
täcks. Det gäller både den troliga diagnosen men även andra syndrom,
eftersom samsjukligheten ofta är betydande. Den slutliga diagnosen bör
alltid baseras på en sammanvägning av anamnes och all tillgänglig klinisk
information från diagnostiska hjälpmedel samt information från
närstående. När diagnosen är ställd kan syndromets svårighetsgrad
bedömas med hjälp av formulär som patienten eller klinikern fyller i.
En noggrann diagnostik ger förutsättningar att formulera en behandlingsplan
och påbörja behandling. Effekterna av behandlingen utvärderas
kontinuerligt med stöd av formulär för att bedöma svårighetsgrad.
Användning av formulär och skalor
som stöd för den diagnostiska processen
De bedömningsformulär som granskas i rapporten baseras på de bakomliggande
kriterierna för förstämningssyndrom. Tanken är att formulären
ska kunna fånga in eller kvantifiera ett tillstånd som är mångfasetterat.
Formulären består därför av flera olika frågor (påståenden eller items).
KAPITEL 1 • inledning
51