Fulltext - SBU

ter gick det att genomföra en intervju med 66 procent. Patienternas och
intervjuarens uppfattningar om intervjun skattades med en VAS-skala.
Personalen ansåg att intervjun var användbar och trovärdig förutom för
patienter som vårdades pga psykos.
Två studier utvärderade PHQ-9. Duffy och medarbetare kom fram till
att PHQ-9 var till stor hjälp för diagnos, bedömning av svårighetsgrad
och uppföljning inom psykiatrin [10]. Studien genomfördes som ett så
kallat genombrottsprojekt (systematiskt lokalt förbättringsarbete) med
sexton psykiatriska kliniker. När studien startade använde sex kliniker
bedömningsformulär för riktad screening och fyra för uppföljning av
insatt behandling. Efter tolv månader hade samtliga sexton kliniker
infört PHQ-9. Bermejo och medarbetare å andra sidan fann att det var
för tidsödande att använda PHQ-9 som väntrumsscreening och att det
var svårt att motivera patienterna [12].
Mason och medarbetare intervjuade barnmorskor och sjuksköterskor
från en så kallad Primary Care Trust [16]. Samtliga uttryckte belåtenhet
med EPDS som fungerade som ett diskussionsunderlag vid samtal med
mödrarna. Alla var dock medvetna om att formuläret hade sina begränsningar
och endast var ett hjälpmedel.
Uppfattningar från svenska fokusgrupper och enkäter
Många uppfattningar som framkom i enkäter och fokusgrupper överensstämde
med dem som redovisats i litteraturen. De flesta av läkarna
använde formulären för vissa patienter, t ex sådana som var tystlåtna
eller som hade svårt att uttrycka känslor. Generellt sett såg de inte någon
större nytta med formulären utan den egna erfarenheten var säkrare,
”Jag är själv det bästa verktyget”. Några påpekade att formulären hade
ett pedagogiskt värde.
Flera underströk att formulären är utvecklade för forskning och mätning
på gruppnivå och de var osäkra på hur tillförlitliga de var för enskilda
patienter. Förutom eventuella begränsningar i själva formulären såg
deltagarna problem med patienter som hade otillräckliga kunskaper
i svenska. Primärvården skulle behöva ha tillgång till framför allt själv-
566 diagnostik och uppföljning av förstämningssyndrom