Fulltext - SBU

Bruchmuller och medarbetare fann att av nära 2 000 psykiatrer och
psykoterapeuter i Schweiz använde bara 15 procent strukturerade intervjuer
till sina patienter [14]. Gilbody och medarbetare skickade en enkät
per post till 500 slumpvis utvalda psykiatrer i Storbritannien med en
svarsfrekvens på 74 procent [8]. Över hälften av psykiatrerna använde
aldrig bedömningsformulär. Cirka 10 procent använde regelbundet formulär
för riktad screening och uppföljning, vanligen BDI, HADS och
HDRS. Drygt 10 procent av läkarna rapporterade att deras arbetsgivare
ställde krav på standardiserade bedömningar av psykisk ohälsa. Cirka en
tredjedel av dem som besvarade enkäten lämnade frivilliga kommentarer,
samtliga negativa. Vanliga invändningar var att formulären inte kan upptäcka
subtila förändringar, att tiden inte räckte till och att det krävdes en
annan infrastruktur för att hantera dem.
Dowrick och medarbetare genomförde fokusgrupper med brittiska allmänläkare
och patienter [13]. Utgångspunkten var att NICE (National
Institute for Clinical Excellence) numera kräver att självskattningsskalor
används för att läkarna ska få ekonomisk ersättning för handläggning av
en patient med depression. Läkarna var skeptiska till skalorna för egen
del men ansåg att de kunde vara av värde ”för andra”. De var osäkra på
tillförlitligheten, och om en patientskattning inte överensstämde med
läkarens egen uppfattning så vägde skattningen lätt. Läkarna var också
osäkra på hur stor risken är för att patienterna manipulerar och inte
besvarar frågorna sanningsenligt.
Fem studier testade hur acceptabla olika formulär är för kliniker och fyra
rapporterade positiva resultat. Suppiger och medarbetare undersökte en
semistrukturerad intervju (ADIS översatt till tyska) [11]. Tio certifierade
kliniska psykologer intervjuade knappt 200 personer inom öppen- och
slutenvårdspsykiatrin. Psykologerna var tillfredsställda med intervjuformuläret.
De fick fram den relevanta informationen i mer än 90 procent
av intervjuerna och uppnådde en positiv relation till patienten i nästan
samtliga fall. För 15 procent av patienterna misstänkte psykologerna att
patienten inte hade berättat om alla sina problem.
En norsk studie utvärderade MINI som utfördes av annan personal än
läkare på en akutpsykiatrisk avdelning [15]. Av 268 konsekutiva patien-
KAPITEL 7 • användning av bedömningsformulär i sverige
565