Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag I de fall man anser att kantzonen är för ensartad och befintliga höga träd inte ger skugga till ytvattnen kan träden beskäras. Det sker lämpligen på en sådan höjd, 1–3 m, att betning av djur undviks. Helst utförs åtgärden när marken bär under tidig vår. Lämpliga träd är pilar, sälg, björk, ask, lind och al. Gör man beskärningen vid rotnivå fås ett intryck av ett lövrikt buskage och löven och kvistar blir åtkomliga för betande djur (Figur 11). Många träd lämpar sig för beskärning vid markytan, t.ex. pilar, al, unga vårtbjörkar. Att beskära träd på detta sätt kan vara lämpligt i de fall de riskerar att annars falla omkull på grund av tyngden av tjocka grenar (observera dock att tillförsel av död ved till mark och vatten är mycket viktig). Det är lämpligt att lämna kvar en del av de stammar och grenar som sågas bort, både för terrester och akvatisk mångfald. Beskärning brukar behöva upprepas vart 20:e år för att bibehålla kantzonens diversitet, men helst bör kantzonen efter denna tid ha övergått i en naturligt divers livsmiljö som inte kräver sådana åtgärder. Sker röjning och gallring av buskar och träd i kantzonen kan det för att öka artrikedomen vara lämpligt att spara växter med bär, eller viktiga pollen- och nektarkällor. Exempel på sådana släkten är sälg, slån, hagtorn, rosor och björnbär. Träd med lätt nedbrytbara blad bör gynnas, t.ex. gråal, klibbal, fågelkörsbär, alm, lind och ask. 5.3.6 anläggning och etablering av nya kantzoner Skogsmark När en ny kantzon ska återetableras så görs detta naturligtvis med det ståndortsanpassade synsätt som används i skogsbruket. Strävan bör vara att återskapa den naturliga kantzonen för rådande förhållanden. Utmed vattendrag och sjöar med återkommande översvämning i strandzonen gynnas lövträd (ex. glasbjörk) och buskar. Ju mer sällan översvämningarna sker desto större blir inslaget av t.ex. vårtbjörk, alm, lind och gran. Tallen växer i torra kantzoner. Ovanstående innebär att man vid en kapitel 5 46 klibb- och gråal Som pionjärarter växer alar snabbt och klarar sig ofta från betning. Den snabba tillväxten beror delvis på att den vid rötterna har knölar med den symbiotiskt levande bakterien Frankia. Bakterien binder atmosfäriskt kväve som nyttjas av alen. Bland de rötter som sticker ut i vattnet trivs dagsländan alrotsslända (Adicella reducta). Alen har alltså ett gott kväveförråd. Därför kan alen släppa sina blad gröna, med det kväverika klorofyllet kvar. Al är därmed mycket viktig för energitillförsel till ytvatten. Alar blir som mest 20 m och kan nå en ålder på 100–120 år. De har djupa och vittgrenade rötter, vilket gör att de stabiliserar marken. Den rödaktiga alveden är mycket beständig. Venedig står på alpålar. När al hamnar i vatten som död ved finns strukturen kvar länge. Alens kottar, som öppnar sig vintertid, har frön som är utmärkt mat för fåglar, t.ex. grönsiska. återetablering bör ta hänsyn till nuvarande och framtida vattennivåfluktuationer. Enklast är att låta kantzonens skog självföryngra genom de frö- eller skärmträd som har lämnats kvar vid avverkningen och genom att låta de befintliga trädplantorna som redan finns i området växa upp. Tall kan lämpa sig för naturlig föryngring om marken är torr och inte för näringsrik.
Gran lämpar sig för fuktigare lokaler, även frostkänsliga sådana. Risken att misslyckas är dock relativt stor på grund av konkurrens från annan vegetation och för att fröträden blåser omkull. I granens fall finns också risk för angrepp av granbarkborre. För att säkerställa föryngring kan viss plantering ske av viktiga trädslag som al och ask samt i torra partier av tall. Plantering är dyrare, men ger ett säkrare resultat än självföryngring och sådd. Plantering eller sådd måste givetvis till om man önskar införa nya arter i området, givetvis avses då sådana arter som hör hemma i området naturligt men som missgynnats av rådande skötsel. Plantorna kan vara ett- eller fleråriga och vara med eller utan kruka (täckrots- resp barrotsplantor). Rådgör med skogskunniga och plantskolor. Observera att det är viktigt att få plantor av lokal proveniens, vilket kan vara nog så svårt. Plantera så snart som möjligt efter leverans. Lämpliga verktyg är planteringsrör (för täckrotsplanta), flåhacka och planteringsspade. Bästa tid för plantering är våren efter tjällossning, alternativt hösten (om plantorna är invintrade). Vid plantering brukar man markbereda för att minska vegetationskonkurrensen för de nya plantorna, dessutom får man högre marktemperatur, jämnare fuktighet och bättre näringstillgång. Risken för snytbaggsangrepp (barrträd) minskar också. I kantzonen ska man inte markbereda maskinellt, utan här sker fläckupptagning och i fuktigare mark möjligen högläggning. Sådd lämpar sig bäst för tall, gärna då inte de allra torraste markerna. Är det stor risk för gräsuppslag, t.ex. i södra Sverige, bör någon annan föryngringsmetod väljas. I än större utsträckning än för plantor är det viktigt att få ett bra frömaterial, av rätt proveniens, men också med god grobarhet. Man kan köpa naturfrö (s.k. beståndsfrö) eller plantagefrö. De senare gror bäst, men är sällan av önskad proveniens. Manuell sådd sker genom att blottlägga små fläckar, sk. mikropreparering. Lämpliga verktyg är kratta, såddrör eller -kanna (de ger en begränsad och kontrollerad mängd frö). Sådd bör ske något senare på våren än plantering, dvs. maj-juni. Där så är lämpligt kan hyggesrester och slyvegetation hyggesbrännas för att gynna tall. Idag domineras oftast barrkantzoner i <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag allt för stor utsträckning av gran eftersom man bekämpat elden och plockhuggit bort stora tallar. I en ursprunglig kantzon hade tallen varit mer dominant. Dessutom hade säkerligen lövinslaget varit större, även på torrare mark. Bränning kan också gynna flera skalbaggar som kräver död ved, samt ovanliga växter som t.ex. svedjenäva vars frön kräver 40–50 ºC för att kunna gro. Lövträd som gynnas samtidigt med tallen är sälg och asp. Bränningen kompletteras med sådd, naturlig föryngring eller plantering. Bränning ska inte ske i torra marker med tunt humustäcke eftersom det kan leda till jord- och näringsförlust. Bränning är generellt dyrt då åtgärden kräver god tillsyn. Rådfråga alltid Skogsstyrelsen som kan vara behjälplig med åtgärden och de tillstånd som kan behövas (t.ex. från eldningsförbud). Det krävs noga förberedelser för att inte elden ska sprida sig till närliggande skogsområden. Brandgator grävs på hyggets sidor och med jämna mellanrum kan man anlägga gropar med vatten som kan sprutas på lågorna med hjälp av motordrivna pumpaggregat. Sedan måste området övervakas under flera dagar, kanske till och med veckor, så att inte lågorna flammar upp igen. • Enklast etableras en ny kantzon genom att tillåta en naturlig föryngring sker i området närmast vattnen. • Under etableringsfasen av en ny kantzon bör skonsamma föryngringsmetoder användas, t.ex. skärmställning, självföryngring eller manuell plantering. • Spara vid avverkning och andra skogliga åtgärder små naturligt föryngrade trädplantor, även om de ser ”dåliga” ut. Ofta kan de, om utrymme ges, växa upp till fina träd. • Träd aktuella för manuell plantering, närmast vattnet, är grå- och klibbal, på frisk mark ask samt tall på torra partier. Salixarter kan också vara ett alternativ närmast vattendraget. • Plantor som behandlats kemiskt mot snytbagge får inte förvaras i ytvatten eller i nära anslutning. • I kantzonen får ingen maskinell markberedning ske. • Plantor sätts i ett område på 30 × 30 cm där grässvålen tagits bort. 47 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65: arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67: forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69: forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 70 and 71: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 102 and 103: Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 158 and 159: medelvattenföring Medelvattenföri
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207:
Page 208 and 209:
Page 210 and 211:
Page 212 and 213:
Page 214 and 215:
Page 216 and 217:
Page 218 and 219:
Page 220 and 221:
Page 222 and 223:
Page 224 and 225:
Page 226 and 227:
Page 228 and 229:
Page 230 and 231:
Page 232 and 233:
Page 234 and 235:
Page 236 and 237:
Page 238 and 239:
Page 240 and 241:
Page 242 and 243:
Page 244 and 245:
Page 246 and 247:
Page 248 and 249:
Page 250 and 251:
Page 252 and 253:
Page 254 and 255:
Page 256 and 257:
Page 258 and 259:
Page 260 and 261:
Page 262 and 263:
Page 264 and 265:
Page 266 and 267:
Page 268 and 269:
Page 270 and 271:
Page 272 and 273:
Page 274 and 275:
Page 276 and 277:
) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 278 and 279:
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294:
Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?