Ekologisk
Ekologisk
Ekologisk
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Skålmetoden<br />
I Himleån, 4-8 m bred, har Varbergs flugfiskeförening<br />
tagit fram en metod för etablering<br />
av lekbottnar för lax och öring genom<br />
tillförsel av lekgrus utifrån. Lekgruset skaffas<br />
från lokala grustag och man försöker få<br />
fram ett blandat material med +25–110 mm<br />
i diameter. Eftersom det är lax och havsöring<br />
som dominerar i vattendraget samtidigt<br />
som sandtransporten är stor brukar medeldiametern<br />
på lekgruset vara i intervallet<br />
40–80 mm. Därmed riskerar man inte att<br />
bottnarna sätts igen av sanden. I mindre,<br />
0,5–2 m, bivattendrag används finare fraktioner<br />
på lekgruset, vanligen 16–32 mm.<br />
Platsen för lekbottnen brukar ligga på<br />
0,3–0,5 m vattendjup och i områden där<br />
vattnet vid lågvattenföring ”gör att stövelskaften<br />
fladdrar” (ca 0,3 m/s). Arbetet<br />
sker vid lågvattenföring. En grop grävs ut<br />
försiktigt med en grävmaskin så att en stor<br />
skålformad grop skapas. Denna brukar<br />
vara minst 3 m lång och minst 1 m bred.<br />
De största anlagda skålgroparna har varit<br />
ca 300 m 2 . Genom skålformen förs ytvatten<br />
naturligt ned i bottnen och strömmar sedan<br />
upp ur botten. Samtidigt ligger lekbädden<br />
skyddad vid högflöden. Precis som vid<br />
Hartijoki-metoden förankras lekbädden<br />
med ett antal stora ståndstenar nedströms<br />
och eventuellt vid sidorna. Dessa stenar<br />
bidrar också till att tvinga ned vatten i bottnen,<br />
dvs. ger en god genomströmning. Till<br />
en liten lekbädd (1 × 3 m) går det åt 1 m 3<br />
naturgrus i fraktionen +25–110 mm.<br />
Stora lekområden eftersträvas eftersom<br />
man har rika laxfiskbestånd och risken<br />
annars är att flera honor leker på samma<br />
plats. Det är inte ovanligt med anlagda<br />
lekområden på 50–200 m 2 . Stora områden<br />
är generellt billigare än små att anlägga<br />
med denna teknik, dessutom ligger de stora<br />
områdena ofta stabilare. Hela områdena<br />
utnyttjas av lekande fisk enligt fältobservationer.<br />
Naturligtvis behöver man inte gräva<br />
ur bottnarna om det finns naturliga lägen<br />
mot forsnackar där gruset kan ligga kvar.<br />
Se dock till att lekbädden inte sticker upp<br />
ovanför bottennivån, eljest samlar den på<br />
sig sediment och spolas lättare bort.<br />
<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />
Load-on-top<br />
Det är vanligt att lägga ut lekgrus direkt<br />
ovanpå befintlig botten. Det måste då ske<br />
i anslutning till strukturer som håller<br />
kvar lekmaterialet, t.ex. död ved, stenar,<br />
forsnackar eller stränder (Figur 6, 7, 8).<br />
Metodiken skiljer sig från HM i och med<br />
att man tillför grus utifrån, och skiljer sig<br />
från skålmetoden genom att man använder<br />
naturliga svackor och nackar. Fördelen med<br />
metoden är att det går snabbt och är billigt,<br />
nackdelen är att bottnarna ofta flyttas efter<br />
högflöden. Dessutom kommer uppstickande<br />
strukturer att få väldigt hög sedimentation.<br />
Danska studier har visat att sådana här<br />
lekbankar fungerar bäst om en sedimentfälla<br />
anläggs uppströms (Nielsen 1995).<br />
Det är således viktigt att så långt möjligt<br />
sträva efter att få lekbädden på samma<br />
nivå som övrig botten. Det är också viktigt<br />
att lekbädden ges en väld profil som ger god<br />
inströmning av vatten i uppströms del.<br />
Metoden går att använda i både små och<br />
stora vattendrag. Helst bör det vara liten<br />
drift av fina partiklar som sand, och gärna<br />
inga extrema högflöden. Metodiken lämpar<br />
sig därmed bäst i sjörika system, eller<br />
nära nedströms sjöar. I ett antal projekt<br />
har lekgruset flugits in med helikopter och<br />
sedan spridits för hand. Oavsett fördelarna<br />
med snabb anläggning av lekområden och<br />
låga kostnader finns flera exempel på att<br />
bottnarna blivit för rörliga och spolats nedströms.<br />
Metodiken rekommenderas endast<br />
då en noggrant manuellt arbete sker för att<br />
säkerställa att leksubstratet förankras på<br />
lämpligt sätt.<br />
inblandning av kalkgrus<br />
I försurade vattendrag dör rom och yngel<br />
av öring och lax av en kombination av lågt<br />
pH och höga aluminiumhalter. Kalkning av<br />
sjöar, våtmarker och med hjälp av doserare<br />
har oftast givit förbättrad vattenkvalitet<br />
och god överlevnad för fisk och bottendjur.<br />
I några fall har dock vattnen varit svåra<br />
att kalka, t.ex. på grund av brist på sjöar<br />
och våtmarker uppströms, eller genom att<br />
våtmarkerna är skyddsvärda och inte får<br />
kalkas. Det har då och då under de senaste<br />
30 åren diskuterats möjligheten att blanda<br />
in kalk i laxfiskarnas lekbottnar för att ge<br />
en lokal höjning av pH-värdet.<br />
205 kapitel 5
Change language