Ekologisk

vandring har skötseln försummats och flera
ålledare har tagits bort. Idag finns ett stort
behov av att bygga nya ålledare och att restaurera
de gamla. Optimalt rivs självfallet
dämmet eller så anläggs en naturlik fiskväg
eftersom mindre ålar generellt inte vandrar
i tekniska fiskvägar. Bygger man t.ex. ett
omlöp kan en del av utrymmet reserveras
för en ålledare.
Det är vanligt att samlokalisera ålledare
och fiskväg (se Figur 23 nedan). Det
är tveksamt om detta är riktigt eftersom ål
undviker de starkaste strömmarna, medan
laxfiskar kan söka sig till dem.
Det rekommenderas istället att flera ålledare
anläggs på varje plats, och då utanför
det starkaste strömdraget. I Danmark
ska det enligt lag finnas minst en ålledare
vid hinder i vattendrag. Är vattendraget
bredare än 3 m kan fiskeriinspektoratet
bestämma att fler ålledare behövs.
Ålen har svårt att finna ålledarna eftersom
det generellt släpps lite vatten genom
dem. Om ålen undviker den starka strömmen
och söker lockande svagare strömmar
vid sidan av är det viktigt att dessa strömmar
kommer från ålledarna och inte utgör
spillvatten från dammen (Larsson 2006).
Lockas ålen till spillvatten från dammen
kan de försöka klättra uppför flera meter
höga lodräta väggar, ibland lyckas det, troligen
sällan (Figur 21). Täta dammen eller
led spillvattnet till ålledaren.
Ålledare är små rännor med ett begränsat
vattenflöde där ålen kunnat klättra
successivt uppåt på lämpliga strukturer.
Genom det ringa vattenflödet uppstår
inga höga vattenhastigheter. Tidigare var
substratet i stort sett piassavaborstar med
spröten riktade uppåt. Andra, ännu äldre,
alternativ var hönsnät eller liknande fyllt
med ris. Idag finns modernare syntetmaterial
med lämplig yta. I Danmark, England
och på senare tid i Sverige brukar man
använda Enkamat®, ett konstgräs, som
substrat i ålledare. Enkamat® används
ofta som stabiliserande konstgräsmatta
i sluttningar. I denna matta kan man så
in växter så att slänterna successivt blir
”naturliga”. Enkamat® är en komposit
av fiberförstärkt biologiskt nedbrytbart
ål (Anguilla anguilla)
Ekologisk restaurering av vattendrag
material som vävts till ett tredimensionellt
nät. Enkmat® med typbeteckningen 7020,
ett 20 mm tjockt, grovt nät, placeras inuti
långa plaströr (diameter 100–150 mm)
eller täckta trärännor (200 × 200 mm) så
att hindret överbyggs (Figur 22). Fibermattorna
kan läggas plant i en låda eller rullas
i ett rör. Se till att det inte uppstår proppar
med för tätt med material. Det är bra att
planera inspektionsluckor i vandringsvägen
så att den kan kontrolleras för igensättning
med löv respektive allmän kondition. Det är
också viktigt att ålledaren har vatten i hela
sin sträckning.
Nedströms mynning bör placeras så att
det är lätt att finna och inte ligger i alltför
stark ström. Uppströms mynning placeras
i lugnvatten så att ålen inte direkt spolas
tillbaka.
Vi har idag dålig uppfattning om hur
effektiva ålledarna är. Att hundratals ålar
passerar innebär ju föga om tusentals misslyckas
att finna och ta sig igenom passagen.
Generellt undersöks aldrig befintliga ålledares
status, lockvatten eller funktion som
ålledare. Det är viktigt att i den närmaste
framtiden ta ett större ansvar för detta
problem.
Det finns flera arter av ål i oceanerna.
Här talar vi om den europeiska ålen. När
ålens ägg kläcks i Sargassohavet har
ållarven en resa på 7 000 km till våra
kuster, något som tar 1–3 år och underlättas
av Golfströmmen.
Väl framme söker sig framför allt honorna
upp i våra sötvatten, men idag är
ca 80 % av uppväxtområdet blockerat av
dammar. Uppväxten i sötvatten på 10–25
år kommer för kanske de flesta av de utvandrande
ålarna, s.k. blankål, att sluta i
en kraftverksturbin. Ovanpå det avstängda
sötvattenlandskapet tillkommer sedan
fiske, miljögifter och klimatförändringar.
Ålen är idag rödlistad med beteckningen
akut hotad.
121 kapitel 5