Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag Figur 15. Genom att ge vattendragen möjligheter att svämma över sina bräddar på strategiska ställen kan naturen själv få anlägga nya våtmarker vid högflöden i form av permanenta eller temporära småvatten. Figur 16. Genom att hyvla ned kanterna kring ett vattendrag kan ett åplan etableras. Det vara vara sådant att det endast översvämmas av högvatten, dvs. låt strandbrinken vara lite högre närmast vattendraget – men inte högre än högvattenflöden. Då får man en frisk gräsvegetation. Låter man åplanet vara lägre så att det översvämmas längre tid kan annan vegetation och framför allt ett rikt djurliv utvecklas. Låt inte sådana mer långvarigt översvämmade åplan vara djupare än 3 dm så gynnas flyttande vadare. Våtmarker i form av kärr och gölar är en viktigt livsmiljö för groddjur, snok, en mängd vattenfågel och växter. Våra grodor är fridlysta sedan år 2000 och huvuddelen av arterna är rödlistade. De vill ha en fiskfri liten göl eller våtmark som värms upp snabbt och inte torkar ut för tidigt. Tyvärr etableras ofta fisk och signalkräftor i de nya våtmarker som skapats. Därmed minskar dessa våtmarkers värde för de nämnda grupperna av djur och växter, samtidigt som vissa fiskarter (t.ex. braxen) grumlar vattnet. Plantera bara in fisk eller flodkräftor om det är klarlagt att de funnits i motsvarande våtmark förr. kapitel 5 28 Figur 17. Med branta kanter kommer zonen närmast vattendraget att ha en dålig kontakt mellan grundvattnet (och syrefria miljöer) och växterna (organiskt material). Om kanterna fasas ned ökar möjligheten för denitrifikation samtidigt som mer fosfor och sediment kvarhålles. Sträva efter en lutning mindre än 1:4. Figur 18. För att ytterligare optimera åplanets funktion och dessutom återskapa ett naturligare vattendrag kan man plantera träd åtminstone på den södra stranden för att ge skugga och lövtillskott. Figur 19. Dränering av jordbruksmark rakt ut i ytvatten innebär en stor närsalttillförsel. Rör som är så här lågt placerade tenderar att ge dålig markavvattning vid högflöden.
förhållanden. Det tidvis översvämmade åplanet har en mycket stor självrenande förmåga, kombinerat med hög biologisk mångfald och utgör ett naturligt landskapselement. Nihlén (2003) har projekterat hur åplan kan anläggas utmed kanaliserade vattendrag och diken i jordbrukslandskapet. Principen är att zonens funktion som närsaltfilter bara kan återställas om grundvattennivån höjs så att syrefria miljöer och organiskt material möter det ytligt avrinnande markvattnet. Detta kan åstadkommas genom att höja grundvattennivån i landskapet, t.ex. genom att anlägga våtmarker, eller genom att hyvla ned marken invid vattendragen så att grundvattennivån når närmare markytan (Figur 17 och 18). Om man hyvlat ner åplanet gäller det att snabbt få marken täckt av en tät grässvål. Man kan inhandla en fröblandning av ängsgröe och rödsvingel. Det kan också vara gynnsamt för den biologiska mångfalden och för att få ett naturligt utseende att så in ängsblommor. Välsorterade plantskolar kan ha flera lämpliga arter. Figur 20. Hästskovåtmark anlagd i åplanet där ett dräneringsrör eller dike mynnar (nedre bild vy ovanifrån). Tillse noga att dräneringsröret/diket fortsatt mynnar ovanför vattenytan så att det behåller sin funktion. Observera den lilla strandvallen mot vattendraget som gör att vatten, näring och sediment kvarhålls (efter Nihlén 2003). Hästskovåtmarker <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag Där markdränering eller diken mynnar vid vattendrag (Figur 19) är det ofta lämpligt att anlägga våtmarksterrasser, så kallade hästskovåtmarker, i å- eller älvplanet (Figur 20). Tanken är att få en rening av närsalter, kvarhållande av partiklar samt en livsmiljö för djur och växter. Man kan göra en hästskoformad utgrävning på 10 × 10 m i täckdikets mynning. Området görs svagt sluttande så att man får en översilning av vattnet genom vegetationen. Lämpligen görs en något högre strandvall mot vattendraget för att öka kvarhållning av vatten och sediment. Dessa små våtmarker kan sedimentera och växa igen, vilket minskar deras funktion och dessutom kan störa markavvattningen. Såldes bör man räkna med viss årlig tillsyn. 5.2.8 Höjning av sänkta sjöar Många sjöar i slättlandskapet har sänkts. I kombination med ett utdikat landskap och låg nederbörd ger detta ofta extremt låga sommarvattenföringar (se Avsnitt 5.1). Detta är ett problem för akvatisk fauna i södra Sveriges kustland, framför allt ifrån Halland till Uppland med Öland och Gotland. Där så är möjligt kan en höjning av de sänkta sjöarna vara ett viktigt instrument för att återfå landskapets vattenhållande förmåga. I denna manual kommer vi endast att beröra detta översiktligt. Vi hänvisar till Hertzman & Larsson (1999) angående arbetena i Hornborgasjön. Återställning av sjöar är komplext eftersom inte bara vattenhushållningen påverkas. Kringboende, produktiv mark och olika kulturmiljö- och andra naturvärden berörs. En höjning av vattenståndet med bara några decimeter i grunda sjöar innebär ofta att mängden vattenvegetation minskar (Pettersson & Wallsten 1990). Ofta gynnas fisk relativt fågel- och groddjursfaunan. Det finns inte möjlighet att här gå in närmare på detta komplexa område. Östlund (2004) har gjort en beräkning av vad en dämning av den sänkta Gräsösjön (70,6 ha) skulle innebära för Gråskaån (avrinningsområde 66,3 km 2 ) i Stockholms län. Detaljerna redovisas här som ett exempel på vad en sådan åtgärd kan medföra. En 29 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 62 and 63: forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65: arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67: forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69: forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 102 and 103: Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207:
Page 208 and 209:
Page 210 and 211:
Page 212 and 213:
Page 214 and 215:
Page 216 and 217:
Page 218 and 219:
Page 220 and 221:
Page 222 and 223:
Page 224 and 225:
Page 226 and 227:
Page 228 and 229:
Page 230 and 231:
Page 232 and 233:
Page 234 and 235:
Page 236 and 237:
Page 238 and 239:
Page 240 and 241:
Page 242 and 243:
Page 244 and 245:
Page 246 and 247:
Page 248 and 249:
Page 250 and 251:
Page 252 and 253:
Page 254 and 255:
Page 256 and 257:
Page 258 and 259:
Page 260 and 261:
Page 262 and 263:
Page 264 and 265:
Page 266 and 267:
Page 268 and 269:
Page 270 and 271:
Page 272 and 273:
Page 274 and 275:
Page 276 and 277:
) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 278 and 279:
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294:
Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?