Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag att observera! De flesta restaureringsåtgärder i denna manual berör kulturmiljövärden, som också omfattas av bevarandemålen i Levande sjöar och vattendrag. Kontakta därför alltid länsstyrelsen för samråd om hur du ska gå tillväga, vilket kunskaps- och planeringsunderlag som behövs inför åtgärden, eventuella erforderliga tillstånd etc. Läs mer om detta i Kapitel 1-4. geomembran (tätskikt) är ett samlingsnamn för syntetiska tätskikt, antingen direkt tillverkade av ett tätt material, t.ex. plast eller gummi, eller någon typ av tätt material t.ex. bentonitlera, som binds till ett tunt tätt skikt mellan två geotextiler. Geomembranen kan användas för att minska risk för erosion genom att kvarhålla partiklar eller vara täta för att inte släppa igenom vatten. Geomembran tillverkas i tjocklekar från 0,5 mm. Leveransen sker på rullar med bredder från 2–3 m och uppåt. Väl på plats svetsas, vulkas eller limmas de olika våderna ihop av specialföretag som har nödvändiga maskiner. Ibland kan membranen behöva skyddas med avlastande skyddsgeotextiler. I slänter används s.k. geonät, grovmaskiga nät (10–100 mm), utanför övertäckningen för att minska risk för ras och erosion. Råd om rätt typ av geomembran kan erhållas från försäljaren. Beakta dock hur miljövänliga materialen i geomembranen är. Plaster som polypropen och polyeten, termoplaster, är organiska föreningar bestående av kol, väte och syre. Dessa ämnen ger inga skadliga restprodukter vid nedbrytning eller förbränning. Geomembran tillverkade av PVC ska däremot undvikas. kapitel 5 24 tätning av bottnarna Skulle underliggande lager ej utgöras av t.ex. fin pinnmo, lerig morän eller lera kan man behöva täta bottnarna. Tätning med geomembran kan användas upp till en storlek av ca 100 m 2 , sedan börjar kostnaderna bli höga. Problemen med dessa material är dessutom att de är lätta att punktera, vilket inte är lätt att se och laga. Dessutom kan sediment ha svårt att ligga kvar i sluttande partier, men det finns geomembran med strukturerad yta för sådana situationer. Ska geomembran användas måste man först lägga ut ett underlag av finkornig packad sand. Ojämnheten i detta underlag bör vara ringa, annars bör en skyddsgeotextil placeras som underlag. Efter att tätskiktet lagts ut, och de olika våderna sammanfogats, ska ett skyddande övre lager, överfyllning, med ca 0,1 m sand läggas ut. Alternativt kan åter en skyddsgeotextil användas. Ovanpå detta läggs sedan ett ytterligare skyddande lager som kompakteras till 0,2–0,3 m. Detta lager kan bestå av lämpligt finkorigt material, lera, matjord, sand eller grus. Kommer maskiner att köra på ytan bör det sista lagret vara 0,5 m mäktigt. Närmare beskrivning om hur geomembran används och olika typer ges t.ex. av Svenska Geotekniska Föreningen (2001) eller Svenska Geosyntetföreningen (http://cgi.geosyntetforeningen. a.se/tat.shtml). Anses befintlig mark vara tillräckligt tät för att möjliggöra etablering av en våtmark kan marken dock behöva kompakteras och bearbetas så att den bildar ett homogent skikt. Ta gärna bort större sten och rötter som kan ge läckage. Lera och morän bör schaktas till ett jämt lager och sedan kompakteras. Den senare görs enklast genom att köra grävmaskin eller vält fram och tillbaka. Helst arbetar man lagervis så att först ett skikt på 0,3 m läggs ut och kompakteras. Sedan läggs ytterligare skikt ovanpå.
5.2.6 Efterbehandling och skötsel av våtmarker Etablering av vegetation i en våtmark Ofta invandrar vegetation snabbt spontant från den fröbank som finns i marken eller från intilliggande våtmarker. Änder och vadarfågel brukar vara flitiga med att sprida frön. Man kan dock skynda på processen genom att samla in jord från strandlinjen i intilliggande sjöar eller våtmarker. Då får man en stor fröbank som snabbt etableras. Aktiv återplantering är sällan nödvändigt. Det kan tillgripas om man vill införa speciellt estetiska växter (ex. svärdslilja, blomvass, fackelblomster, kabbleka) eller om man snabbt vill ha in viktiga arter som ger frö till nytta för småfåglar (starr och säv). Vass tillhör de växter som är enkla att plantera, men samtidigt kommer säkert vass att kolonisera av sig själv och kan då bilda enartsbestånd. Ett klagomål på grunda våtmarker som anlagts är att de ofta domineras av vass och kaveldun. Vill man aktivt hämta växter, se upp för fridlysta eller på andra sätt skyddade arter t.ex. Natura 2000-arter, i närliggande våtmarker bör man ha en ordentlig spade för våtmarksväxter sitter ofta djupt rotade. Jorden är svår att få med, men det gör ingenting. Det är viktigt att hela tiden hålla rötterna blöta i en hink eller liknande. Det kan vara svårt för de arter som kan ha luftfyllda rötter, t.ex. kaveldun, eftersom de tenderar att flyta upp. att hindra våtmarker från att växa igen Vissa våtmarker bör naturligtvis få växa igen, men andra kan man vilja hålla öppna, t.ex. för att utgöra habitat för större vattensalamander eller svarthakedopping. Forna dagars slåtter och bete höll kärr and strandnära våtmarker öppna. Sådana marker är viktiga för vadare, kornknarr, gulärla och grågäss. Betesdjuren är också viktiga för arter som stare och ortolansparv. Det är arbetsintensivt och dyrt att manuellt klippa vegetationen, t.ex. med hjälp av röjsågar. I ett ordentligt igenväxt kärr med vassar kan det ta upp till 30 persondagar att röja, samla ihop och frakta bort vegetation (ensilering) från en hektar (Eades m.fl. 2005). <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag Maskinslåtter av vass med specialmaskin kostar i storleksordningen 4 000–6 000 SEK/ha med hopsamling av vassen. Tidsåtgången brukar vara en hektar per dag. Lämplig tid för denna åtgärd är under högsommaren om vegetation ska användas till foder. Att variera tidpunkten för ”slåtter” (vegetationsröjning) kan öka artdiversiteten. Dessutom kan det vara lämpligt att klippa bara delar av våtmarken. Manuell röjning kräver naturligtvis att våtmarken går att gå i, alternativt att pontoner eller flottar går att manövrera. Det är viktigt att alltid spara partier med högre vegetation som kan utgöra livsmiljö för en specialiserad fauna av fågel och insekter. Beskäring av växter är en arbetsintensiv åtgärd, som ofta har kort varaktighet. Omfattande rotfräsning/-beskärning skedde dock t.ex. i Hornborgasjön med god framgång. Säv och bladvass kan minska radikalt efter några klippningar, medan näckrosor snabbt återhämtar sig. Radikalare metoder inbegriper bränning av bladvass, herbicider, muddring eller infrysning av bottnen för att lyfta ur rötter. Dessa metoder behandlas ej här. Att låta boskap beta kan vara en kostnadseffektiv metod för att hålla landskapet öppet och hindra våtmarkens åldrande. Våtmarker tål dock bara ett begränsat bete och kan vara känsliga för tramp. Kreatur trampar både sönder marken och kompakterar den. Till viss del kan detta gynna konkurrenssvaga växter som trivs på exponerad jord, men generellt ger strandbete en ökad erosion och bör regleras noga (ex. Trimble & Mendel 1995, Roni m.fl. 2002). Beakta också att gödsel från boskap kan öka näringstillförseln och är en föroreningskälla. En ko kan på ett dygn bidra med 5 miljarder fekala koliforma bakterier. De kreatur som kan vara lämpliga för att gå i vattensjuk mark under en del av året är nötboskap, t.ex. Highland cattle, och i mindre mån hästar. Nötboskap betar ofta ända ut till vattenbrynet och är därför lämpligare för att hålla efter vegetationen i strandzonen. Ofta skapar de betade gångar fram till vattnet. Nötboskap och hästar kräver dock att det finns torra partier i eller invid våtmarken. Får lämpar sig i regel inte för fuktiga marker. Får tenderar dessutom att orsaka 25 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 62 and 63: forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65: arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67: forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69: forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 102 and 103: Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207:
Page 208 and 209:
Page 210 and 211:
Page 212 and 213:
Page 214 and 215:
Page 216 and 217:
Page 218 and 219:
Page 220 and 221:
Page 222 and 223:
Page 224 and 225:
Page 226 and 227:
Page 228 and 229:
Page 230 and 231:
Page 232 and 233:
Page 234 and 235:
Page 236 and 237:
Page 238 and 239:
Page 240 and 241:
Page 242 and 243:
Page 244 and 245:
Page 246 and 247:
Page 248 and 249:
Page 250 and 251:
Page 252 and 253:
Page 254 and 255:
Page 256 and 257:
Page 258 and 259:
Page 260 and 261:
Page 262 and 263:
Page 264 and 265:
Page 266 and 267:
Page 268 and 269:
Page 270 and 271:
Page 272 and 273:
Page 274 and 275:
Page 276 and 277:
) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 278 and 279:
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294:
Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?