Ekologisk
Ekologisk
Ekologisk
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />
tillstånd och samråd<br />
Liksom all vattenverksamhet kan biotopvård<br />
i vattendrag kräva tillstånd från<br />
miljödomstol. I Kapitel 3 och 4 redovisades<br />
den generella arbetsgången vid restaureringsprojekt,<br />
med tonvikt på samråd, lokal<br />
förankring och hänsyn till kulturmiljöer.<br />
Hänsyn till kulturmiljöer<br />
Kraftigt påverkade bottnar ses som kulturmiljöer.<br />
Erika Grann (2003) på Riksantikvarieämbetet<br />
skriver: ”Fint rensade<br />
vattendrag berättar om människors verksamhet,<br />
livsvillkor och hårda arbete för att<br />
nyttja naturens resurser. Att lägga tillbaks<br />
stenblock från byggda kanter innebär en stor<br />
förändring av vattendragets karaktär.” Här<br />
finns ett dilemma, då förstörda livsmiljöer<br />
för det akvatiska livet ska vägas mot det<br />
kulturhistoriskt värde som det störda vattendraget<br />
utgör. Generellt utgör detta inget<br />
problem då så stor andel av vattendragen<br />
är påverkade. I t.ex. Emån är över hälften<br />
av vattendragssträckningen rensad. Således<br />
kommer aldrig restaureringsarbetet att<br />
kunna återföra all denna vattendragslängd<br />
till ett naturligare tillstånd. I de särskilt<br />
skyddsvärda vattendrag som identifierats<br />
inom miljömålsarbetet för ”Levande sjöar<br />
och vattendrag” bör därför huvuddelen av<br />
påverkade bottnar kunna restaureras. Det<br />
är dock viktigt att alltid ha en dialog med<br />
kulturmiljövården, och detta alltid tidigt i<br />
planeringen (läs mer i Kapitel 4).<br />
Val av arbetsmetodik<br />
Beroende på vattendragets storlek, möjlighet<br />
att köra fram till och i vattnet, naturlig<br />
tillgång på material och storlek på åtgärder<br />
kan man välja att arbeta maskinellt eller<br />
manuellt. Manuellt arbete brukar vara<br />
vanligt i vattendrag med bredder under<br />
3–7 m, speciellt när det krävs skonsamma<br />
åtgärder eller det är svårt att få fram tunga<br />
maskiner. Generellt rekommenderas dock<br />
grävmaskiner ur kostnads- och effektivitetssynpunkt<br />
när större sten och andra<br />
strukturer ska ut i vattnet, speciellt om<br />
stenen inte bara ligger upplagd längs stränderna<br />
i smala vattendrag. Går det att köra<br />
maskin fram till vattendraget och även i<br />
vattendraget samt om större strukturer ska<br />
flyttas/grävas rekommenderas grävmaskin.<br />
kapitel 5<br />
166<br />
tillgång till sten<br />
I Kapitel 4 diskuterades vikten av att ha<br />
tillgång till natursten om inte den ursprungliga<br />
stenen ligger längs stränderna.<br />
Tillgång till stentäkter med rätta dimensioner<br />
på block, sten och grus bör kontrolleras.<br />
I vissa regioner väljer man att köpa<br />
sten från markägare som har stenrösen<br />
eller andra stensamlingar. Observera då<br />
att dessa stensamlingar kan utgöra kulturmiljövärden.<br />
Rådgör med länsstyrelsen vid<br />
tveksamheter.<br />
Materialet ska sedan transporteras till<br />
vattendraget och ofta lagras på lämpliga<br />
ställen. Allt kräver rekognosering på platsen.<br />
5.9.6 praktiska åtgärder<br />
Vid maskinellt arbete rekommenderas<br />
alltid att en fältansvarig utses som leder<br />
grävmaskinföraren under arbetet. Arbetsledaren<br />
går i vattnet/på stranden och pekar<br />
på vad som behöver göras och ger speciellt<br />
akt på att strömbilden blir den rätta. Arbetsledaren<br />
bör ha en reflexväst eller bjärta<br />
kläder som gör att hon/han syns tydligt.<br />
Eftersom föraren sitter i en bullrig miljö är<br />
det bra om man kommer överens om den<br />
allmänna gången först och sedan försöker<br />
styra med handtecken. Optimalt har man<br />
”headset” och kan kommunicera obesvärat.<br />
utläggning av sten och block<br />
Generellt bör man arbeta vid lågvatten, ex.<br />
LQ eller LLQ, när strukturer läggs ut och<br />
gamla strukturer ska grävas bort. Speciellt<br />
om finare strukturer som lekbottnar<br />
ska åtgärdas (Avsnitt 5.11) är lågvatten<br />
nödvändigt. Då kan man säkerställa att<br />
utformningen blir sådan att sedimentdeposition<br />
ej sker i grusbäddarna, samt att<br />
lekbottnarna inte ligger ovanför lågvattennivån.<br />
Det är också lättare att ta sig fram<br />
i vattendraget vid lågvatten, dessutom ser<br />
man de strukturer som etableras tydligare.<br />
Vidare kan det vara svårt att förankra<br />
stenar vid högre vattenföring. Sedan är det<br />
normalt så att utläggning av sten har störst<br />
effekt på vattenströmmen vid lågvatten.<br />
Vid högvatten bromsar bottnarna mindre.<br />
Alltså vill man helst se strömbilden vid<br />
lägre vattenföring