05.09.2013 Views

Ekologisk

Ekologisk

Ekologisk

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />

tillstånd och samråd<br />

Liksom all vattenverksamhet kan biotopvård<br />

i vattendrag kräva tillstånd från<br />

miljödomstol. I Kapitel 3 och 4 redovisades<br />

den generella arbetsgången vid restaureringsprojekt,<br />

med tonvikt på samråd, lokal<br />

förankring och hänsyn till kulturmiljöer.<br />

Hänsyn till kulturmiljöer<br />

Kraftigt påverkade bottnar ses som kulturmiljöer.<br />

Erika Grann (2003) på Riksantikvarieämbetet<br />

skriver: ”Fint rensade<br />

vattendrag berättar om människors verksamhet,<br />

livsvillkor och hårda arbete för att<br />

nyttja naturens resurser. Att lägga tillbaks<br />

stenblock från byggda kanter innebär en stor<br />

förändring av vattendragets karaktär.” Här<br />

finns ett dilemma, då förstörda livsmiljöer<br />

för det akvatiska livet ska vägas mot det<br />

kulturhistoriskt värde som det störda vattendraget<br />

utgör. Generellt utgör detta inget<br />

problem då så stor andel av vattendragen<br />

är påverkade. I t.ex. Emån är över hälften<br />

av vattendragssträckningen rensad. Således<br />

kommer aldrig restaureringsarbetet att<br />

kunna återföra all denna vattendragslängd<br />

till ett naturligare tillstånd. I de särskilt<br />

skyddsvärda vattendrag som identifierats<br />

inom miljömålsarbetet för ”Levande sjöar<br />

och vattendrag” bör därför huvuddelen av<br />

påverkade bottnar kunna restaureras. Det<br />

är dock viktigt att alltid ha en dialog med<br />

kulturmiljövården, och detta alltid tidigt i<br />

planeringen (läs mer i Kapitel 4).<br />

Val av arbetsmetodik<br />

Beroende på vattendragets storlek, möjlighet<br />

att köra fram till och i vattnet, naturlig<br />

tillgång på material och storlek på åtgärder<br />

kan man välja att arbeta maskinellt eller<br />

manuellt. Manuellt arbete brukar vara<br />

vanligt i vattendrag med bredder under<br />

3–7 m, speciellt när det krävs skonsamma<br />

åtgärder eller det är svårt att få fram tunga<br />

maskiner. Generellt rekommenderas dock<br />

grävmaskiner ur kostnads- och effektivitetssynpunkt<br />

när större sten och andra<br />

strukturer ska ut i vattnet, speciellt om<br />

stenen inte bara ligger upplagd längs stränderna<br />

i smala vattendrag. Går det att köra<br />

maskin fram till vattendraget och även i<br />

vattendraget samt om större strukturer ska<br />

flyttas/grävas rekommenderas grävmaskin.<br />

kapitel 5<br />

166<br />

tillgång till sten<br />

I Kapitel 4 diskuterades vikten av att ha<br />

tillgång till natursten om inte den ursprungliga<br />

stenen ligger längs stränderna.<br />

Tillgång till stentäkter med rätta dimensioner<br />

på block, sten och grus bör kontrolleras.<br />

I vissa regioner väljer man att köpa<br />

sten från markägare som har stenrösen<br />

eller andra stensamlingar. Observera då<br />

att dessa stensamlingar kan utgöra kulturmiljövärden.<br />

Rådgör med länsstyrelsen vid<br />

tveksamheter.<br />

Materialet ska sedan transporteras till<br />

vattendraget och ofta lagras på lämpliga<br />

ställen. Allt kräver rekognosering på platsen.<br />

5.9.6 praktiska åtgärder<br />

Vid maskinellt arbete rekommenderas<br />

alltid att en fältansvarig utses som leder<br />

grävmaskinföraren under arbetet. Arbetsledaren<br />

går i vattnet/på stranden och pekar<br />

på vad som behöver göras och ger speciellt<br />

akt på att strömbilden blir den rätta. Arbetsledaren<br />

bör ha en reflexväst eller bjärta<br />

kläder som gör att hon/han syns tydligt.<br />

Eftersom föraren sitter i en bullrig miljö är<br />

det bra om man kommer överens om den<br />

allmänna gången först och sedan försöker<br />

styra med handtecken. Optimalt har man<br />

”headset” och kan kommunicera obesvärat.<br />

utläggning av sten och block<br />

Generellt bör man arbeta vid lågvatten, ex.<br />

LQ eller LLQ, när strukturer läggs ut och<br />

gamla strukturer ska grävas bort. Speciellt<br />

om finare strukturer som lekbottnar<br />

ska åtgärdas (Avsnitt 5.11) är lågvatten<br />

nödvändigt. Då kan man säkerställa att<br />

utformningen blir sådan att sedimentdeposition<br />

ej sker i grusbäddarna, samt att<br />

lekbottnarna inte ligger ovanför lågvattennivån.<br />

Det är också lättare att ta sig fram<br />

i vattendraget vid lågvatten, dessutom ser<br />

man de strukturer som etableras tydligare.<br />

Vidare kan det vara svårt att förankra<br />

stenar vid högre vattenföring. Sedan är det<br />

normalt så att utläggning av sten har störst<br />

effekt på vattenströmmen vid lågvatten.<br />

Vid högvatten bromsar bottnarna mindre.<br />

Alltså vill man helst se strömbilden vid<br />

lägre vattenföring

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!