Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag Myggor! En naturlig men oftast oönskad konsekvens av mindre våtmarker är myggproduktion. Många arter sticker inte, t.ex. familjen fjädermyggor. Stickmyggor (Culicidae) utvecklas ofta i temporära stillastående små vatten, t.ex. grunda skogsdiken, regnvattentunnor, väten i markerna samt i isolerade vattensamlingar i åplanet. I djupa och permanenta vatten faller mygglarverna ofta offer för rovinsekter och fisk. Stickmyggorna kan indelas i skogsmyggor och översvämningsmyggor. De senare är ofta besvärligare och attackerar även i dagsljus. För att stickmyggor ska bli en riktig plåga krävs ofta en starkt synkroniserad kläckning som uppnås i större vatten med samma temperatur. Isolerade myggpopulationer i mindre gölar brukar inte ge storskaliga myggproblem. För att undvika att stora svärmar når människor: 1. Undvik att ha kontinuerliga korridorer i form av buskar fram till bostäder. 2. De flesta arter flyger inte mer än några hundratals meter, varför en strategisk placering av tillfälliga vattensamlingar är viktig. 3. Isolera tillfälliga vattensamlingar bakom skogsridåer som minskar benägenheten att flyga vidare. 4. Skapa inte stora temporära vatten som har samma temperaturutveckling. 5. Genom att öka översvämningsfrekvensen i våtmarkerna störs den synkrona utvecklingen. 6. Vindexponerade dammar brukar inte föredras av mygg. 7. Att skapa möjlighet för fisk att vandra in i dessa våtmarker kan minska mängden mygglarver, men kan samtidigt motverka annan biologisk mångfald. Gynna gärna naturliga rovdjur som trollsländelarver och dykarbaggar. kapitel 5 26 mer markskador, samtidigt som de är sämre på att beta högre växter. Generellt bör dock kreatur inte tillåtas beta ohämmat fram till stranden på grund av den erosion som uppkommer. Besättningstätheterna måste hållas mycket låga i kantzoner och våtmarker (The federal interagency stream restoration group 2001). Oftast rekommenderas högst 1-1,8 kvigor eller 0,5-1 dikor per hektar (Priha 2003) och bete tillåts bara under kortare perioder. Slåtter är dyrt och betande djur riskerar ge erosion. En enklare metod för att slippa igenväxning är att låta vattennivån variera, eller att rent av torrlägga våtmarken en säsong. Möjligen kan en mindre djupare del lämnas med vatten för att ge skydd/livsmiljö åt vissa arter. Mindre, grunda våtmarker har ofta naturligt en flora och fauna som är anpassad för torka med vissa intervaller. Därför är en avsänkning inte farlig. övrig skötsel av ny våtmark Det är viktigt att markanvändningen i omgivande mark inte motverkar syftet med våtmarken. Åkermark utan skyddszon mot våtmarken innebär att våtmarkens snabbt blir övergödd, växer igen och får syrebrist. I de fall våtmarken behöver muddras för att vidmakthållas bör detta ske endast i delar av våtmarken ena året och resterande delar nästa år, eller kanske i ännu mindre steg med flera års behandling. Ofta behöver man använda grävmaskinmattor eller liknande för att skydda stränder i våtmarken under arbetet. Arbetet utförs helst när våtmarken avsänkts och då gärna under en period då störning av fågelfaunan är minst samtidigt som flödessituationen är gynnsam (sensommaren-tidig höst). Arbetet medför grumlingar om vattennivån är för hög. Då bör avloppet stängas till dess grumlingarna minskat, men nolltappning kan påverka fisk och bottenfauna nedströms och en avvägning ska ske. Muddermassorna bör lämpligen läggas på land något dygn så att vattnet rinner undan innan de fraktas bort. Om massorna forslas undan med dumpers bör det beaktas att marktrycket kan bli högt.
5.2.7 översvämningsområden Åplanet, strand- eller svämzonen, är ett landskapselement som till stor del försvunnit ur landskapet. På dessa låglänta områden kring vattendraget kunde högflöden breda ut sig, ibland flera månader i sträck. I strandzonen trivs vadare, här växer allt från starr till höga gräs, här kan närsalter och sediment tas om hand. Åplanet, denna unika och vackra miljö, har försvunnit när vattendragen reglerats eller grävts om till djupa kanaler med vallar runt. Samtidigt ökar erosionen och sandtransporten i vattendraget. I jordbrukslandskapet kan varje löpmeter å innehålla hundratals kilo eroderat material, främst sand. Generellt behöver regleringen av vattnen förändras om vi ska återfå en naturlig strandzon. Strandzonens funktion som habitat och filter kan i viss mån restaureras genom att underlätta bildandet av våt- Massutveckling av grönalger Ibland är den första växtligheten som utvecklas grönalger, som i stora sjok kan täcka vattenytan. Orsaken till dessa blomningar är för stor tillgång på närsalter. Efter 3–5 år brukar effekten av grävningen av dammbottnen gå över och grönalgerna minska. Under tiden kan man ta bort dem mekaniskt, eller hoppas på att andmat, framför allt korsandmat, ska konkurrera ut grönalgerna. Utan att någon vet mekanismen har det upptäckts att halmbalar av korn hämmar algtillväxten. Troligen är det i samband med att halmen förruttnar i vattnet som något ämne frigörs. Halmen läggs löst packad i finmaskiga säckar. Dessa förankras så att halmen efter säsongen kan lyftas ut, eljest riskeras syrebrist. Ca 25 kg torr halm anbefalles till 1 000 m2 damm (Vedum m.fl. 2004). Ibland kan planktonblomningar utlösas av fisk i små gölar och sjöar. För mycket fisk betar ned djurplankton, varigenom de senares betning av planktonalger minskar. Att minska fiskbiomassan, eller tömma våtmarken och ta bort fisken kan vara gynnsamt. <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag marker genom att tillåta översvämningar. Sträva efter att finna ställen där högvatten kan fås att strömma ut och kvarhållas i å- eller älvplanet (Figur 15). Vi har i många områden byggt fast oss i det fördjupade vattendragets och det utdikade landskapets vattennivåer. Restaurering av våtmarker och vattendrag nära tätorter kan då medföra att marker och hus översvämmas. Istället för att höja vattendraget så att det får kontakt med åplanet, får man då sänka åplanet (Figur 16–18). Gör man de nya åplanen för smala kommer de snabbt att omformas av extrema högvatten och erosion sker av stränderna. Detta kan skapa ras som sätter igen det nyskapade åplanet. Åplan måste göras så breda och sluttande att de mildrar vattnets energi. Därigenom får vi också ett större habitat, mer yta för självrening och sedimentkontroll. Lämpligt utformade åplan kommer att fungera som översilningsängar, som omväxlande ska översvämmas och dräneras för att tillföra närsalter och öka självreningen av kväve. Översilningsängen fungerar som en pump. Under dränerade, syrerika förhållanden oxideras organiskt material och ammonium nitrifieras (oxideras via nitrit till nitrat). Under syrefria förhållanden överförs nitrat till kvävgas. Cykeln upprepas för varje period med torra respektive dränkta Figur 14. Betande hästar skapar ofta en väldigt jämn och ensartat vegetation. Vid hög besättningstäthet riskeras också att marken trampas sönder. 27 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 62 and 63: forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65: arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67: forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69: forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 102 and 103: Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207:
Page 208 and 209:
Page 210 and 211:
Page 212 and 213:
Page 214 and 215:
Page 216 and 217:
Page 218 and 219:
Page 220 and 221:
Page 222 and 223:
Page 224 and 225:
Page 226 and 227:
Page 228 and 229:
Page 230 and 231:
Page 232 and 233:
Page 234 and 235:
Page 236 and 237:
Page 238 and 239:
Page 240 and 241:
Page 242 and 243:
Page 244 and 245:
Page 246 and 247:
Page 248 and 249:
Page 250 and 251:
Page 252 and 253:
Page 254 and 255:
Page 256 and 257:
Page 258 and 259:
Page 260 and 261:
Page 262 and 263:
Page 264 and 265:
Page 266 and 267:
Page 268 and 269:
Page 270 and 271:
Page 272 and 273:
Page 274 and 275:
Page 276 and 277:
) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 278 and 279:
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294:
Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?