Ekologisk
Ekologisk
Ekologisk
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
är att föredra eftersom fisk oftast saknar<br />
tendens att försöka vandra ned i bottnen,<br />
dvs. risken att fisk avstannar i sin vandring<br />
är liten.<br />
Extra lockvatten kan också fås genom<br />
att man från dammen släpper en klunk<br />
av höjd vattenföring. Detta får fisk att<br />
öka vandringen och resulterar ofta i ökad<br />
vandring genom fiskvägar vilket bl.a.<br />
konstaterats i Mörrumsån. I kammartrappan<br />
vid Gullspångsälven (Figur 14) har det<br />
i miljödomstol fastslagits ett visst antal<br />
dagar under hösten då 5 m 3 /s ska släppas<br />
istället för normala 3 m 3 /s.<br />
I större vattendrag kan mittströmmen<br />
vara så kraftig att fisk och andra djur<br />
enbart vandrar utefter den ena eller andra<br />
stranden. Ofta finner de då inte en fiskväg<br />
belägen vid andra stranden. I sådana lägen<br />
behövs två fiskvägar, t.ex. vid Lilla Edet i<br />
Göta älv. Det finns också tillfällen när en<br />
fiskväg kan behöva två ingångar, t.ex. för<br />
att underlätta för olika arter eller hantera<br />
stora vattennivåskillnader.<br />
När fiskarna väl simmat igenom fiskvägen<br />
är det också viktigt hur uppströms<br />
mynning är placerad och konstruerad.<br />
Fiskar tenderar att vandra strandnära,<br />
men laxfiskar vandrar helst ej i lugnvatten.<br />
Mynningen bör således lokaliseras till<br />
lagom strandnära ström. Den får dock inte<br />
leda för nära dammutloppet eftersom det då<br />
finns risk att fisken vandrar/förs nedströms.<br />
Mynningsdjupet bör vara samma djup som<br />
i fiskvägen.<br />
I vissa fall kan det krävas att man med<br />
galler, fingrindar eller ledrist, leder fisken,<br />
på väg upp, bort från vattnet från turbinerna.<br />
Eljest riskeras att fisken ansamlas där<br />
och inte hittar fiskvägen. Uppvandringen<br />
genom en denilränna ökade från 3–10%<br />
av uppvandrande laxfisk till 25 % efter att<br />
en ledrist med 20 mm spjälavstånd installerats<br />
i Gudenån i Danmark (Koed m.fl.<br />
1996). Vi rekommenderar därför att grindar<br />
anläggs som leder fisk in mot fiskvägen<br />
vid behov och då med 20 mm spjälavstånd.<br />
Tänk på att grindarna inte ska nå ned till<br />
botten för då hindras nedströmsvandrande<br />
djur.<br />
Uppströms mynning bör normalt skyddas<br />
av någon typ av anordning, läns, som<br />
styr undan grenar och bråte. Enklast är<br />
stockar med kedjor mellan sig som läggs<br />
som en sned linje framför mynningen.<br />
<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />
5.7.5 underlättande av<br />
nedströmspassage<br />
I Sverige har nedströmsvandring av fisk<br />
negligerats under många år. De medel som<br />
satsas på att få fisk att vandra förbi hinder<br />
för att leka och tillväxa uppströms förloras<br />
ofta på nedvägen.<br />
Östergren & Rivinoja (2006) har visat<br />
hur utlekt havsöring i Pite- och Vindelälven<br />
omkom vid passage förbi kraftverk, förlusterna<br />
var i ena älven hela 69 %. Ål i Ätran<br />
antas ha så stora förluster som 70 % av<br />
utvandrande ål i varje kraftverk (muntligen<br />
Ingemar Alenäs, Falkenbergs kommun).<br />
Eftersom det är många kraftverk på vägen,<br />
blir det få ålar som återvänder för att leka.<br />
Nedströmsvandrande fisk driftar i<br />
regel med vattenströmmen. Migrationen<br />
sker därför oftast i den starkaste strömmen<br />
(”fish go with the flow”). Det djup<br />
som fisken vandrar på är artspecifikt,<br />
men generellt kan sägas att fiskyngel och<br />
nedströmsvandrande ung laxfisk, s.k. smolt,<br />
ofta går ytligt och ål djupt. Ofta är nedströmspassager<br />
anlagda ytligt, vilket kan<br />
medföra låg effektivitet för ål. Ålen kan då<br />
styras upp från botten mot utloppet med<br />
fingrindar. Alternativt anordnas djupt belägna<br />
utskov, bottenluckor, för ålpassage.<br />
Det är inte svårt att ordna nedströmsvandring<br />
om man antingen kan styra större<br />
delen av flödet till en utvandringskanal,<br />
alternativt att man med olika styranordningar<br />
(fingaller, fingrindar) leder fisken till<br />
utloppsanordningen. Det är inte svårt, men<br />
sällan genomfört.<br />
För att nyttja dessa passager måste<br />
fisken styras bort från turbinernas vattenintag<br />
genom fingrindar (gallerridåer)<br />
eller andra konstruktioner. Eftersom<br />
fingrindarna bromsar vattenflödet minskar<br />
vattenkraftanläggningens effekt och därför<br />
har man med stöd av lagstiftningen tyvärr<br />
kunnat ta bort fingrindarna. Utomlands<br />
finns en stor kunskap om hur olika typer av<br />
fingrindar och galler kan användas för att<br />
styra bort fisk från turbiner till nedströmspassager<br />
(DWA 2005). I princip kan sägas<br />
att det alltid är tekniskt möjligt att styra<br />
undan fisken, problemet ligger i skötsel av<br />
anläggningen och kraftförluster. Med bra<br />
designade system skulle förlusterna av fisk<br />
kunna nedbringas drastiskt.<br />
123 kapitel 5