Ekologisk
Ekologisk
Ekologisk
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />
Successivt har vattenhastigheten och<br />
ero sionen ökat så mycket och man har behövt<br />
skydda stränderna från erosion. Efterhand<br />
har man grävt bort avsatt sediment<br />
från bottnarna och lagt upp sedimentet som<br />
ett översvämningsskydd utmed vattendraget.<br />
Dessa vallar har lagts så nära vattnet<br />
som möjligt för att vinna produktiv mark.<br />
Tillsammans med att man grävt vattendraget<br />
djupare bidrar detta till att vattendraget<br />
helt förlorat kontakten med åplanet.<br />
De kanaliserade vattendragen ligger<br />
således ofta lägre i landskapet är den ursprungliga<br />
fåran, förutom att detta sänker<br />
grundvattennivån i området innebär detta<br />
att erosion även startar i tillflöden. Tillflödena<br />
får ju en ökad lutning i sin nedre<br />
del som kommer att förändra morfologin.<br />
Vattenhastigheten ökar och bottnarna<br />
eroderar. Även nedströms den kanaliserade<br />
sträckan kommer ytvattnen att förändras<br />
genom den utökade sedimentdepositionen.<br />
Dessutom ökar frekvensen och styrkan av<br />
översvämningar.<br />
Kanaliserade vattendrag är instabila<br />
eftersom de påtvingats en form som inte tar<br />
hänsyn till vattnets naturliga väg. De ökade<br />
vattenhastigheterna kan ge upphov till<br />
strilsandsområden, områden där sand ständigt<br />
omlagras till men för bottenfaunan. De<br />
rätade stränderna och den ökade vatten-<br />
kapitel 5<br />
182<br />
hastigheten utarmar floran. Kanaliserade<br />
avsnitt har också en utarmad fiskfauna.<br />
I viss mån kommer kanaliserade<br />
sträckor över tid att återta en mer varierad<br />
form. Ju högre lutning systemet har desto<br />
mer energi finns för att vattendragets ska<br />
återhämta sig. Därmed sker återhämtning<br />
snabbare i vattendrag i avrinningsområdets<br />
övre delar. Låglandets vattendrag har lägre<br />
energi och kan ta mycket lång tid på sig för<br />
återhämtning, typisk tid för att åter börja<br />
meandra är ca 50–100 år (Rutherford m.fl.<br />
2000). Processen kan skyndas på genom<br />
att man placerar strukturer i vattendraget<br />
som accelererar meanderbildningen.<br />
Undersökningar i Danmark har visat att<br />
vattnets kraft, produkten av lutningen och<br />
vattenflödet, måste överstiga 35 watt/m 2 för<br />
att ett vattendrag av sig självt ska återfå<br />
sin meandring. Det motsvarar en lutning<br />
på 0,5 % vid ett bräddfullt flöde om 1 m 3 /s<br />
(Brookes 1987).<br />
Ett problem när man satsar på att låta<br />
den befintliga åfåran själv få utvecklas fritt<br />
är att fåran på grund av rensningar är bredare<br />
och framför allt djupare än naturligt.<br />
Detta djupt liggande vattendrag kommer<br />
att fortsätta att dränera omgivande marker<br />
mer än naturligt. Anser man att den dräneringen<br />
är oönskad bör en ny, grundare fåra<br />
grävas (Avsnitt 5.10.7).<br />
Figur 5. En målbild under<br />
ytan från ett avsnitt i ett<br />
jordbruksvattendrag,<br />
Almaån i Skåne, som inte<br />
dikesrensats på ca 50 år.<br />
Botten är täckt av den<br />
rödlistade tjockskaliga<br />
målarmusslan, en art<br />
som försvunnit i takt<br />
med dikesrensningarna i<br />
jordbrukslandskapet.<br />
Foto: Patrik Svensson.