Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag För att kontrollera avrinningen kan man: • öka markinfiltrationen • se till att diken aldrig mynnar direkt i vattendrag • anlägga diken med varierad fåra och naturligt substrat • öka lokal magasinering av vatten i våtmarker och dagvattendammar • bevara och restaurera kantzoner till ytvatten • öka andelen markyta med skog och buskar. Att mjukgöra landskapet och plantera träd ger stora effekter. Träden minskar den mängd vatten som avrinner genom att fånga upp nederbörden och låta den avdunsta, samtidigt som träden förbrukar vatten som nått marken. Restaurera mossars hydrologi Mossar med tjocka torvlager utnyttjas ibland för utvinning av torv som bränsle och jordförbättrare. Torven är lätt att skära och när den väl torkat brinner den bra. Ofta sker torvutvinningen först i utkanten av mossen vars mitt successivt kollapsar efterhand som vattennivån sänks. När det övre skiktet tagits bort minskar mossens vattenhållande förmåga. Det undre lagret innehåller enbart döda växter och återhämtar sig långsamt efter torvtäkt. När vattennivån sänks i mossar kommer tidigare syrefria miljöer under vatten att exponeras för luft. Detta medför en snabb nedbrytning och frisättning av näringsämnen (kväve, fosfor, kol). att observera! De flesta restaureringsåtgärder i denna manual berör kulturmiljövärden, som också omfattas av bevarandemålen i Levande sjöar och vattendrag. Kontakta därför alltid länsstyrelsen för samråd om hur du ska gå tillväga, vilket kunskaps- och planeringsunderlag som behövs inför åtgärden, eventuella erforderliga tillstånd etc. Läs mer om detta i Kapitel 1–4. kapitel 5 4 Att hydrologiskt restaurera mossarna genom att lägga igen dikena ger goda effekter såväl upp- som nedströms. Idealt lägger man igen hela diket, men vanligen får man nöja sig med att bryta dikets kontinuitet. En damm i ett mossdike kan sällan byggas enbart med torv eftersom den är för genomsläpplig och med tiden spolas undan. Det är bättre att använda plank eller hela trädstammar, gärna tall eller gran, som stöd. Dessa drivs ned i botten som palissader, eller läggs tvärs diket. I så fall bör stammarna förankras minst 75 cm in i omgivande mark. En enkel palissad läcker naturligtvis och lämpligen utförs pluggningen av diket med en dubbelpalissad med ett mellanrum på 0,5–1 m. Mellanrummet fylls med torv, jord, sand eller annat tätande material. Ska torv användas bör den tas från dikets botten uppströms så att den ej är extra nedbruten genom luftexponering. Det rekommenderas att använda geotextil om risk finns för sedimentläckage genom dämmet. Dämmen bör läggas relativt tätt i mossdiken. Lämpligen läggs ett nytt dämme efter 10–20 cm fallhöjd. Blir fallhöjden högre ökar vattenhastigheten, samtidigt som större arealer av strandzonen blir torrlagda. I lutande mossar kan det således krävas många små dämmen. Om torvens bärighet är god kan man använda lätta grävmaskiner (4–6 ton) för arbetet. V-fåra styr högvatten mot mitten Dike marinplywood Figur 1. I riktigt små diken brukar man utomlands använda s.k. marin plywood. Det innehåller dock både fenoler och formalin och användningen bör övervägas noga. Används plywood bör tjockleken vara minst 12 mm. Dessa dämmen ruttnar fort bort, i regel börjar rötan i mötet mellan vatten och luft.
Används lätt grävmaskin kan man också välja att lägga igen dikena genom att successivt gräva ur partier i diket och successivt skapa långa dämmen av detta material. Det är viktigt att med skopan uppifrån kompaktera materialet för att få det tätt. Observera att sådana här åtgärder får mycket snabb effekt. Redan påföljande dag kan tidigare körbara partier vara vattensjuka. Planera därför noga arbetsgången. Börja uppströms och arbeta nedåt. Var aktsam så att inte grävning sker till underliggande minerallager. De kan vara betydligt genomsläppligare än torven. Utmed mossdikena kan man se att träd (t.ex. tall eller björk) etablerat sig på grund av den sänkta grundvattennivån. När dikena sätts igen kommer dessa träd att dö. Man kan därför avverka träden för att snabbare återfå ett naturligt utseende på mossen. kärr och våt skogsmark Sumpskogar utmed vattendrag och sjöar har minskat genom sänkt grundvattennivå och avsaknad av översvämningar på grund av vattenreglering och avverkning. Det är alltid önskvärt att restaurera sådana sumpskogar eftersom de håller en unik fauna <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag och flora. Skogshöns, hackspettar och flera mindre fågelarter (t.ex. videsparv) gynnas av den rika insektsfaunan och den ofta höga habitatdiversiteten. Cirka 200 hotade, sällsynta eller hänsynskrävande växter finns i sumpskog. Igenläggning av diken i skogen kommer ofta snart att leda till att det utbildas olika typer av sumpskogar. Även trädlösa kärr har stora naturvärden i det opåverkade tillståndet, t.ex. rikkärr med sällsynta orkidéer. Tekniken för hydrologisk restaurering är i princip densamma som när diken läggs igen i mossar (Figur 2). Igenläggning av skogsdiken kan ske med hjälp av s.k. skotare i samband med att dessa maskiner används för andra skogsskötselåtgärder i området (Figur 3). Alternativt gör man åtgärderna manuellt där en dikespropp av sämre massaved (eller GROT; grenar och toppar från gallring och avverkning) och jord fungerar bra. Manuellt arbete är i regel bara effektivt i små, 0,5 m breda, diken. Helst lägger man flera proppar i samma dike, då med samma riktlinjer som för mossar, dvs. max 10–20 cm fallhöjd mellan dämmen. Utgående från personalkostnader och riktvärdet två persontimmar per propp kan man beräkna vad varje propp manu- Figur 2. Manuellt byggda dämmen i skogsdiken i Laskerud, Värmland. Foto: Lennart Henrikson, WWF. 5 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 62 and 63: forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65: arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67: forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69: forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 102 and 103: Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 122 and 123:
Page 124 and 125:
Page 126 and 127:
Page 128 and 129:
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207:
Page 208 and 209:
Page 210 and 211:
Page 212 and 213:
Page 214 and 215:
Page 216 and 217:
Page 218 and 219:
Page 220 and 221:
Page 222 and 223:
Page 224 and 225:
Page 226 and 227:
Page 228 and 229:
Page 230 and 231:
Page 232 and 233:
Page 234 and 235:
Page 236 and 237:
Page 238 and 239:
Page 240 and 241:
Page 242 and 243:
Page 244 and 245:
Page 246 and 247:
Page 248 and 249:
Page 250 and 251:
Page 252 and 253:
Page 254 and 255:
Page 256 and 257:
Page 258 and 259:
Page 260 and 261:
Page 262 and 263:
Page 264 and 265:
Page 266 and 267:
Page 268 and 269:
Page 270 and 271:
Page 272 and 273:
Page 274 and 275:
Page 276 and 277:
) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 278 and 279:
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294:
Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?