Ekologisk
Ekologisk
Ekologisk
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />
Figur 14. Ett klassiskt exempel på hur konstgjorda<br />
forsnackar skapats i form av en tröskel. Detta genererar<br />
en hölja nedströms. Trösklar av detta slag ska slutta<br />
svagt in mot mitten. De bör förstärkas/tätas med mindre<br />
sten och grus. Genom att vinkla med spetsen uppströms<br />
erhålls vattenströmmar in mot mitten, varvid erosion av<br />
kanter motverkas. Observera att naturliga trösklar inte är<br />
så här ingenjörsritade (jämför Figur 6). Sträva efter ett<br />
mer naturligt utseende.<br />
gräva höljor<br />
Trösklar dämpar vattnets energi och skapar<br />
höljor. Naturligtvis kan man göra höljor<br />
genom att direkt gräva ur bottnarna. Sådana<br />
gropar riskerar dock att bli kortlivade<br />
om man inte ser till att placera strukturer<br />
uppströms och vid sidan som ser till att<br />
vattnet riktas ned i höljan, dvs. eroderar.<br />
Partier med höljor är ofta något (ca 10 %)<br />
smalare än partier med grundare bottnar.<br />
Generellt rekommenderas ej att gräva<br />
höljor aktivt, de bör skapas av strukturer<br />
som sten, block och trösklar. Gräv aldrig<br />
höljor i vatten med gädda eftersom dessa<br />
rovfiskar gärna etablerar sig i lugnvattnen<br />
och kan äta bort stor del av övrig fiskproduktion.<br />
kapitel 5<br />
170<br />
Markerad och slingrig huvudfåra<br />
I mindre vattendrag med lägre lutning kan<br />
man försöka att få en markerad huvudfåra<br />
som är något djupare och då håller vatten<br />
vid låg vattenföring. För att öka vattnets<br />
tid i landskapet kan denna huvudfåra göras<br />
svagt meandrande inom vattendragets<br />
gränser. Det bromsar vattenhastigheten och<br />
ökar habitatdiversiteten (Figur 15, 16).<br />
I sträckor som optimeras för produktion<br />
av smolt, utvandringsfärdiga laxfiskungar,<br />
brukar man inte använda trösklar, höljor<br />
eller en markerad mittfåra. Allt för att inte<br />
ge predatorer som gädda en chans att leva<br />
på uppväxtlokalerna.<br />
grunda och varierade strömområden<br />
Många arter, speciellt deras unga stadier,<br />
beror av tillgång till grunda områden, med<br />
något svagare ström än huvudfåran. Att<br />
återskapa dessa livsmiljöer, gärna med<br />
skyddande strandvegetation, är mycket<br />
viktigt (Nielsen 1995). Ofta har rensningar<br />
gjort att det är brist på sådana områden.<br />
De kan återskapas aktivt eller passivt. I<br />
det senare fallet styr man vatten genom<br />
utläggning av större strukturer som gör<br />
att vattnet svämmar in över tidigare torra<br />
strandnära områden. Alternativt bygger<br />
man upp grundområden genom utläggning<br />
av grova och fina strukturer (Figur 15).<br />
kontakt med å-/älvplanet<br />
Ge vattendraget möjligheten att svämma<br />
över sina bräddar vid normal- och högflöden<br />
(dvs. om detta är lämpligt beroende på<br />
omgivande marker och deras nyttjande).<br />
Detta ökar diversiteten i strandzonen och<br />
ger livsmiljöer för många djur, t.ex. grodor<br />
och vadarfågel. Dessutom ökar vattendragets<br />
självreningsförmåga (läs mer i Avsnitt<br />
5.2). Kontakten med å-/älvplanet, dvs. den<br />
strandzon som översvämmas, kan ordnas<br />
genom att gräva bort höga vallar, styra<br />
vattnet vid högflöden med stengrupper/<br />
trösklar eller helt enkelt öppna bifåror.<br />
Enklast är dock att återföra sten till vattendraget<br />
så att vattenhastigheten bromsas<br />
och vattennivån stiger. Vid stenutläggning<br />
ska man således inte bara se effekterna i<br />
vattnet utan även iakttaga vad som händer<br />
i strandzonen.
Change language