Ekologisk

Ekologisk restaurering av vattendrag
Tabell 2. Normalvärden för lekområden för öring och lax. Ju större
fiskar desto högre vattenhastighet, djup och ju grövre substrat
(övre värden angivna inom parentes).
Vattendjup
(m)
Det är vanligt att laxfiskars honor leker
i samma område efter varandra. De senare
lekande honorna kan därvid gräva sönder
och oavsiktligt döda tidigare lagd rom.
Ibland kan också större havsöring och lax
leka på exakt samma områden, skilda i
tiden av kanske bara någon vecka. Självfallet
minskar risken för omgrävning i redan
använda lekgropar med en större mängd
lekområden.
generella riktlinjer
för anläggande av lekbottnar
• Lekbottnar för lax och havsöring bör vara
minst 30 cm djupa. För säkerhets skull
kan bottnarna byggas 50 cm djupa. För
strömlevande mindre öring kan 15–20 cm
vara tillfyllest.
• Grovleken på materialet bör vara i intervallet
10–50 mm, med ett inslag av grövre
material för att stabilisera bottnarna.
Från grustäkter finns ofta 8–16 mm, ärtsingel,
16-32 mm, finsingel, samt 32–64,
grovsingel, att tillgå. Lämpligt leksubstrat
i något större vatten fås genom att
blanda 16–32 med 32–64 mm, lämpligen i
proportionerna 2:1.
• Det är viktigt att inte använda för rundat
svallat grus som blir lättrörligt. På
samma sätt är det viktigt att ha varierade
fraktioner i bottnarna, vilket gör dem
stabilare.
• Kross- eller sprängmaterial ska inte
användas på grund av risk för skador på
lekande fisk.
• Vattendjupet bör vara i intervallet
0,1–0,7 m för öring, men kan vara något
djupare för stor havsöring och lax.
• Lämpliga platser för anläggning av lekbottnar
är sådana där materialet ligger
kvar och samtidigt har tillräcklig vattenström
för genomsköljning av bottnarna.
Uppströms forsnackar, i skydd av större
stenar, i åutlopp, i sidogrenar och ned-
kapitel 5
Vattenhastighet
(m/s)
Dominerande
substrat
(mm, diameter)
Andel (vikt %)
fint (