Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag 5.7.4 utformning av mynning vid uppströmsvandring Avgörande för de flesta fiskvägar är attraktionskraften, dvs. utformningen av inlopp och de anpassningar som kan göras nedströms för att leda djur till inloppet. Mynningen bör placeras strategiskt så att befintliga vandringsvägar i vattendraget nedströms naturligt leder fram. Ofta föreligger en konkurrerande och ofta större dragningskraft från utflödet från dammen eller turbinerna. Det vatten som strömmar ur passagen, lockvattnet, bör riktas så att det mot den plats fisken vandrar eller samlas nedför hindret. Det bör också strömma ut på lämpligt djup. Generellt kräver lax att det är ringa vinkel mellan lockvatten och huvudströmmen, medan t.ex. öring, som är anpassad att vandra upp i mindre vattendrag, kan vandra upp även i flöden som mynnar vinkelrätt mot huvudfåran. Vid omlöpet i Örebro (Figur 7) mynnar omlöpet i 90o vinkel mot huvudfåran, men ändå vandrar alla förekommande arter upp i det. Mynningen ska ligga djupare än normallågvattenståndet (MLQ). De flesta uppströmsvandrande fiskar uppehåller sig relativt ytnära vid passage av hinder, från ytan och ned till ca 2 m vattendjup. Vattenhastigheten på lockvattnet anses vara avgörande. Pavlov (1989) har efter försök fastställt att lockvattnets hastighet bör vara 60–80% av resp individs kritiska vattenhastighet (Avsnitt 5.7.2). För vuxen fisk innebär det hastigheter kring 0,7–1 m/s, men för mindre fisk (50–70 mm) bara 0,2 m/s. Så låga hastigheter kan dock uppnås i kanten och botten, medan lockvattnets mittfåra vanligen uppvisar högre hastighet. För vuxen laxfisk är det lämpligt att vattenhastigheten i lockvattnet är högre än i huvudfåran. Detta visar vikten av att utforma mynningen så att en komplex, men ändå centrerad vattenström uppstår. Samtidigt inses att det är svårt att utforma en fiskväg som passar och lockar ”alla”. Ju längre ut i fåran en koncentrerad vattenström når, desto bättre blir anlockningen (som nämnts kan det vara med undantag för ål som söker mindre flöden förbi hindret). Det är därför ofta bra att ”kanalisera” flödet så att det inte sprids för mycket. Enklast görs detta med större sten. I fiskvägar kapitel 5 122 av kammartyp strävar man efter dykande flöde (Figur 13), men i trappans mynning är det bättre med ett vågformigt flöde. Detta kan ofta uppnås genom att göra sista tvärväggen något lägre i en kammartrappa, eller hellre ha en större överfallsöppning än vanligt. Beakta dock att sådana anpassningar kan öka anlockningen, men bli svåra att vandra igenom. Uppströmsvandrande laxfiskar söker vanligen efter det högsta flödet, inom rimliga gränser naturligtvis. Optimalt utgör lockvattnet 100 % av vattenflödet, men så är aldrig situationen. Som en nedre gräns har angetts att lockvattnet bör vara minst 1-5% av vattenflödet på platsen i större vattendrag (Larinier 1990). När lockvattnets andel är liten kan man artificiellt försöka att öka dess attraktionskraft genom att styra lockvattenströmmen mot huvudströmmen, dels genom att rikta mynningen, dels genom att lägga stenar i vattnet som riktar strömmen. Vid dämmen med flera avtappningsmöjligheter kan man se till att öppna luckorna närmast fiskvägen så att huvudströmmen styrs mot fiskvägen (Figur 23). På senare tid har en del fiskvägar anlagts med extra utströmmande lockvatten som mynnar vid mynningen. Detta vatten leds i en kulvert under fiskvägen och kan mynna i botten eller i sidorna. Det förra Figur 23. En fiskväg i form av en denilränna vid Aspens utlopp i Säveån, Västra Götalands län. Observera hur extra lockvatten från Aspendammen styrs mot fiskvägen. Utanpå denilrännan sitter en ålledare av trä fäst. Ålen har inte samma krav på hög vattenström som laxfisk, varför ålledarens placering är tveksam. Plats: 640865-128450, karta 7 B SO.
är att föredra eftersom fisk oftast saknar tendens att försöka vandra ned i bottnen, dvs. risken att fisk avstannar i sin vandring är liten. Extra lockvatten kan också fås genom att man från dammen släpper en klunk av höjd vattenföring. Detta får fisk att öka vandringen och resulterar ofta i ökad vandring genom fiskvägar vilket bl.a. konstaterats i Mörrumsån. I kammartrappan vid Gullspångsälven (Figur 14) har det i miljödomstol fastslagits ett visst antal dagar under hösten då 5 m 3 /s ska släppas istället för normala 3 m 3 /s. I större vattendrag kan mittströmmen vara så kraftig att fisk och andra djur enbart vandrar utefter den ena eller andra stranden. Ofta finner de då inte en fiskväg belägen vid andra stranden. I sådana lägen behövs två fiskvägar, t.ex. vid Lilla Edet i Göta älv. Det finns också tillfällen när en fiskväg kan behöva två ingångar, t.ex. för att underlätta för olika arter eller hantera stora vattennivåskillnader. När fiskarna väl simmat igenom fiskvägen är det också viktigt hur uppströms mynning är placerad och konstruerad. Fiskar tenderar att vandra strandnära, men laxfiskar vandrar helst ej i lugnvatten. Mynningen bör således lokaliseras till lagom strandnära ström. Den får dock inte leda för nära dammutloppet eftersom det då finns risk att fisken vandrar/förs nedströms. Mynningsdjupet bör vara samma djup som i fiskvägen. I vissa fall kan det krävas att man med galler, fingrindar eller ledrist, leder fisken, på väg upp, bort från vattnet från turbinerna. Eljest riskeras att fisken ansamlas där och inte hittar fiskvägen. Uppvandringen genom en denilränna ökade från 3–10% av uppvandrande laxfisk till 25 % efter att en ledrist med 20 mm spjälavstånd installerats i Gudenån i Danmark (Koed m.fl. 1996). Vi rekommenderar därför att grindar anläggs som leder fisk in mot fiskvägen vid behov och då med 20 mm spjälavstånd. Tänk på att grindarna inte ska nå ned till botten för då hindras nedströmsvandrande djur. Uppströms mynning bör normalt skyddas av någon typ av anordning, läns, som styr undan grenar och bråte. Enklast är stockar med kedjor mellan sig som läggs som en sned linje framför mynningen. <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag 5.7.5 underlättande av nedströmspassage I Sverige har nedströmsvandring av fisk negligerats under många år. De medel som satsas på att få fisk att vandra förbi hinder för att leka och tillväxa uppströms förloras ofta på nedvägen. Östergren & Rivinoja (2006) har visat hur utlekt havsöring i Pite- och Vindelälven omkom vid passage förbi kraftverk, förlusterna var i ena älven hela 69 %. Ål i Ätran antas ha så stora förluster som 70 % av utvandrande ål i varje kraftverk (muntligen Ingemar Alenäs, Falkenbergs kommun). Eftersom det är många kraftverk på vägen, blir det få ålar som återvänder för att leka. Nedströmsvandrande fisk driftar i regel med vattenströmmen. Migrationen sker därför oftast i den starkaste strömmen (”fish go with the flow”). Det djup som fisken vandrar på är artspecifikt, men generellt kan sägas att fiskyngel och nedströmsvandrande ung laxfisk, s.k. smolt, ofta går ytligt och ål djupt. Ofta är nedströmspassager anlagda ytligt, vilket kan medföra låg effektivitet för ål. Ålen kan då styras upp från botten mot utloppet med fingrindar. Alternativt anordnas djupt belägna utskov, bottenluckor, för ålpassage. Det är inte svårt att ordna nedströmsvandring om man antingen kan styra större delen av flödet till en utvandringskanal, alternativt att man med olika styranordningar (fingaller, fingrindar) leder fisken till utloppsanordningen. Det är inte svårt, men sällan genomfört. För att nyttja dessa passager måste fisken styras bort från turbinernas vattenintag genom fingrindar (gallerridåer) eller andra konstruktioner. Eftersom fingrindarna bromsar vattenflödet minskar vattenkraftanläggningens effekt och därför har man med stöd av lagstiftningen tyvärr kunnat ta bort fingrindarna. Utomlands finns en stor kunskap om hur olika typer av fingrindar och galler kan användas för att styra bort fisk från turbiner till nedströmspassager (DWA 2005). I princip kan sägas att det alltid är tekniskt möjligt att styra undan fisken, problemet ligger i skötsel av anläggningen och kraftförluster. Med bra designade system skulle förlusterna av fisk kunna nedbringas drastiskt. 123 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65:
arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67:
forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69:
forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 70 and 71:
Page 72 and 73:
Page 74 and 75:
Page 76 and 77:
Page 78 and 79:
Page 80 and 81:
Page 82 and 83:
Page 84 and 85:
Page 86 and 87:
Page 88 and 89:
Page 90 and 91:
Page 92 and 93:
Page 94 and 95:
Page 96 and 97:
Page 98 and 99:
Page 100 and 101:
Page 102 and 103:
Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 104 and 105:
Page 106 and 107:
Page 108 and 109:
Page 110 and 111:
Page 112 and 113:
Page 114 and 115:
Page 116 and 117:
Page 118 and 119:
Page 120 and 121:
Page 122 and 123:
Page 124 and 125:
Page 126 and 127:
Page 128 and 129:
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 158 and 159: medelvattenföring Medelvattenföri
Page 240 and 241:
Page 242 and 243:
Page 244 and 245:
Page 246 and 247:
Page 248 and 249:
Page 250 and 251:
Page 252 and 253:
Page 254 and 255:
Page 256 and 257:
Page 258 and 259:
Page 260 and 261:
Page 262 and 263:
Page 264 and 265:
Page 266 and 267:
Page 268 and 269:
Page 270 and 271:
Page 272 and 273:
Page 274 and 275:
Page 276 and 277:
) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 278 and 279:
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294:
Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?