Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag Successivt har vattenhastigheten och ero sionen ökat så mycket och man har behövt skydda stränderna från erosion. Efterhand har man grävt bort avsatt sediment från bottnarna och lagt upp sedimentet som ett översvämningsskydd utmed vattendraget. Dessa vallar har lagts så nära vattnet som möjligt för att vinna produktiv mark. Tillsammans med att man grävt vattendraget djupare bidrar detta till att vattendraget helt förlorat kontakten med åplanet. De kanaliserade vattendragen ligger således ofta lägre i landskapet är den ursprungliga fåran, förutom att detta sänker grundvattennivån i området innebär detta att erosion även startar i tillflöden. Tillflödena får ju en ökad lutning i sin nedre del som kommer att förändra morfologin. Vattenhastigheten ökar och bottnarna eroderar. Även nedströms den kanaliserade sträckan kommer ytvattnen att förändras genom den utökade sedimentdepositionen. Dessutom ökar frekvensen och styrkan av översvämningar. Kanaliserade vattendrag är instabila eftersom de påtvingats en form som inte tar hänsyn till vattnets naturliga väg. De ökade vattenhastigheterna kan ge upphov till strilsandsområden, områden där sand ständigt omlagras till men för bottenfaunan. De rätade stränderna och den ökade vatten- kapitel 5 182 hastigheten utarmar floran. Kanaliserade avsnitt har också en utarmad fiskfauna. I viss mån kommer kanaliserade sträckor över tid att återta en mer varierad form. Ju högre lutning systemet har desto mer energi finns för att vattendragets ska återhämta sig. Därmed sker återhämtning snabbare i vattendrag i avrinningsområdets övre delar. Låglandets vattendrag har lägre energi och kan ta mycket lång tid på sig för återhämtning, typisk tid för att åter börja meandra är ca 50–100 år (Rutherford m.fl. 2000). Processen kan skyndas på genom att man placerar strukturer i vattendraget som accelererar meanderbildningen. Undersökningar i Danmark har visat att vattnets kraft, produkten av lutningen och vattenflödet, måste överstiga 35 watt/m 2 för att ett vattendrag av sig självt ska återfå sin meandring. Det motsvarar en lutning på 0,5 % vid ett bräddfullt flöde om 1 m 3 /s (Brookes 1987). Ett problem när man satsar på att låta den befintliga åfåran själv få utvecklas fritt är att fåran på grund av rensningar är bredare och framför allt djupare än naturligt. Detta djupt liggande vattendrag kommer att fortsätta att dränera omgivande marker mer än naturligt. Anser man att den dräneringen är oönskad bör en ny, grundare fåra grävas (Avsnitt 5.10.7). Figur 5. En målbild under ytan från ett avsnitt i ett jordbruksvattendrag, Almaån i Skåne, som inte dikesrensats på ca 50 år. Botten är täckt av den rödlistade tjockskaliga målarmusslan, en art som försvunnit i takt med dikesrensningarna i jordbrukslandskapet. Foto: Patrik Svensson.
5.10.3 generella riktlinjer för restaurering av åfåran Syftet med återställningen är naturligtvis att efterlikna det naturliga vattendraget. Åtgärder i fokus brukar i själva vattendraget vara att öka vattenhastigheten sommartid genom att minska fårans bredd, tillföra större strukturer (sten, block, död ved) som skapar mångformighet, starta en meandringsprocess samt att återge vattendraget kontakt med åplanet. Eftersom dessa landskap ofta är kraftigt utdikade måste lågvattenföringen sommartid samlas så att vattenhastigheten och djupet upprätthålls. Detta åstadkoms antingen genom att gräva en markerad djupfåra eller genom att via stenutläggning skapa en fåra. Att återskapa strömbiotoper kan göras genom att smalna av vattendraget och genom att sänka ned höga, onaturliga trösklar. Det är viktigt att strömhastigheten kan upprätthållas så att rovdjur inte kommer åt känsliga strömvattenarter, samtidigt som en god syresättning erhålles även vid höga temperaturer. Med ökad vattenhastighet i jordbruksvattendrag ökar ofta syresättningen samtidigt som turbulens och drift av smådjur ökar så att mängden laxfisk kan öka (Nielsen 1995). Mycket av restaureringsarbetet bör fokuseras på åtgärder som återskapar landskapets hydrologiska funktion, t.ex. genom att etablera våtmarker, minska förhöjd erosion av raviner och återskapa åplanet. Kontakt med åplanet kan nås genom att sänka strandzonen eller höja vattendraget genom utläggning av trösklar eller andra större strukturer (Avsnitt 5.2.7). att observera! De flesta restaureringsåtgärder i denna manual berör kulturmiljövärden, som också omfattas av bevarandemålen i Levande sjöar och vattendrag. Kontakta därför alltid länsstyrelsen för samråd om hur du ska gå tillväga, vilket kunskapsoch planeringsunderlag som behövs inför åtgärden, eventuella erforderliga tillstånd etc. Läs mer om detta i Kapitel 1-4. <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag I några fall måste den gamla fåran återskapas genom grävning. Att åter låta vattendraget meandra i sidled (lateralt) medför en mängd positiva effekter (Hansen 1996); • ökat landskapsestetiskt värde • ökad geomorfologisk och biologisk mångfald (fisk, bottendjur, växter) • ökad kväveretention • ett våtare landskap med rikare växt- och djurliv utmed stränder och i våtmarker. De åtgärder som vidtas bör anpassas något till vilket tillstånd sträckan befinner sig i. På sträckor som eroderas kan det behövas åtgärder som stabiliserar sträckan om erosionen är förhöjd på grund av mänsklig påverkan. På sträckor med ökad deposition kan det behövas åtgärder som ökar vattenhastigheten på sträckan, eller minskar erosionen uppströms. Hur man skiljer olika sträckor framgår av Avsnitt 5.10.5. 5.10.4 Erhållna och förväntade resultat Generella resultat av biotopvård diskuteras i Avsnitt 5.9. Biotopvård har visat sig vara en restaureringsåtgärd som ofta ger positiva resultat i form av en mer varierad miljö och ökade fiskbestånd (Nielsen 1995, Roni m.fl. 2005). I föreliggande avsnitt fokuseras på åtgärder i slättlands- och jordbruksvattendrag. Det finns ett antal fiskarter i jordbruksvattendrag, vid sidan av öring, som ansetts kunna gynnas av biotopvård. För fiskarten sandkrypare anses biotopvård av kanaliserade vattendrag vara den viktigaste åtgärden för att gynna arten (Kullander 1998). Positiva resultat har erhållits för laxfiskar i alluviala vattendrag efter att de åter meandrats (Moerke & Lamberti 2003). Dock motverkas ofta positiv utveckling av fortsatta störningar från uppströms icke åtgärdade sträckor eller från omgivande mark (Nielsen 1995, Moerke & Lamberti 2003). I än högre grad än för älvar och skogsvattendrag i moränmark krävs därför en mix av flera samtidiga åtgärder, dessutom är det ofta inte tillräckligt att åtgärda endast korta partier. 183 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65:
arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67:
forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69:
forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 70 and 71:
Page 72 and 73:
Page 74 and 75:
Page 76 and 77:
Page 78 and 79:
Page 80 and 81:
Page 82 and 83:
Page 84 and 85:
Page 86 and 87:
Page 88 and 89:
Page 90 and 91:
Page 92 and 93:
Page 94 and 95:
Page 96 and 97:
Page 98 and 99:
Page 100 and 101:
Page 102 and 103:
Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 104 and 105:
Page 106 and 107:
Page 108 and 109:
Page 110 and 111:
Page 112 and 113:
Page 114 and 115:
Page 116 and 117:
Page 118 and 119:
Page 120 and 121:
Page 122 and 123:
Page 124 and 125:
Page 126 and 127:
Page 128 and 129:
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 276 and 277: ) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 294: Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?