Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag lekplatser är att de ligger i ett lugnare område precis intill en strömmande huvudfåra (Berglund 2007, Figur 11). Vattendjupet på lekplatser i vattendrag i Sverige är i huvudsak 0,2–0,8 m (Dörner och Kjell 2000, Berglund 2004, Schröder 2004), men extrema lekplatser på flera meters djup har påträffats (Peter Gustafsson). andra arter i strömmande habitat Färnan leker över grusbotten i strömmande vatten, ofta grunt (0,1–0,3 m) (Arlinghaus & Wolter 2003, Cowx & Welcomme 1998). Vattenhastigheten brukar vara i intervallet 0,15–0,75 m/s, men lek har till och med observerats i stillastående vatten på 1,3 m djup över grusbotten (op. cit.). Som så många andra vårlekande arter har den ett relativt stort intervall i kravet på lekhabitat. Rommen fastnar på grus, sten död ved, växter eller rötter. Unga färnor uppträder sedan grunt för att leva i allt djupare och lugnare vatten när de blir större (Hjertberg & Jansson 2002). Lekhabitat för färna kan således enkelt skapas med konventionell utläggning av lekgrus för öring, speciellt i något lugnare vattenhastighet och grunt. Id leker tidigt på våren i små vattendrag över sandiga-grusiga-steniga bottnar (Cala 1975). Den svagt klibbiga rommen fäster på botten samt växter och utvecklas snabbt. Id vandrar upp i små vattendrag för lek och brukar inte vandra så långt uppströms. Första bästa lekhabitat brukar användas (jämför harrens beteende). Enstaka forsnackar med hårdbotten brukar vara ett utnyttjat lekområde. Stäm är den norrländska flodfisken som också finns sparsamt i Bottenhavet- Bottenviken. Den leker nattetid, tidigt på våren över hårda sandbottnar eller grusiga bottnar (30–200 mm diameters substrat) utan inslag av finpartikulärt material (Cowx & Welcomme 1998). Vattenhastigheten brukar vara 0,2–0,5 m/s. Romkornen är ca 2 mm och klibbar vid grus eller växter (vid sandiga bottnar). Överlevnaden för ynglen beror till stor del på om det finns lugna och mycket grunda uppväxtområden nära lekbädden (Nielsen 1995). kapitel 5 212 Elritsan leker sommartid i grunt (0,10–0,25 m), svagt strömmande vatten (0,2–0,4 m/s) med stenig botten (Cowx & Welcomme 1998). Rommen klibbar fast vid sten och kläcker inom 5–10 dagar. Ynglen uppehåller sig sedan mellan stenarna till dess att gulesäcken förbrukats. Generellt torde elritsa gynnas av biotopvård och anläggande av lekplatser riktat mot öring (Nielsen 1995). Sandkrypare anges leka över sand och grus, men förekommer som vuxen i en mängd olika miljöer (Kullander 1998, Samuelsson 2001). Leken försiggår huvudsakligen i maj-juni (möjligen även i juli) på mycket grunt vatten, några centimeter, vid en vattenhastighet på 0,1–0,8 m/s (Cowx & Welcomme 1998). Bottnen utgörs av grus eller sten, men även sand med enstaka stenar, mossa och rötter. Äggen (1,5 mm) fästs i klumpar på stenar och växter. Finns behov av att skapa lekområden för sandkrypare gäller det således att skapa varierade och breda strandzoner med inslag av grus, sten och gärna mossklädda stenar. Grönlingen gömmer sig dagtid under stenar och andra skyddande substrat. Leken sker troligen på natten, strandnära och rommen häftar vid på stenar och växter. Den kläcks, som ofta för vårlekande arter, efter 8–10 dagar (Lundberg & Brunell 1999). Ungarna uppehåller sig länge mycket grunt i lugnare partier av strömmande vatten. Det stora problemet för grönling i landet har troligen varit vattenförorening, men i takt med allt bättre vattenkvalitet finns andra problem som behöver åtgärdas. Lundberg & Brunell (1999) rekommenderar anläggandet av strömsatta hårdbottnar med grus och sten för lek. Samma miljöer anses fungera även för öring (jämför Nielsen 1995). Mal lever i huvudsak i lugnflytande områden av större vattendrag och sjöar. Den är värmekrävande och det krävs varma somrar för lyckad reproduktion. Leken sker strandnära på grunt vatten där strömmen är svag. Helst bör strandvegetationen skugga och täcka lekområdet, gärna så att trädrötter nästan bildar ett ”tak” (Nathanson m.fl. 1987).
Den vidhäftande rommen fäster på vegetationsdelar som dessa härvor av rötter, t.ex. vide, som hänger ner under vattnet. Vattendjupet har i några fall uppmätts till ca 0,4–1 m. Malen är således beroende av en välutvecklad kantzon och helst ingen vattenreglering. Lekplatser för mal kan således möjligen anläggas genom att skapa strandnära vegetationshöljda platser (gärna där ån är bred eller i något lämpligt bakvatten). Vid halvartificiell fortplantning (naturlig lek i dammar) så används lekbon. Man efterliknar den miljö som finns i anslutning till salixarter såsom gråvide och knäckepil, och bygger en hydda av viderötter (höjd ca 1 m). På botten av boet, där rom, men inte minst ynglen sedermera ”trillar ner”, lägger man en matta (t.ex. en flätad vassmatta). Vid lek av större malar så brukar man också täcka golvet med viderötter (muntligen Jan Eric Nathanson). 5.11.6 källor och underlag Andreasson, S. 1967. Verkeån och stensimpan. Skånes Natur 54:108-117. Argent, D.G. & P.A. Flebbe, 1999. Fine sediment effects on brook trout eggs in laboratory streams. Fisheries Research 39:253-262. Arlinghaus, R. & C. Wolter, 2003. Amplitude of ecological potential: chub Leuciscus leuciscus (L.) spawning in an artificial lowland canal. J. Applied ichthyology 19(1):52-54. Bash, J.S. & C.M. Ryan, 2002. Stream restoration and enhancement projects: Is anyone monitoring? Environmental management 29(6):877-885. Bardonnet, A. & J.-L. Baglinière, 2000. Freshwater habitat of Atlantic salmon. Can. J. Fish. Aquat. Sci. 57:497-506. Barlup, B.T. & S. J. Saltveit, 2006. Fisk – gyting, rognutvikling og tidspunkt for förste naeringsopptak. Sid. 80-89. Ur: Ökologiske forhold i vassdrag – konsekvenser av vannföringsendringer. En sammenstilling av dagens kunskap. Red. S.J. Saltveit. Norges vassdrags- og energidirektorat, 152 s. <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag Beland, F.K., 1996. The relationship between redd counts and Atlantic salmon (Salmo salar) parr populations in the Dennys River, Maine. Can. J. Fish. Aquat. Sci. 53:513-519. Berglund, J., 2004. Leklokaler för asp I Göta älvs, Hjälmarens och Vänerns avrinningsområden. Fiskeriverket Informerar, FINFO 2004.10, 129 s. Berglund, J., 2007. Utveckling av metod för övervakning av asp. Upplandsstiftelsen, 18 s. Berglund, I. & B.-G. Persson, 1986. Reproduktionsstrategiens betydelse för överlevnaden hos olika harrstammar i försurade och kalkade vatten. PM. Umeå Universitet, Inst. ekol. Zoologi, 43 s. Cala, P., 1975. The ecology of the Ide Idus idus (L.) in the river Kävlingeån, south Sweden. Doktorsavhandling, Lunds universitet, 15 s. Clarke, K. & D, Scrutton, 2002. Evaluating efforts to increase salmonid productive capacity through habitat enhancement in the low diversity/production systems of Newfoundland, Canada. I: Proc. of the 13th international salmonid habitat enhancement workshop (Ed. M. O’Grady); sid:160- 182. Central fisheries board, Ireland, 267 sidor. Cordone, A.J. & D.W. Kelley, 1961. The influence of inorganic sediment on the aquatic life of streams. California Fish and game, 47(2):189-228. Cowx, I. G. & R. L.Welcomme, 1998. Rehabilitation of rivers for fish. FAO. Fishing News Books, 260 s. Crowe, A. & J. Hay, 2004. Effects of fine sediment on river biota. Cawthron report 951, 28 s. Dörner, G. & G. Kjell, 2000. Asparna leker i Oxundaåns vattensystem. Examensarbete, Naturgeografiska inst., Stockholms universitet. Fabricius, E. & K.-J. Gustafson, 1955. Observations on the spawning behaviour of the grayling, Thymallus thymallus (L.). Rep. Inst. Freshw. Res., Drottningholm, 36:75-103. 213 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65:
arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67:
forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69:
forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 70 and 71:
Page 72 and 73:
Page 74 and 75:
Page 76 and 77:
Page 78 and 79:
Page 80 and 81:
Page 82 and 83:
Page 84 and 85:
Page 86 and 87:
Page 88 and 89:
Page 90 and 91:
Page 92 and 93:
Page 94 and 95:
Page 96 and 97:
Page 98 and 99:
Page 100 and 101:
Page 102 and 103:
Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 104 and 105:
Page 106 and 107:
Page 108 and 109:
Page 110 and 111:
Page 112 and 113:
Page 114 and 115:
Page 116 and 117:
Page 118 and 119:
Page 120 and 121:
Page 122 and 123:
Page 124 and 125:
Page 126 and 127:
Page 128 and 129:
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207:
Page 208 and 209:
Page 210 and 211:
Page 212 and 213:
Page 214 and 215:
Page 216 and 217:
Page 218 and 219:
Page 220 and 221:
Page 222 and 223:
Page 224 and 225:
Page 226 and 227:
Page 228 and 229:
Page 230 and 231: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 276 and 277: ) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 294: Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?