Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag 5 2 kapitel 5 Anläggning av våtmark Erik Degerman 5.2.1 Våtmarkerna i landskapet Den vanligaste störningen i våtmarker i form av mossar och kärr är utdikning. I det utdikade landskapet försvinner livsmiljön för flera växter och djur, samtidigt sänks grundvattennivån, högvattenföringen i vattendrag ökar och sommarvattenföringen minskar. Torrläggningen av våtmarker ger fältet fritt för buskar, träd och andra torrmarksväxter att kolonisera området. I och med att våtmarkerna försvinner förloras också deras förmåga att kvarhålla partiklar och näringsämnen, speciellt kväverening genom denitrifikation minskar. Sänkt grundvattennivå får ytterligare konsekvenser. I områden med kalkrika marker och pyritbildningar kan järnet oxidera och föras ut i ytvattnen, s.k. järnockrabildning. Järnockra förekommer naturligt, men förhöjda nivåer kan inverka negativt på framför allt bottendjur. När grundvattennivån sänks kan också torvlagret komma att oxideras. Detta kan göra att mossar sjunker ihop upp till någon meter. Den nedbrutna torven kommer istället ut i vattendragen i form av närsalter och organiskt material och ut i atmosfären som koldioxid. Andra viktiga våtmarker som påverkats negativt är t.ex. älv- eller åplanet, med sina strandängar och mader (Kapitel 2). Det naturligt våta åplanet, svämzonen, utmed vattendrag torrläggs genom att vattendragen grävts djupare och stängs av från landskapet. I dessa djupa vattendrag ökar erosionen, och vattendragen gräver sig ännu djupare och bredare. Vid högflöden kan då vattnet inte längre strömma upp på åplanet, vilket gör att självreningsförmågan i åplanet förloras. Samtidigt försvinner livsmiljön för många djur, såväl ryggradslösa djur som grodor, fågel och fisk. Tillfälliga översvämmade delar av åplanet är viktiga lekområ- 10 den för t.ex. grodor och fiskar som faren och gädda. Fiskarter som trivs i sådana habitat är bland annat sutare, sarv och mört. Många våtmarker hölls förr öppna genom översvämningar och av att nyttjas för slåtter. Slåttermaderna längs våra älvar rensades på viden (Salix) för att inte växa igen. Med sänkta grundvattennivåer och upphörd slåtter och bete växer dessa våtmarker igen. Denna igenväxningsprocess är i flertalet fall naturlig. Men sådana slåttermader har ett stort kulturhistoriskt värde och har med tiden utvecklat en rik flora och fågelfauna, t.ex. med vadare och grågås. Det finns alltså anledning att där så är möjligt vidmakthålla slåttermaderna. Bakteriell denitrifikation Biologisk denitrifikation äger endast rum i syrefria miljöer där bakterier nyttjar (reducerar) nitratjoner för att skaffa sig energi och syre. Som en restprodukt avgår kvävgas (N ) eller växthusgasen 2 lustgas (N O). 2 Bakterierna behöver en kolkälla för att tillväxa. Därför är denitrifikationen störst i områden med mycket organiskt material i bottnarna, material som ger kol och syrebrist. kemisk dentrifikation Det sker också en kemisk denitrifikation i jordar med reducerade metalljoner, främst järn bundet till lermineral eller i form av pyrit. Lerjordar har större förmåga till kemisk denitrifikation än sandjordar. Successivt töms dock marken på reducerade metalljoner och de flesta jordbruksmarker har idag svag förmåga till kemisk denitrifikation.
Som nämnts inledningsvis begränsas rekommendationerna i denna manual till åtgärder som har direkt anknytning till vattendrag och sjöar. I princip har naturligtvis alla våtmarker i landskapet återverkan på övriga ytvatten, t.ex. mossars och kärrs vattenhållande förmåga som ökar grundvattennivån och fördröjer avrinningen. Våtmarkerna har flera ytterst viktiga funktioner i landskapet: • Utgör viktiga livsmiljöer för flora och fauna. • Håller vattnet kvar i landskapet. • Utjämnar vattenföringen. • Höjer grundvattennivån. • Renar vattnet från kväve (genom denitrifikation) och fosfor (genom sedimentation av partiklar). • Minskar tillförsel av sediment, bekämpningsmedel och miljögifter till vattendrag. • Skapar ett mer varierat landskap. Men nyetablerade våtmarker i form av dammar kan också störa den biologiska mångfalden: • Förhöjd vattentemperatur nedströms. • Kan utgöra vandringshinder för djur vid upp- och nedströmsvandring. • Risk finns för låga syrgashalter nedströms vid lågvattenperioder. • Ett nytt ekosystem kan etableras som kanske inte är naturligt för platsen, dvs. den biologiska mångfalden minskar i några fall, men återskapas i andra fall. Till dessa negativa effekter kan läggas ökad avdunstning från de stora vattenytorna, men eftersom sådana stora vattenytor försvunnit i landskapet är avdunstningen från nya våtmarker bara en normalisering. I denna manual behandlar vi endast i liten utsträckning åtgärder i befintliga naturliga våtmarker. Många våtmarker i jordbruks- och tätortsområden får idag för hög tillförsel av närsalter. Grumligt vatten, flytande sjok av alger och heltäckande lager med andmat är tydliga tecken. I och med att många av de nya våtmarker som anläggs idag är inriktade på rening av vatten så finns det ytterst få våtmarker i dessa landskap med en bra vattenkvalitet. Sådana våtmarker måste identifieras och vårdas. <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag 5.2.2 återskapande och nyanläggning av våtmarker ur ett landskapsperspektiv Syftet med att anlägga våtmarker bör i första hand vara att återskapa det forna vattenlandskapet, med dess vattenhushållande förmåga och biologiska mångfald. Genom enkla anpassningar kan retentionen av närsalter och partiklar ökas utan att den biologiska mångfalden påverkas. Restaurering av befintliga våtmarker och återskapande på platser där de tidigare funnits ökar möjligheterna till framgång, jämfört med att anlägga en våtmark på en ny plats. Risken för att kulturmiljölämningar ska påverkas minskar om placering och utformning harmonierar med landskapsbilden. Det ger även bättre förutsättningar för samspel mellan fiske- och naturvården. Definitioner Anläggning är skapande av ny våtmark på mark som idag inte är att betrakta som våtmark. Återskapande omfattar åtgärder på mark som tidigare varit våtmark eller sjö. Återställning är förbättring av befintlig våtmark genom förändring av hydrologin och/eller borttagande av vegetation. Vid restaurering av hydrologin kan åtgärderna omfatta igenläggning av diken (Avsnitt 5.1). typer av anlagda våtmarker Inledningsvis kommer vi främst att beröra våtmarker i form av kärr och öppna vattensamlingar, småvatten isolerade från vattendraget samt fångdammar för närsalt- och partikelreduktion. De senare kan anläggas som dämmen eller utvidgningar av dikesfåror eller som sidofåror i vattendrag (Figur 1). Därutöver kommer avslutningsvis restaurering av åplanet (5.2.7) och kustlaguner (5.2.8) att beröras. Våtmarker i odlingslandskapet kan med god utformning och placering ur reningssynpunkt genomsnittligt rena bort 200–500 kg kväve och 5–20 kg fosfor per hektar och år (Thiel-Nielsen m.fl. 2005). Med optimal utformning kan ännu högre rening uppnås. 11 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 62 and 63: forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65: arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67: forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69: forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 102 and 103: Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 128 and 129:
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207:
Page 208 and 209:
Page 210 and 211:
Page 212 and 213:
Page 214 and 215:
Page 216 and 217:
Page 218 and 219:
Page 220 and 221:
Page 222 and 223:
Page 224 and 225:
Page 226 and 227:
Page 228 and 229:
Page 230 and 231:
Page 232 and 233:
Page 234 and 235:
Page 236 and 237:
Page 238 and 239:
Page 240 and 241:
Page 242 and 243:
Page 244 and 245:
Page 246 and 247:
Page 248 and 249:
Page 250 and 251:
Page 252 and 253:
Page 254 and 255:
Page 256 and 257:
Page 258 and 259:
Page 260 and 261:
Page 262 and 263:
Page 264 and 265:
Page 266 and 267:
Page 268 and 269:
Page 270 and 271:
Page 272 and 273:
Page 274 and 275:
Page 276 and 277:
) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 278 and 279:
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294:
Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?