Ekologisk
Ekologisk
Ekologisk
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />
Känner man till vattnets medelhastighet<br />
(V) kan man grovt skatta att hastigheten<br />
ovan botten är 70 % av medelhastigheten<br />
(Vb = 0,7 × V). Mäter man medelpartikelstorleken<br />
i substratet kan bottensubstratets<br />
stabilitet beräknas som förhållandet mellan<br />
Vc (Tabell 1) och Vb:<br />
Relativ bottenstabilitet = Vc/Vb<br />
Vid värden över 1,0 förväntas bottnen vara<br />
stabil. Antag att en lekbädd planeras med<br />
en medelkornstorlek på 30 mm. Vid högvatten<br />
skattas vattenhastigheten på platsen<br />
till 1,0 m/s. Kommer en sådan lekbädd<br />
att vara stabil?<br />
Vc = ur Tabell 1 = 0,8<br />
Vb = 0,7 × V = 0,7 × 1,0 = 0,7<br />
Relativ bottenstabilitet = Vc/Vb = 1,3<br />
Troligen kommer bottnen att vara stabil,<br />
speciellt om substratet utgörs av en<br />
blandning av kornstorlekar. Skulle medelkornstorleken<br />
minskas till 10 mm blir<br />
den relativa bottenstabiliteten ca 0,8 och<br />
bottnen instabil.<br />
Det är ofta inte möjligt att säga exakt<br />
var lekområden låg förut i vattendrag och<br />
sjöar. Vanligen är strukturer som forsnackar<br />
och större sten borta så det är inte möjligt<br />
att restaurera på plats. Vi får acceptera<br />
att nya lekområden kommer att etableras<br />
på platser där de kanske aldrig legat på<br />
grund av att de nya fysiska förutsättningarna<br />
och avsaknad av historisk information<br />
gör det omöjligt att återskapa på det exakta<br />
läget. Här är det således tillåtet med ersättningshabitat,<br />
dvs. att helt nya områden<br />
tas i anspråk. Detta får dock aldrig ske så<br />
att områdets naturliga biologiska mångfald<br />
påverkas negativt.<br />
kapitel 5<br />
200<br />
I de fall de arter som berörs är speciellt<br />
skyddsvärda och restaureringsåtgärderna<br />
bara omfattar delar av vattenlandskapet<br />
kan det vara tillrådligt att optimera lekhabitatet<br />
för arten om det kan anses begränsande.<br />
Detta kan ske genom att anlägga<br />
lekbottnar i större utsträckning än vad<br />
som troligen varit fallet i det opåverkade<br />
tillståndet. En hotad art eller stam kan därmed<br />
öka sin reproduktion i det åtgärdade<br />
området och därmed bevara sin genetiska<br />
variation och kanske även besätta icke<br />
restaurerade vattenobjekt i större utsträckning.<br />
Återigen, detta får endast ske om ekosystemets<br />
naturliga funktion och biologiska<br />
mångfald ej störs.<br />
De nya lekbottnarna bör läggas i stabila<br />
vattenavsnitt och nära lämpliga uppväxtområden.<br />
Bra platser är nedströms sjöar<br />
eller sel eftersom de stabiliserar vattenföringen,<br />
minskar risken för isbildning och<br />
minskar mängden finpartikulärt material.<br />
Självklart bör bottnarna anläggas i lämplig<br />
vattenhastighet och på områden som inte<br />
utgör sedimentationsområden för finpartikulärt<br />
material. Observera att öring<br />
företrädesvis leker i de mindre biflödena,<br />
medan lax ofta leker i huvudfåran till<br />
större vattendrag. När vattendragsbredden<br />
överstiger 6–10 m så söker öringen hellre<br />
upp biflöden.<br />
För praktiskt tillvägagångssätt med tillstånd<br />
från markägare, samråd, eventuell<br />
maskinell utrustning, hänsyn m.m. hänvisas<br />
till de föregående båda avsnitten, samt<br />
Kapitel 4. Här vill vi dock betona vikten av<br />
att ha värderat de områden som kommer<br />
att grävas om eller täckas med leksubstrat.<br />
Täta bestånd av stormusslor får inte<br />
påverkas. I glesa bestånd utan föryngring<br />
kan de enstaka musslorna flyttas för hand<br />
innan arbetet och sedan läggas tillbaka.<br />
Försök också att bevara t.ex. mossbevuxna<br />
stenar eftersom mossan ofta har en artrik<br />
fauna.