Ekologisk
Ekologisk
Ekologisk
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />
Återigen, liksom för icke-alluviala vattendrag,<br />
tycks det finnas få uppföljningar<br />
av effekterna på bottenfauna. Japanska<br />
studier av en sträcka som åter meandrats<br />
efter att ha varit kanaliserad visade på<br />
en högre täthet och diversitet hos bottenfaunan<br />
i vissa habitat i de åtgärdade<br />
sträckorna (Nakano & Nakamura 2006).<br />
Renvattenkrävande arter har ökat i påverkade<br />
jordbruksåar efter restaurering av<br />
habitatet (Gortz 1998). Vid utläggning av<br />
grunda grusbankar visade sig bottenfaunan<br />
snabbt kolonisera och uppnådde naturliga<br />
tätheter och diversitet i engelska jordbruksåar<br />
(Harper m.fl. 1994, Harrison m.fl. 2004).<br />
Det kan vara så att bottendjursfaunan i<br />
alluviala vattendrag gynnas i större utsträckning<br />
än i moränvattendrag genom att<br />
restaureringsarbetena återskapar hårdbottenmiljöer<br />
med god vattenhastighet.<br />
5.10.5 Förberedelser<br />
inventering<br />
Liksom inför de flesta typer av restaureringsprojekt<br />
rekommenderas standardiserade<br />
inventeringar av vattendraget<br />
och dess kantzon. Ett lämpligt verktyg är<br />
biotopkarteringen som finns definierad som<br />
undersökningstyp inom miljöövervakningen<br />
(ex. Halldén m.fl. 1997).<br />
I alluviala vattendrag är det viktigt<br />
att komplettera detta underlag genom att<br />
studera vilka geomorfologiska processer<br />
som dominerar på sträckan. Främst är det<br />
av intresse att se om sträckan är utsatt<br />
för förhöjd erosion, förhöjd deposition eller<br />
är ”stabil”. Detta gäller såväl bottnar som<br />
stränder.<br />
Tecken på erosion är:<br />
• ras i strandzonen<br />
• exponerade trädrötter i strandzonen<br />
• träd som lutar in över fåran<br />
• smal och djup fåra<br />
• tillflöden verkar ligga mycket högre än<br />
huvudfåran, eller är mycket branta i sitt<br />
nedersta lopp<br />
• armerad botten (stenpäls)<br />
• rör och ledningar i botten har exponerats<br />
• täckdikesrör ligger högt i strandbanken.<br />
kapitel 5<br />
184<br />
Tecken på deposition är:<br />
• förekomst av sandbankar i fåran<br />
• stränder och bottnar överlagras med sand<br />
och fint material<br />
• strukturer som sten och död ved begravs i<br />
bottnarna<br />
• förhöjd botten<br />
• täckdiken mynnar i vattennivån.<br />
Tecken på stabila förhållanden:<br />
• vegetation på sandbankar och stränder<br />
• måttlig erosion av stränder<br />
• tillflöden mynnar i nivå med huvudfåran.<br />
Sträckor som är ”stabila”, dvs. på kort<br />
sikt inte undergår stora förändringar, bör<br />
åtgärdas med försiktighet så att förhållandena<br />
inte rubbas. Områden med hög<br />
erosion kan behöva bromsande och samlande<br />
strukturer, medan områden med hög<br />
onaturlig deposition kan behöva få en ökad<br />
vattenhastighet. Försök att alltid identifiera<br />
de ultimata orsakerna till onaturliga<br />
förhållanden. Erosionen kan drivas av<br />
kreaturstramp i strandzonen, utdikning av<br />
avrinningsområdet eller dikningsföretag<br />
som ger extremflöden.<br />
tillstånd och tidigt samråd<br />
Liksom all vattenverksamhet kan biotopvård<br />
i vattendrag kräva tillstånd från<br />
miljödomstol. I Avsnitt 3 och 4 redovisas<br />
den generella arbetsgången vid restaureringsprojekt,<br />
med hänvikt på samråd, lokal<br />
förankring och hänsyn till kulturmiljöer.<br />
Hänsyn till kulturmiljöer<br />
Kraftigt påverkade bottnar ses som kulturmiljöer.<br />
Erika Grann (2003) på Riksantikvarieämbetet<br />
skriver: ”Fint rensade<br />
vattendrag berättar om människors verksamhet,<br />
livsvillkor och hårda arbete för att<br />
nyttja naturens resurser. Att lägga tillbaks<br />
stenblock från byggda kanter innebär en<br />
stor förändring av vattendragets karaktär.”<br />
Här finns ett dilemma, då förstörda livsmiljöer<br />
för det akvatiska livet ska vägas mot<br />
det kulturvärde som det påverkade vattendraget<br />
utgör. Generellt utgör detta inget<br />
problem då så stor andel av vattendragen<br />
är störda. I t.ex. Emån är över hälften av<br />
vattendragssträckningen rensad. Således