Ekologisk
Ekologisk
Ekologisk
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />
I vattendrag kan utläggning av död ved<br />
komma i konflikt med kanot- och annat<br />
båtliv. Det finns flera fall där kanotuthyrare<br />
eller kommuner velat rensa undan död ved.<br />
Försiktig rensning, bortsågning av grenar<br />
som kan orsaka brötbildning och förankring<br />
av den döda veden kan rekommenderas<br />
på känsliga avsnitt och i kanotleder.<br />
Enstaka träd som fallit i vattnet bör ligga<br />
kvar, speciellt om de har ett rotsystem som<br />
förankrar dem, dvs. om risken för neddrift<br />
är ringa. Ligger trädet riktat snett eller<br />
helt nedströms är risken för problem ringa<br />
och trädet ska vara kvar. Träd som faller<br />
vinkelrätt mot vattendraget och börjat<br />
samla på sig mindre vedrester och grenar<br />
kan rensas undan om risk finns för negativ<br />
påverkan på fastigheter, installationer eller<br />
kulturmiljövärden. Föreligger inte sådan<br />
risk ska trädet ligga kvar, eventuellt efter<br />
att ha vinklats nedströms (se Figur 5).<br />
Använd helst handkraft eller vinschning<br />
om trädet ska vinklas eller lyftas ut, det ger<br />
minst bottenskador och grumlingar.<br />
Det är på sin plats att inse att död ved i<br />
vattnen kommer att uppfattas som ett störande<br />
moment, skräp, av markägare, skogsfolk<br />
och sportfiskare. Om vi skulle återföra<br />
de naturliga mängderna skulle protesterna<br />
bli stora. Istället för att gå från ingen död<br />
ved till naturliga bröten kan det vara lämpligt<br />
att restaurera till ”nödvändiga nivåer”<br />
och sedan successivt låta naturen ha sin<br />
gång. En obrukad kantzon kommer på sikt<br />
att vänja oss människor vid de naturliga<br />
förhållandena.<br />
5.4.7 Förväntade<br />
och erhållna resultat<br />
Ett flertal projekt med utplacering av död<br />
ved i vattendrag har följts vetenskapligt,<br />
speciellt i Nordamerika. Generellt har man<br />
noterat signifikanta förändringar av erosionsmönster,<br />
med t.ex. flera och djupare<br />
höljor (Crispin m.fl. 1993, Hilderbrand m.fl.<br />
1997, Zika & Peter 2002, Brooks m.fl. 2004)<br />
samt kvarhållandet av finare partiklar och<br />
organiskt material (ex. Trotter 1990, Wallace<br />
m.fl. 1995). Mer höljor betyder i regel en<br />
större vinteröverlevnad för laxfiskar och att<br />
större fisk gynnas relativt yngre (Quinn &<br />
kapitel 5<br />
66<br />
Peterson 1996, Harvey m.fl. 1999). Som en<br />
följd av dessa förändringar har man oftast<br />
noterat en ökning av mängden laxfiskar,<br />
framför allt åldersstadier äldre än årsungar<br />
(Roni & Quinn 2001), men även t.ex. nejonögon<br />
har gynnats (Roni 2003). Däremot<br />
finns det flera arter som verkar indifferenta<br />
till utplacering av död ved, t.ex. spigg och<br />
simpor (op. cit.). Det verkar som de arter<br />
som främst gynnas är de som lever exponerat<br />
i strömmande partier eller nedgrävda i<br />
finare bottensubstrat som ansamlas av den<br />
döda veden, medan en del sjölevande frisimmande<br />
fisk verkar missgynnas (Tabell 1).<br />
Död ved och ris, i form av s.k. vasar på<br />
relativt grunt vatten (1–3 m), har länge<br />
varit en fiskevårdsåtgärd som syftat till att<br />
ansamla fisk för att underlätta fiske i sjöar<br />
(ex. Tugend m.fl. 2002). Få studier har visat<br />
att detta har betydelse för produktionen<br />
eller artdiversiteten, men utplacering av<br />
större dimensioner av död ved i strandzonen<br />
har visat sig ha positiva effekter på<br />
fiskfaunans täthet och för vissa arter (Roni<br />
m.fl. 2005). Polska studier antyder att arter<br />
som gös kan gynnas genom ökat skydd mot<br />
predatorer som gädda (Lapinska m.fl. 2001).<br />
Troligen är den viktigaste funktionen av<br />
död ved i sjöar just denna att ge ett skyddat<br />
habitat för ung fisk. I sjöar med utarmad<br />
och ensartad strandzon kan alltså död ved<br />
ha betydelse för rekryteringen av fisk.<br />
För bottenfauna finns det färre studier.<br />
Ofta har dessa visat små eller inga<br />
förändringar i täthet och artdiversitet i<br />
vattendrag (Roni m.fl. 2005). Vissa studier<br />
har dock visat på en ökad förekomst av bottendjur<br />
(Gerhard & Reich 2000), t.ex. har<br />
ökad mängd höljor visat sig vara gynnsamt<br />
för dagsländor, medan andra grupper<br />
missgynnats (Hilderbrand m.fl. 1997). Det<br />
finns också andra studier som visat att<br />
tillförsel av död ved givit förändringar av<br />
sammansättningen av bottenfaunan, men<br />
inga skillnader i total täthet/biomassa (ex.<br />
Wallace m.fl. 1995). Det är rimligt att anta<br />
att fiskar är mer beroende av större fysiska<br />
strukturer än bottendjur, där många arter<br />
lever mellan och i bottensubstratet. Om<br />
fisk ökar utan att bottenfaunan nämnvärt<br />
förändras antyder detta också att fisken var<br />
begränsad av just habitatet och inte födounderlaget.
Change language