Ekologisk

Ekologisk restaurering av vattendrag
att observera!
De flesta restaureringsåtgärder i denna
manual berör kulturmiljövärden, som
också omfattas av bevarandemålen i
Levande sjöar och vattendrag. Kontakta
därför alltid länsstyrelsen för samråd om
hur du ska gå tillväga, vilket kunskaps-
och planeringsunderlag som behövs inför
åtgärden, eventuella erforderliga tillstånd
etc. Läs mer om detta i Kapitel 1-4.
geomembran (tätskikt)
är ett samlingsnamn för syntetiska
tätskikt, antingen direkt tillverkade av
ett tätt material, t.ex. plast eller gummi,
eller någon typ av tätt material t.ex. bentonitlera,
som binds till ett tunt tätt skikt
mellan två geotextiler.
Geomembranen kan användas för att
minska risk för erosion genom att kvarhålla
partiklar eller vara täta för att inte
släppa igenom vatten.
Geomembran tillverkas i tjocklekar från
0,5 mm. Leveransen sker på rullar med
bredder från 2–3 m och uppåt. Väl på
plats svetsas, vulkas eller limmas de
olika våderna ihop av specialföretag som
har nödvändiga maskiner.
Ibland kan membranen behöva skyddas
med avlastande skyddsgeotextiler. I slänter
används s.k. geonät, grovmaskiga nät
(10–100 mm), utanför övertäckningen för
att minska risk för ras och erosion.
Råd om rätt typ av geomembran kan erhållas
från försäljaren. Beakta dock hur
miljövänliga materialen i geomembranen
är. Plaster som polypropen och polyeten,
termoplaster, är organiska föreningar
bestående av kol, väte och syre. Dessa
ämnen ger inga skadliga restprodukter
vid nedbrytning eller förbränning. Geomembran
tillverkade av PVC ska däremot
undvikas.
kapitel 5
24
tätning av bottnarna
Skulle underliggande lager ej utgöras av
t.ex. fin pinnmo, lerig morän eller lera kan
man behöva täta bottnarna. Tätning med
geomembran kan användas upp till en storlek
av ca 100 m 2 , sedan börjar kostnaderna
bli höga. Problemen med dessa material
är dessutom att de är lätta att punktera,
vilket inte är lätt att se och laga. Dessutom
kan sediment ha svårt att ligga kvar i sluttande
partier, men det finns geomembran
med strukturerad yta för sådana situationer.
Ska geomembran användas måste
man först lägga ut ett underlag av finkornig
packad sand. Ojämnheten i detta
underlag bör vara ringa, annars bör en
skyddsgeotextil placeras som underlag.
Efter att tätskiktet lagts ut, och de olika
våderna sammanfogats, ska ett skyddande
övre lager, överfyllning, med ca 0,1 m sand
läggas ut. Alternativt kan åter en skyddsgeotextil
användas. Ovanpå detta läggs
sedan ett ytterligare skyddande lager som
kompakteras till 0,2–0,3 m. Detta lager kan
bestå av lämpligt finkorigt material, lera,
matjord, sand eller grus. Kommer maskiner
att köra på ytan bör det sista lagret vara
0,5 m mäktigt. Närmare beskrivning om
hur geomembran används och olika typer
ges t.ex. av Svenska Geotekniska Föreningen
(2001) eller Svenska Geosyntetföreningen
(http://cgi.geosyntetforeningen.
a.se/tat.shtml).
Anses befintlig mark vara tillräckligt tät
för att möjliggöra etablering av en våtmark
kan marken dock behöva kompakteras och
bearbetas så att den bildar ett homogent
skikt. Ta gärna bort större sten och rötter
som kan ge läckage. Lera och morän
bör schaktas till ett jämt lager och sedan
kompakteras. Den senare görs enklast
genom att köra grävmaskin eller vält fram
och tillbaka. Helst arbetar man lagervis
så att först ett skikt på 0,3 m läggs ut och
kompakteras. Sedan läggs ytterligare skikt
ovanpå.