Ekologisk

Ekologisk restaurering av vattendrag
5.7.3 Fiskvägar för
uppströmsvandring
Fiskvägar ska vara passerbara och attraherande,
dessa två aspekter bestämmer deras
funktion. I detta avsnitt behandlas passerbarheten,
medan attraktionen till fiskvägen
behandlas i nästa avsnitt (5.7.4).
För uppströmsvandring finns i princip
fyra naturlika möjligheter (naturlika fiskvägar);
• utrivning av hindret och etablering av
kort strömsträcka,
• upptröskling (lyftning) så att ett stryk
bildas över hindret,
• naturlig fåra förbi hindret inom vattendraget
(s.k. inlöp),
• naturlig fåra runt hindret (s.k. omlöp).
Därutöver finns i princip fem tekniska lösningar
(tekniska fiskvägar);
• byggande av utskov eller trappsteg i hindret
som medger passage,
• kammartrappa,
• vertikalslitsränna,
• denilränna.
• Dessutom kan också speciella ålledare
anläggas.
Utomlands finns också fiskslussar och fiskhissar,
men de berörs ej här.
Genomgående gäller att de naturlika
passagerna ska prioriteras då de flesta
akvatiska arter kan passera sådana om
de anläggs rätt. De tekniska lösningarna,
tekniska fiskvägar, används framför allt
vid hinder av typen kraftverksdammar och
där fallhöjden är stor. På ett antal platser i
landet har man kombinerat de olika typerna,
det finns t.ex. omlöp som överst har
en slitsränna. Nedan kommer vi inte att gå
in närmare på de olika kombinationsmöjligheterna.
Syftet ska alltid vara att möjliggöra
passage för alla förekommande arter, såväl
fisk som bottendjur, däggdjur och groddjur.
Detta innebär att naturlika fiskvägar ska
prioriteras. Där det inte är lämpligt på
grund av risk för spridning av t.ex. signalkräfta,
kan en naturlik fiskväg anläggas
med ett hopp, alternativt väljs en teknisk
lösning. Det är också viktigt att betona att
passager som i naturligt tillstånd varit
kapitel 5
104
svåra att passera, t.ex. en bergklack, inte
ska restaureras så att de blir enklare, dvs.
har det varit så att endast havsöring och ål
tagit sig fram ska man inte i restaureringsarbetet
gynna ytterligare arter. Eftersom
många av de fall och forsar som dämts igen
varit svårpasserbara för annat än de skickligaste
vandrarna innebär detta att många
passager även framgent kan komma att
etableras som tekniska fiskvägar.
Utskov är anordningar för att kunna
reglera vattnet, oftast använt vid dammar.
Ett utskov är en fast konstruktion som
kan släppa vatten ytligt eller vid bottnen,
bottenutskov. Utskovet kan vara fast eller
reglerbart. Många fiskvägar kan kräva att
man installerar ett reglerbart utskov i den
övre delen. Det ger möjligheter att på plats
reglera inflödet av vatten vid olika vattennivåer.
Dessutom ger det möjligheten att
helt stänga fiskvägen vid behov, t.ex. vid
byggnad, vid reparation, vid extrema flöden
eller inför vintern. Lämpligast installeras
ett bottenutskov i form av en lucka (spettlucka)
som kan höjas till lämplig nivå. Bottenutskov,
underfall, fungerar även vid låg
vattenföring och det är ett krav vi bör ha
på en passage, nämligen att de fungerar vid
både hög- och lågvattenföring.
Utskoven görs ofta av betong och med
luckor eller sättare av trä. Det finns prefabricerade
utskov att beställa. Att gjuta ett
på plats är ofta väldigt dyrt. Glöm inte att
erosionssäkra kring utskovet så att inte
stränder eller botten eroderas.
Flödet (m 3 /s) genom ett utskov kan
beräknas utifrån ekvation 1 ():
Ekvation 1:
Utskovsflöde = c × B × a × (2g × Do) 0,5
c = avbördningskoefficient (0,6 vid skarp
kant; 0,75 vid strömlinjeformad)
B = utskovets bredd (m)
A = utskovsöppning, höjd över tröskeln (m)
G = Gravitationskonstanten (= 9,81 m/s 2 )
Do = Vattendjup över tröskeln (m)
Exempel: Ett 1 m brett utskov har
öppnats 0,2 m. Vattenytan ligger 0,4 m
ovan tröskeln och tröskelkanten är skarp
(= 0,6). Insatt i formeln ger det ett flöde på
0,34 m 3 /s.