Ekologisk

förhållanden. Det tidvis översvämmade
åplanet har en mycket stor självrenande
förmåga, kombinerat med hög biologisk
mångfald och utgör ett naturligt landskapselement.
Nihlén (2003) har projekterat hur åplan
kan anläggas utmed kanaliserade vattendrag
och diken i jordbrukslandskapet.
Principen är att zonens funktion som närsaltfilter
bara kan återställas om grundvattennivån
höjs så att syrefria miljöer och
organiskt material möter det ytligt avrinnande
markvattnet. Detta kan åstadkommas
genom att höja grundvattennivån i
landskapet, t.ex. genom att anlägga våtmarker,
eller genom att hyvla ned marken
invid vattendragen så att grundvattennivån
når närmare markytan (Figur 17 och 18).
Om man hyvlat ner åplanet gäller det
att snabbt få marken täckt av en tät grässvål.
Man kan inhandla en fröblandning
av ängsgröe och rödsvingel. Det kan också
vara gynnsamt för den biologiska mångfalden
och för att få ett naturligt utseende att
så in ängsblommor. Välsorterade plantskolar
kan ha flera lämpliga arter.
Figur 20. Hästskovåtmark anlagd i åplanet där ett
dräneringsrör eller dike mynnar (nedre bild vy ovanifrån).
Tillse noga att dräneringsröret/diket fortsatt mynnar
ovanför vattenytan så att det behåller sin funktion.
Observera den lilla strandvallen mot vattendraget som
gör att vatten, näring och sediment kvarhålls (efter Nihlén
2003).
Hästskovåtmarker
Ekologisk restaurering av vattendrag
Där markdränering eller diken mynnar vid
vattendrag (Figur 19) är det ofta lämpligt
att anlägga våtmarksterrasser, så kallade
hästskovåtmarker, i å- eller älvplanet
(Figur 20). Tanken är att få en rening av
närsalter, kvarhållande av partiklar samt
en livsmiljö för djur och växter. Man kan
göra en hästskoformad utgrävning på
10 × 10 m i täckdikets mynning. Området
görs svagt sluttande så att man får en
översilning av vattnet genom vegetationen.
Lämpligen görs en något högre strandvall
mot vattendraget för att öka kvarhållning
av vatten och sediment. Dessa små våtmarker
kan sedimentera och växa igen, vilket
minskar deras funktion och dessutom kan
störa markavvattningen. Såldes bör man
räkna med viss årlig tillsyn.
5.2.8 Höjning av sänkta sjöar
Många sjöar i slättlandskapet har sänkts.
I kombination med ett utdikat landskap
och låg nederbörd ger detta ofta extremt
låga sommarvattenföringar (se Avsnitt 5.1).
Detta är ett problem för akvatisk fauna i
södra Sveriges kustland, framför allt ifrån
Halland till Uppland med Öland och Gotland.
Där så är möjligt kan en höjning av de
sänkta sjöarna vara ett viktigt instrument
för att återfå landskapets vattenhållande
förmåga. I denna manual kommer vi endast
att beröra detta översiktligt. Vi hänvisar
till Hertzman & Larsson (1999) angående
arbetena i Hornborgasjön. Återställning av
sjöar är komplext eftersom inte bara vattenhushållningen
påverkas. Kringboende,
produktiv mark och olika kulturmiljö- och
andra naturvärden berörs. En höjning av
vattenståndet med bara några decimeter
i grunda sjöar innebär ofta att mängden
vattenvegetation minskar (Pettersson &
Wallsten 1990). Ofta gynnas fisk relativt
fågel- och groddjursfaunan. Det finns inte
möjlighet att här gå in närmare på detta
komplexa område.
Östlund (2004) har gjort en beräkning av
vad en dämning av den sänkta Gräsösjön
(70,6 ha) skulle innebära för Gråskaån (avrinningsområde
66,3 km 2 ) i Stockholms län.
Detaljerna redovisas här som ett exempel
på vad en sådan åtgärd kan medföra. En
29 kapitel 5