Ekologisk

Ekologisk restaurering av vattendrag
utläggning av död ved ska ses som en tillfällig utgård som utförs i avvaktan på att
en naturlig kantzon etablerats. all utläggning ska föregås av en förenklad MkB för
att se möjliga konsekvenser för vattensystemet, strandzon, fastigheter och andra
installationer samt rörligt friluftsliv.
Rekommendationerna ovan var 6–12 bitar död ved per 100 m skogsvattendrag. Givetvis
ska det inte ligga en bit död ved per var 8:e–17:e meter. Istället ska utläggning av död ved:
• koncentreras till partier som saknar naturlig tillförsel av död ved
• samt till partier med ensartad och relativt finkornig botten (sand, grus, mindre sten)
• behovet modifieras efter bottentopografins variation och substratet, ju mer ensartade
förhållanden desto mer död ved.
• död ved bör där bottentopografin är ensartad, om så är möjligt, läggas tvärs vattendraget
för att skapa höljor.
• utläggning i starkt lutande (>3 %) eller grovblockiga bottnar undviks
• i fjällnära vatten reduceras mängderna.
• i jordbruksvattendrag rekommenderas att död ved läggs som trösklar tvärs över (eller
delar av) vattendraget i områden med ensartad botten. Förankra stockarna i land.
• i vatten som är bredare än en trädlängd (10–20 m) kan mängden minst halveras eftersom
den döda veden ofta ej ligger kvar. Satsa enbart på väl förankrade träd (Figur 5) i
strandzonen.
• i vattendrag smalare än 3 m reduceras mängden något
• i vattendrag smalare än 1 m kan dimensionerna på död ved sänkas till 5 cm i diameter
• utläggningen bör ske under en följd av år för att få succession i materialet
• om man avser att öka mängden död utöver 6–12 bitar ved för att efterlikna opåverkade
förhållanden rekommenderas starkt att detta sker etappvis under ett antal år så att effekterna
kan övervakas.
• det bör vara varierade dimensioner på materialet, men observera att framför allt grova
dimensioner (>30 cm) är sällsynta och ska prioriteras.
• om det är viktigt att veden ligger kvar ska man använda bitar som är något bredare än
vattendraget vid högflöde.
• brötbildningar tycks vara det som ger mest och störst höljor, men rekommenderas ej.
Brötbildningar uppstår naturligt på sikt.
• utläggning av död ved bör ej ske där brötbildningar kan orsaka problem för fastigheter
och olika installationer.
• i känsliga lägen där död ved behövs men riskerar att driva iväg och ge problem kan
man tänka sig att fästa med vajrar i land eller till stenblock. Detta bör dock vara ett sista
alternativ.
Rekommendationer för mängd död ved i sjöar saknas för närvarande. Utmed skogsstränder
bör riktlinjerna för vattendrag troligen halveras, samtidigt som dimensionen på den
döda veden bör vara grov.
• rekommendationen är att lägga veden från strandlinjen ut till en trädlängd från normalvattenståndet.
• i sjöar ska utplacering nära utlopp undvikas, dessutom områden med bad- eller båtaktivitet.
• gör den döda veden synlig (lägg den från land och ut i sjön) så att ingen överraskas av
den.
63 kapitel 5