Vad är din hemlighet? - HansOlsson.net

Hjalmar lovade att göra det, sa hej då och stängde av mobiltelefonen. Han kastade en blick
på klockan på väggen bakom honom. Den visade halv nio. Han hade visst suttit här längre än
han trott. Han bestämde sig för att jobba en eller kanske två timmar till och sedan bege sig av
hemåt. Då hade han fått mycket gjort. Barnet skulle slippa svälta. Frugan skulle vara nöjd.
Hjalmar skulle vara nöjd. Varför i helvete kände han sig inte nöjd nu? Han blängde på
skärmen. Just nu orkade han inte med mer exceldiagram. Istället gick han ut på Internet och
började surfa runt planlöst.
Som alltid kom han till slut in på en av de otaliga nyhetssidor som han brukade besöka.
Han kände en svag ilning längs ryggraden när han läste den första rubriken:
”Plötslig fiskdöd runt om i världen. Forskarna oförstående.”
Han klickade sig snabbt vidare till en annan nättidning. Även här var det samma nyhet
som var överst bland länkarna.
”Rapporter om döda fiskar strömmar in från hela världen.”
På en av bilderna såg han en sjö. Det stod en polisbil där och en mängd annat folk. De
pekade ut över sjön och han tyckte sig kunna skymta grå skepnader i vattnet på bilden.
Hjalmar klickade runt ytterligare en stund och kunde till slut konstatera att det var dagens
stora nyhet. Det som var skrämmande var att den verkligen verkade vara världsomspännande.
På amerikanska nyhetssidor kunde han läsa om hundratusentals fiskar som plötsligt och
oförklarligt dött. På en kinesisk hemsida såg han bilder av samma fenomen. Han förstod inte
vad det stod, men ansiktsuttrycken på bilderna gick inte att misstolka. Fiskarna hade dött i
Asien också.
Han lutade sig bakåt i stolen och gned sig på hakan. Vad betydde detta? Terrorister?
Kunde de förgifta alla fiskar samtidigt? Varför skulle de göra det? För att skära ner på
västerlandets mat? Det stämde inte. Det var något annat. Han greps plötsligt av en oförklarlig
rädsla. Så djupt rotad inom honom att han stelnade till och fick svårt att andas. Han visste inte
vad det var men han kände sig med ens ensam och övergiven. Utlämnad. Han satt blickstilla i
en hel minut innan han samlade sig.
Tankarna virvlade runt i huvudet när han försökte få fatt i orsaken till känslan. Men han
hittade inget. Han kunde inte förklara vad han just hade känt. Bara att det var en känsla
starkare än han någonsin upplevt. Som att vara rädd för det okända i mörkret som barn. Han
skakade olustigt på sig. Han var tvungen att ta sig hem till Josefine.
Han packade ihop sina saker, stängde av datorn och gick snabbt ner till parkeringen. Han
backade ut bilen och stampade på gasen. Den for iväg med en rivstart. Han såg en Statoilmack
bredvid vägen och kom plötsligt ihåg att han lovat Josefine att köpa juice.
104