You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Läkaren ryckte åt sig armen som om hennes fingrar var gjorda av eld från helvetet. N<strong>är</strong><br />
hon återigen såg upp i hans ögon var de fyllda av skräck och han tittade varsamt på sin arm<br />
d<strong>är</strong> den stack fram ur den vita rocken. Till slut lugnade han ner sig något.<br />
”Du får inte göra så. Inte förrän vi vet hur…”<br />
En dörr öppnades någonstans bakom henne och hon kunde höra en kvinna.<br />
”Doktor Olofsson? Det har kommit in tre till. De kom för fem minuter sedan. Alla andra<br />
läkare <strong>är</strong> upptagna och vi har inte plats för de nya.”<br />
Hon kunde inte se kvinnan som pratade med läkaren men det fanns något desperat och<br />
vädjande i hennes röst. Den skälvde lite n<strong>är</strong> orden tumlade ut ur hennes mun. Doktor<br />
Olofsson som fortfarande stod över henne d<strong>är</strong> hon låg på britsen tittade upp i taket. Han stod<br />
så under vad som verkade vara en evighet medan han frånvarande drog fingrarna genom<br />
håret. Till slut vände han uppm<strong>är</strong>ksamheten mot kvinnan som fortfarande bara var en röst.<br />
”Jag ska se vad jag kan göra. Se till att vår patient h<strong>är</strong> får vara ifred. Det <strong>är</strong> av yttersta vikt<br />
att hon inte råkar ut för något. Du förstår vad jag säger?”<br />
”Ja, jag förstår. Det <strong>är</strong> bara så…”<br />
”Jag vet. Men vi ska lösa det h<strong>är</strong>. Ta det lugnt bara. Nu hämtar du en kopp kaffe och<br />
sedan sätter du dig h<strong>är</strong> och väntar på att jag kommer tillbaka. Förstått?”<br />
”Ja, men…”<br />
”Inga men. Kvinnan h<strong>är</strong> <strong>är</strong> unik hitintills. Vi vet inte hur det ser ut om ett par timmar och<br />
tills vidare måste hon hållas under uppsikt.”<br />
Kvinnan var tyst och hon kunde höra hur doktor Olofsson försvann ut genom dörren.<br />
Tankarna virvlade runt i hennes huvud. <strong>Vad</strong> var det som hände egentligen? Hon försökte<br />
vrida på huvudet för att få syn på sin nya fångvaktare men hon lyckades inte. Allt hon såg var<br />
de vita väggarna och den skarpa lampan i taket. Hon försökte på nytt att kommunicera, någon<br />
måste kunna berätta vad som hände.<br />
”Vaaaöfhr?”<br />
Nej, det gick inte. Av någon anledning kändes tungan tjock i hennes mun. Som om den<br />
blockerade de signaler hj<strong>är</strong>nan sände ner till den för att kunna utföra sin livsuppgift. Det var<br />
tyst i rummet och hon drog slutsatsen att sjuksystern helt enkelt inte ville tala med henne. Hon<br />
undrade hur hon själv såg ut. Hade hon råkat ut för en bilolycka? Eller en brand? Plötsliga<br />
bilder från filmer fladdrade förbi d<strong>är</strong> hon såg brännskadade människor flaxa förbi som<br />
vingklippta fåglar. Deras brända hud såg ut som eldat papper. Hon ryste till av de obehagliga<br />
bilderna som for igenom henne utan hennes tillåtelse. Om hon var brännskadad så skulle det<br />
kunna förklara varför sjuksystern inte ville prata med henne. Hon kanske såg vidrig ut… Men<br />
21
Change language