Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
lägenheten utan att ha hittat någonting alls. Sofia stod i hallen och höll om Marie, båda två var<br />
livrädda och tittade oroligt på honom.<br />
”<strong>Vad</strong> har hänt, pappa?” Marie var nästan utom sig och snyftade hjälplöst i Sofias famn.<br />
Mikael svarade inte. Istället kontrollerade han noggrant att ytterdörren var låst och sedan<br />
stod han d<strong>är</strong> tyst och tittade ut genom kikhålet en lång stund. Ingenting. <strong>Vad</strong> i helvete var det<br />
frågan om? Det kunde inte bara ha varit en mardröm. Det hade känts så verkligt. Det hade<br />
verkligen stått någon vid deras säng alldeles nyss. Han hade för fan till och med sett hur<br />
musklerna darrade under inkräktarens hud. Så detaljerade <strong>är</strong> inte drömmar. Men ändå… det<br />
fanns ingenting som tydde på att en inkräktare hade varit inne i deras lägenhet. Ingen åverkan<br />
på dörren, inga spår i hallen. Ingenting. Han stirrade på Sofia och Marie som tappert väntade<br />
på ett svar. Det var Maries snyftanden som till slut väckte honom ur den trans han befann sig<br />
i.<br />
”Det <strong>är</strong> ingen fara”, sa han till slut. ”Pappa hade en mardröm. Förlåt att jag skrämde upp<br />
er, det var inte meningen. Allt <strong>är</strong> bra nu.”<br />
Men allt var inte bra. Han kunde inte skaka av sig känslan av vanmakt och olust som åt sig<br />
in i hans kropp. Sofia såg det i hans ögon, någonting var fruktansv<strong>är</strong>t fel.<br />
”Gå och lägg er igen, allt <strong>är</strong> bra nu. Det var en mardröm bara.” Han gav Sofia en blick och<br />
hon nickade. Han fick förklara imorgon. Nu gällde det att få Marie i säng och att återställa<br />
lug<strong>net</strong> i deras hem. Det var trots allt mitt i natten.<br />
Han väntade i hallen på att Sofia och Marie skulle krypa ner igen. De gick och lade sig<br />
tillsammans i Maries rum. Deras lilla flicka skulle förmodligen inte somna på en lång stund<br />
nu. Det kunde inte hjälpas. Mikael gick och satte sig i köket istället. Hans kropp skälvde och<br />
svetten bröt fram n<strong>är</strong> chocken och paniken äntligen började släppa.<br />
<strong>Vad</strong> <strong>är</strong> det för fel på mig?<br />
Han satt så en timme innan han m<strong>är</strong>kte att han frös. Han var fortfarande naken. Då gick<br />
han och hämtade en filt från sovrummet. Han ville inte vara d<strong>är</strong> inne längre än nödvändigt.<br />
Det var som om att det låg en tät stank av skräck d<strong>är</strong> inne. En stank som klibbade sig fast vid<br />
hans hud och brände honom. Trots det tvingade han sig att gå fram till sänggaveln. Han fick<br />
en klump i halsen som han hade svårt att svälja ner. Det låg något d<strong>är</strong> på golvet. Han böjde sig<br />
ner för att plocka upp föremålet. Det var ett litet björklöv. Han stirrade med en växande<br />
känsla av skräck på lövet som låg i hans handflata. Det var fortfarande fuktigt, som om någon<br />
av misstag fått det under foten och släpat in det utifrån d<strong>är</strong> det sedan lossnat vid deras<br />
sänggavel. Det virvlade runt i huvudet på honom. Var det en dröm eller inte? Mer hann han<br />
inte tänka innan magen knöt sig och han spydde på golvet. Han sjönk ner på knä och lät det<br />
76
Change language