Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
ostiga batteriet var beviset på att det var ett verkligt problem. Som han var tvungen att ta tag<br />
i.<br />
”Helvetes jävla skit”, sa han högt och uppriktigt samtidigt som han sparkade till en sten så<br />
att mossan yrde n<strong>är</strong> den for in skogen. Han visste att han var tvungen att skjuta upp<br />
gräsklippningen tills han hade rensat bort skräpet h<strong>är</strong>.<br />
Han muttrade hela vägen tillbaka till stugan. Väl d<strong>är</strong> lyckades han hitta en gammal<br />
skottk<strong>är</strong>ra i ladugården. Den fick duga till att lägga upp bråten på tills vidare. Han eller Sofia<br />
fick ta med det till någon sopstation på vägen sen. Hjulet på skottk<strong>är</strong>ran var skevt. Den<br />
krängde i protest n<strong>är</strong> han sköt den framför sig med bestämda hårda rörelser. Stenröset låg<br />
drygt tio meter innanför skogsbry<strong>net</strong> och precis i höjd med stugan. Klart att skitbonden hade<br />
tyckt det varit en bra och smidig lösning istället för att faktiskt ta hand om sitt skräp. Mikael<br />
svor flera gånger n<strong>är</strong> han körde fast skottk<strong>är</strong>ran mot en sten så att han fick styret i magen. Det<br />
var inte så hårt att han tappade luften, men det retade upp honom ännu mer att den förbannade<br />
jävla skottk<strong>är</strong>ran inte kunde samarbeta n<strong>är</strong> han behövde den. Tanken på att bygga en hydda<br />
h<strong>är</strong> ute var lika bortblåst som hans goda humör.<br />
Till slut lyfte han i ren ilska upp skottk<strong>är</strong>ran och bar den till stenröset d<strong>är</strong> allt skräp låg.<br />
Han var tvungen att gå ett varv runt träden för att lugna ner sig så pass att han kunde börja<br />
arbeta. Han började metodiskt plocka upp de översta sakerna från stenröset. Porsli<strong>net</strong> föll<br />
sönder i hans händer vilket medförde att han var tvungen att plocka upp ett tjugotal småbitar<br />
istället för en stor. Han suckade. Det h<strong>är</strong> skulle förmodligen ta hela dagen.<br />
N<strong>är</strong> han fått bort det trasiga porsli<strong>net</strong>, som var i så illa skick att han inte kunde avgöra vad<br />
det en gång i tiden hade varit, så gick det lättare. Han fick upp en rostig metallskiva<br />
tillsammans med plastpåsen och ett antal mindre föremål som han gissade var gamla skruvar.<br />
Han slängde allt på skottk<strong>är</strong>ran och brydde sig inte så noga om vad det var han fick tag i. Bara<br />
det försvann från naturen så fick han vara nöjd.<br />
N<strong>är</strong> han rensat bort det första lagret såg han till sin besvikelse att det fanns mer skräp<br />
under. Mycket mer skräp. Han skulle bli tvungen att flytta runt stenarna också för att komma<br />
åt allting. Det enklaste skulle vara att bara täcka över alltsammans med de stenar han redan<br />
hade skjutit åt sidan. Men det skulle inte lösa något. Då fanns fortfarande risken att det läckte<br />
ut gifter i deras dricksvatten. Eller att Marie skar sönder sig. Eller att något djur skar sönder<br />
sina ben på skrotet… Han hejdade sig. Nej, hade han väl kommit så h<strong>är</strong> långt så skulle han<br />
avsluta det.<br />
Han klättrade upp i hålet och började kasta undan de stenar som täckte resten av skräpet.<br />
De flesta var inte större än att han kunde kasta dem med en hand, men några fick han ta spj<strong>är</strong>n<br />
52
Change language