You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
sina mysterier. Viktor hade inte lyckats knäcka gåtan, men någon annan kanske skulle kunna.<br />
Nu krävde Dick Tracy den i utbyte mot hans dotter.<br />
”Ja, jag har den.”<br />
”Bra. Kör då till er stuga på landet. Någon kommer möta dig d<strong>är</strong> ikväll.”<br />
Mikael trodde inte sina öron.<br />
”Varför ska jag köra dit? Det <strong>är</strong> ju för fan över tjugofem mil dit. Ge mig min dotter nu ditt<br />
svin, annars…” hotet lät ihåligt och patetiskt.<br />
”Du måste åka dit. Någon kommer möta dig d<strong>är</strong>”, upprepade mannen.<br />
”Var <strong>är</strong> min dotter?”<br />
”Hon <strong>är</strong> säker. Vi ser efter henne. Ingen kommer skada henne. Bara du ger oss… kulan<br />
tillbaka.” Han betonade ordet konstigt. Som om benämningen var honom helt främmande.<br />
Sedan släppte han plötsligt taget om Mikaels haka så att huvudet föll ner mot bröstet. N<strong>är</strong><br />
Mikael tittade upp igen var mannen borta. Som uppslukad av jorden.<br />
Mikael stirrade på platsen d<strong>är</strong> mannen hade befunnit sig. Hade det han precis upplevt<br />
verkligen hänt? Började galenskapen äntligen få grepp om honom? Den hade sipprat igenom<br />
honom likt ett långsamverkande gift den senaste veckan och nu höll han på att dö. Hade den<br />
han slagits mot varit ett fantasifoster, precis som indianen? Bandyklubban låg slängd i<br />
buskarna framför honom. Det enda beviset på att en strid hade ägt rum h<strong>är</strong>. Nej, det hade<br />
verkligen hänt. Det måste ha hänt för annars hade han inte det minsta spår efter Marie.<br />
Han kravlade sig upp på fötterna och vinglade till. Tröttheten började ta ut sin rätt på<br />
honom. Men han kunde inte vila nu. Han gick på ostadiga ben upp till deras lägenhet. Sofia<br />
var fortfarande skräckslagen och tröstlös n<strong>är</strong> han kom in igen.<br />
”<strong>Vad</strong> gjorde du på gården?” skrek hon nästan hysteriskt.<br />
”Jag… jag måste åka iväg ikväll.”<br />
”Nej. Du får inte åka.” Sofia hade något panikslaget i blicken och hon skakade våldsamt<br />
på huvudet. ”Du får inte lämna mig ensam h<strong>är</strong>.”<br />
”Jag måste åka en sväng”, upprepade Mikael slött. Det var den enda tanke han tydligt<br />
kunde formulera. Åka till stugan och ta med kulan. Tjugofem mil.<br />
h<strong>är</strong>.”<br />
”Låt mig följa med”, tiggde Sofia mellan snyftningarna. Du får inte lämna mig ensam<br />
Mikael hade inga krafter att protestera. Till slut nickade han svagt.<br />
”Okej, men vi åker nu.”<br />
92
Change language