Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
över Marie till sitt knä. Sedan satt de d<strong>är</strong> utan att säga något och tittade på n<strong>är</strong> de vuxna på<br />
TV:n klättrade i träd och plockade bananer, precis som barnen sagt åt dem att göra.<br />
Stämningen var bättre den kvällen och familjen Johansson pratade och skrattade under<br />
middagen. Sedan tittade de på TV tills det var dags att gå och lägga sig. Mikael stoppade om<br />
Marie och kände sedan hur trött han själv var. Det skulle bli en tidig kväll för honom också.<br />
Han kröp ner i sängen tillsammans med Sofia en halvtimme senare och de hade sex tyst och<br />
effektivt för att inte väcka Marie. Sedan föll de i sömn i varandras armar.<br />
Mikael låg och slumrade. Någonstans i bakhuvudet uppfattade han att Sofias nakna varma<br />
kropp låg bredvid honom och att klockan var mitt i natten. Han låg på rygg och stirrade rakt<br />
upp i taket med halvöppna ögon. Rummet var försänkt i mörker sån<strong>är</strong> som på ett svagt ljus<br />
som strilade in från gatlyktorna genom persiennerna. Han visste inte hur länge han legat i den<br />
h<strong>är</strong> halvdvalan, men den m<strong>är</strong>kliga känslan han känt de senaste dagarna började bubbla upp i<br />
honom. Han kände sig nervös och olustig. Ett plötsligt ljud fick honom att spänna kroppen.<br />
Det var ett svagt hasande ljud som kom från hallen. Han låg stilla och försökte utröna var<br />
ifrån det kom. Var Marie uppe? Hon hade gått i sömnen några gånger tidigare, och ibland<br />
hade hon sökt tröst hos dem efter en mardröm. Men han skulle känna igen hennes lätta steg<br />
var som helst. <strong>Vad</strong> det än var som gjorde det hasande ljudet så var det inte Marie.<br />
I ögonvrån såg han hur dörren till sovrummet sakta svängde upp. Den tycktes darra en<br />
aning i mörkret d<strong>är</strong> den stod på glänt. Hans blick vandrade så långt den kunde utan att han<br />
rörde på huvudet så han kunde se vad som hände. Dörren svängde upp ytterligare och någon<br />
gled försiktigt in i sovrummet. Det var en lång skepnad som tycktes fylla hela dörröppningen.<br />
Mikael greps av en isande kyla. Det var en inkräktare i deras hem. Marie och Sofia var i fara.<br />
Han måste skydda dem, även om det så kostade honom livet. Han kunde inte se ansiktet på<br />
skepnaden, men den var lång och bred. Det var endast hans år som väktare som räddade<br />
honom från att skrika rakt ut av rädsla. Om han kunde beh<strong>är</strong>ska sig kunde han kanske<br />
överrumpla inkräktaren. Av storleken att döma kunde det bli en tuff kamp. Han måste lyckas<br />
med första anfallet och han måste väcka Sofia. Han måste ge dem tid att ta sig h<strong>är</strong>ifrån.<br />
Skepnaden rörde sig långsamt mot sänggaveln. D<strong>är</strong> stannade den, som om den betraktade<br />
det sovande paret. Mikael såg hur skuggorna dansade över kroppen på den. Trots att alla<br />
muskler i hans kropp var spända och kallsvetten p<strong>är</strong>lade på ryggen så insåg han direkt att det<br />
var något som inte stämde med inkräktaren. Skepnaden tycktes glansig och skuggorna rörde<br />
sig som på vatten över den stora kroppen. Han kunde fortfarande inte se ansiktet. Men han<br />
visste vad han måste göra. Så fort inkräktaren tappade fokus så var han tvungen att flyga på<br />
74
Change language