You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
utomjor<strong>din</strong>garna sedan länge och att människan bara var försöksdjur i ett större experiment.<br />
Andra hävdade att viruset helt enkelt var utomjordiskt. Visst, det lät på ett sätt förnuftigare än<br />
att det var Guds straff. Men det var så långsökt att det inte gick att tro på om man hade något<br />
rationellt tänkande kvar.<br />
Bengt hade sitt eget sätt att se på saken. Han trodde helt enkelt att själva Moder Jord fått<br />
nog. Människan hade för länge missbrukat dess resurser och rivit i dess hud på jakt efter<br />
rikedomar i alla dess former. Det var helt enkelt dags att starta om. Boota om jorden så som<br />
de kände till den för att någon annan så småningom skulle få ta över. Vem det nu skulle vara?<br />
Fiskarna i haven? Kanske skulle de efter miljoner år återigen utveckla andningsorgan och röra<br />
sig upp på land. Människans tid var förbi. Som han såg det fanns det ingen annan förklaring.<br />
Hur kom det sig annars att bara det vatten som runt 05:00 i lördags varit i kontakt med Moder<br />
Jord hade smittats? Nåväl, han kunde fortsätta gissa tills han torkade ut. Tills han blev en<br />
mumie i sitt eget kök. Han skulle aldrig få veta vad som orsakade Vattendöden. Det spelade<br />
ingen roll längre.<br />
Han suckade, allting var så bräckligt. En människa kunde överleva sju till tio dagar utan<br />
vatten. Redan andra dagen utan vatten hade saker börjat gå s<strong>net</strong>t. Inbrott överallt,<br />
skadegörelse. Tidigt på måndagen, det kändes som en evighet sedan, hade han tagit bilen de<br />
tre mil det var in till Linköping. Liksom tusentals andra hade han hoppats på att kunna köpa<br />
på sig något att dricka. Juice, saft, öl. <strong>Vad</strong> som helst. Han kom inte längre än till Cupolen på<br />
Malmslättsvägen. Bilar låg omkullvräkta längs gatorna. Krossat glas var spritt över vägen likt<br />
nyfallen snö. Svart rök låg i skikt i luften eftersom någon satt eld på ett hus. Radhusen runt<br />
omkring såg bleka och h<strong>är</strong>jade ut i solske<strong>net</strong>. Det skulle bli en varm dag i Linköping.<br />
Hans första tanke hade varit att de jävlarna som gjort detta skulle ställas inför rätta n<strong>är</strong> allt<br />
ordnade sig, men sedan insåg han att det inte skulle ordna sig. Det var förvånansv<strong>är</strong>t lite<br />
människor h<strong>är</strong>. Borde inte fler vara ute? Sedan förstod han att de höll sig inomhus.<br />
Förmodligen för att spara energi. Eller för att dö. Han mådde illa. Linköping hade förvandlats<br />
till en krigszon på tre dagar. Långsamt vände han bilen och åkte hemåt igen. Han hade inget<br />
att hämta h<strong>är</strong>.<br />
N<strong>är</strong> han kom hem hade han druckit en stadig whisky. Han visste att han inte borde, spriten<br />
torkade ut kroppen. Skit samma. Han hade suttit hemma hela dagen och sett på nyheterna. För<br />
varje timme som gick blev läget allt mer desperat. Till slut hade han somnat i ett tillstånd av<br />
hopplöshet.<br />
N<strong>är</strong> han nu satt vid köksbordet flimrade bilder av Linköping förbi på näthinnan. Sju till tio<br />
dagar kunde man leva utan vatten. Det hade gått fyra. Vissa skulle säkert överleva två veckor<br />
119
Change language