Vad är din hemlighet? - HansOlsson.net

konstigt och runt tretiden började han bli matt igen. Maten hade inte helt lyckats kväva den
konstiga känslan han hade.
Just då var han inne på Åhléns där han kryssade mellan montrarna. Han stannade och
låtsades betrakta en hög med jeans som låg framför honom samtidigt som han gjorde sitt bästa
för att spana in omgivningen. Vid en sidovägg stod ett par tonårsflickor som kollade in smink
och viskande till varandra. De såg inte ut att vara i begrepp att stjäla något. Till vänster om
honom gick ett ungt par. Killen såg uttråkad ut medan tjejen klämde på alla kläder hon såg.
Mikaels svepte med blicken längre in i butiken och det var då hans ögon mötte mannens.
Mannen var klädd i trenchcoat med kragen uppfälld. På huvudet hade han en hatt i stil med en
borsalino, men utan rosett. Han såg ut som Dick Tracy, gott och väl två meter lång och bred
över axlarna som en brottare.
Mikaels första instinkt var att vända bort blicken, han var ju här civilklädd för att gripa
snattare, inte för att stirra på idioter. Men det var något med mannens blick som fick honom
att stelna till. Trots att hatten till hälften dolde mannens ansikte kunde han tydligt se ögonen.
De lyste med ett gulaktigt sken under hattens skugga.
Vad i helvete?
Känslan i Mikael hade börjat sjuda så fort han fick ögonen på mannen och nu tycktes den
växa sig starkare för varje andetag han tog. Han började få svårt att andas och han mådde illa.
Men han kunde inte slita blicken från de gula ögonen. Plötsligt log mannen mot honom och i
samma ögonblick spydde Mikael. Han böjde sig framåt och gjorde sitt bästa för att det inte
skulle skvätta på jeansen som låg på montern. Han gjorde ett tafatt försök att fånga upp
spyorna i händerna, men lyckades bara sprida ut dem mer på golvet. När han var klar kände
han sig helt tom, inte bara i magen utan i hela kroppen. Han tittade försiktigt upp för att se om
han såg mannen, men denne var borta.
Det tog honom tjugo minuter att få tag i personal som kunde hjälpa honom städa upp
spyorna. Han insisterade på att få göra det själv, men personalen sa vänligt men bestämt åt
honom att gå hem istället. Han fick låna en telefon på Åhléns för att ringa till kontoret och
förklara läget, sedan stapplade han på vingliga ben ner till garaget. Han satte sig i bilen och
började långsamt rulla därifrån. Inte ens fötterna ville samarbeta med honom och han fick
tjuvstopp två gånger innan det gick som det skulle. Precis när han skulle lämna
parkeringshuset tyckte han att han för ett ögonblick såg mannen med trenchcoat i
backspegeln, men när han vände på huvudet fanns det ingen där.
Håller jag på att bli galen?
72