Vad är din hemlighet? - HansOlsson.net

Jag tänkte berätta om fortsättningen på min livsstil som jag nämnde tidigare. Det man vill
uppnå. All tid man tjänar genom att ta sig fram på så räta linjer som möjligt spelar ingen roll
om du inte har ett mål med det. Annars leder det bara till mer väntetid om du kommer fram
till ditt slutmål mycket tidigare än planerat. Det är inte heller optimalt. Det är alltså viktigt att
ha ett klart mål för vad du egentligen vill få fram. Första gången detta slog mig på allvar var
på krogen. Jag var ute och drack öl med några kompisar då jag bestämde mig för att ragga upp
en tjej. Hur svårt kan det vara liksom? Svårigheten ligger i optimeringen av det hela. Och det
var så tanken med ett tydligt mål slog rot i mig. På ett ögonblick bestämde jag mig för att ha
sex den kvällen. Men vad är det optimala sättet? Jag gjorde som jag brukade göra på den
tiden, på det snabbast möjliga sättet eftersom det i slutändan skulle vara det mest optimala.
Jag reste mig och gick bort till ett bord där det satt fyra tjejer. Det var de första jag såg,
alltså var de det mest optimala valet. När jag kom fram tvekade jag inte, det skulle ju gå fort.
”Vill någon av damerna knulla?”
Jag kommer ihåg reaktionerna. De stirrade på mig med uppspärrade ögon under flera
sekunder. Sedan började de gapskratta. De låg dubbelvikta över bordet och någonstans i
bakhuvudet smög sig den irriterande tanken in att det kanske inte var mitt allra bästa beslut.
Skam den som ger sig. Jag ändrade om i min strategi och riktade istället in mig på ensamma
tjejer. De hade åtminstone inte sina väninnors hånfulla stöd när de avvisade mig. Jag förfinade
dessutom min öppningsreplik för den skull att den skulle skrämma tjejerna. Jag kryssade mig
fram och tillbaka mellan baren, dansgolvet och de otaliga bord som stod utställda och frågade
de som råkade komma i min väg.
mig?”
”Vill du ligga med mig? Ska vi älska, du och jag? Vill du idka sexuellt umgänge med
Jag möttes av alla möjliga reaktioner. Skratt i ansiktet, cider på tröjan, dödliga blickar.
Märkligt nog fick jag aldrig någon örfil. Alltid något i alla fall. Efter en knapp halvtimme
hade någon uppenbarligen tröttnat för då kom en vakt och bokstavligt talat slängde ut mig. En
smula besviken gick jag hem istället. Det var inte optimalt.
Jag lärde mig dock att målet kan vara det som är optimalt, och att vägen dit går att skarva
lite på om du förstår vad jag menar. Det beror på, men man lär sig att optimera situationer.
Som nu till exempel. Jag sitter här och skriver ner det här, det förkortar väntetiden avsevärt.
Det enda jag saknar är att jag inte kan påverka mycket mer. En bit mat skulle vara bra, men
den kommer väl imorgon bitti misstänker jag. Eller en klocka, den jag hade tog de. Men de
hittade inte papperslapparna och pennan.
127