Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Mannen med kniven, en kraftig karl med ölmage och ett stort rött skägg snodde runt mot<br />
mig och var beredd att sticka kniven i vem det nu var som hade pratat. Men jag var beredd.<br />
Jag sparkade honom på sidan av knäet och han dråsade omkull på marken. Kniven tappade<br />
han och det <strong>är</strong> jag faktiskt tacksam över. Jag böjde mig över honom och stirrade honom i<br />
ögonen innan jag tryckte trasan med bedövningsmedel mot ansiktet på honom.<br />
Det sista han såg innan han tuppade av var ett par rödstrimmiga ögon. Jag hissade upp<br />
honom i ett träd som stod bredvid på samma sätt som jag hissat upp den första mannen.<br />
Sedan var det dags att ge sig av. Det gällde att inte slösa ett ögonblick mer än nödvändigt.<br />
Dels kunde de båda männen vakna och börja föra ett jäkla liv. Eller så kunde deras kamrater<br />
från skjulet komma och leta efter dem.<br />
Jag sprang tillbaka till stenen och bytte snabbt om igen. Sedan sprang jag rakt genom<br />
skogen, samma väg som jag sprungit n<strong>är</strong> männen började förfölja mig. Till slut kom jag ut till<br />
en landsväg d<strong>är</strong> jag hade min bil parkerad en bit bort.<br />
Jag tittade på klockan igen, 21:41.<br />
Det hade gått mycket bra och adrenali<strong>net</strong> pumpade fortfarande runt i blodet på mig. Jag<br />
kände mig mer levande än jag någonsin gjort och jag var tvungen att påminna mig om att jag<br />
måste bort h<strong>är</strong>ifrån, istället för att stå på en öde landsväg och flina som en lycklig fåne.<br />
Stefan slutade läsa och lade ner pappersarket bredvid sig. Han log åt min<strong>net</strong> av de båda<br />
männen han hade lyckats överraska och övermanna d<strong>är</strong> i skogen. Han insåg plötsligt hur<br />
mycket han hade förändrats under de tio år som gått sedan han blivit besatt av idén att komma<br />
på en <strong>hemlighet</strong> v<strong>är</strong>dig sin status.<br />
Han stirrade ut genom fönstret en kort stund innan han blickade ner på listan över platser<br />
han varit på. Det fanns fyrahundrafemtiotre punkter på listan över platser han besökt och<br />
personer han berättat om mannen med de rödstrimmiga ögonen för. N<strong>är</strong> han var klar med sin<br />
bekännelse i form av boken, skulle han gräva ner den djupt inne i skogen. Om någon någonsin<br />
skulle hitta den skulle det ta flera decennier, kanske flera sekler innan hans <strong>hemlighet</strong> blev<br />
känd. Den kanske aldrig skulle bli känd. Han hade mycket kvar att skriva, men han log brett<br />
n<strong>är</strong> skrivmaskinen återigen började smattra under hans fingrar.<br />
157
Change language