Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
” En av våra kurirer råkade ut för en olycka och var tvungen att lämna behållaren och<br />
hj<strong>är</strong>tat d<strong>är</strong> du fann den. Dess magi påverkade dig så att du fick se glimtar av vår v<strong>är</strong>ld. Vi har<br />
letat efter cor’mactas sedan dess. Du har sett några av dem som letat. Nu behöver någon<br />
hj<strong>är</strong>tat.”<br />
”Men varför var vi tvungna att åka hit? Kunde jag inte gett den till Dick Tracy?”<br />
”Nej, den har varit ute i er v<strong>är</strong>ld för länge. Endast du kunde ta den hit. H<strong>är</strong>ifrån <strong>är</strong> det inte<br />
långt till den som behöver hj<strong>är</strong>tat.”<br />
”Jag förstår inte…”<br />
”Du behöver inte förstå. Det <strong>är</strong> över nu. Vi kommer inte att ses något mer.”<br />
Mannen vände sig långsamt om och började gå mot skogen med långa lugna steg. Den<br />
björnlika skepnaden följde efter honom.<br />
”Ni <strong>är</strong> troll, eller hur?” ropade Mikael plötsligt. ”Ni finns på riktigt.” Han kunde inte hejda<br />
sig. Allting började falla på plats. Den m<strong>är</strong>kliga känslan släppte gradvis taget om hans<br />
dimmiga hj<strong>är</strong>na n<strong>är</strong> kulan försvann ur hans ägo. Det var som att komma upp till vattenytan<br />
efter att ha simmat under vatten alldeles för länge. Mikael var inte längre n<strong>är</strong>a att drunkna.<br />
Mannen hejdade sig och vände sig långsamt om.<br />
”Vissa av oss <strong>är</strong> det”, sa han lugnt.<br />
”Indianen jag såg. Var det också ett troll?”<br />
Mannen svarade inte utan betraktade bara Mikael med sina stora lugna ögon. De röjde inte<br />
vad han tänkte.<br />
”Farväl”, sa han bara enkelt. Sedan vände han sig om och försvann in i skogen. Mikael<br />
kunde sv<strong>är</strong>a på att han såg en svans som <strong>din</strong>glade fram och tillbaka på den stora mannen.<br />
Han vände sig om mot Sofia som höll Marie i ett krampaktigt grepp. Flickan sov lugnt i<br />
hennes famn.<br />
”<strong>Vad</strong> hände precis?” frågade hon n<strong>är</strong> deras ögon möttes.<br />
”Jag tror att jag råkade hitta ett magiskt föremål som tillhör trollen.”<br />
De stod d<strong>är</strong> tysta och stirrade in i den dunkla skogen. De oformliga varelserna var borta<br />
och inga gula ögon tittade tillbaka på dem. Det fanns inga ord att säga. Efter en lång stund<br />
satte de sig i bilen. Det var dags att åka hem. Stugan låg d<strong>är</strong>, tyst och ruvande. Men inte<br />
längre på ett mörker, utan istället fanns d<strong>är</strong> ett skimmer av något annat. Något okänt. Kanske<br />
en port till en annan v<strong>är</strong>ld. En v<strong>är</strong>ld d<strong>är</strong> skogens varelser levde. En v<strong>är</strong>ld som de hade alldeles<br />
runt hör<strong>net</strong>, men som människan inte längre kunde se.<br />
N<strong>är</strong> bilen svängde ut på landsvägen låg det täta dimstråk över åkrarna. Mikael tyckte han<br />
såg skuggor röra sig d<strong>är</strong> inne, men han var inte säker. Han visste inte om han någonsin kunde<br />
96
Change language