Vad är din hemlighet? - HansOlsson.net

En tredje av männen i ledningen harklade sig, den här gången var det han som satt rakt
framför Niklas.
"Vi ska ha en omröstning Niklas, men jag vill inte att du hoppas på för mycket. Du måste
se det ur vår synvinkel också. Det finns ingen ekonomisk vinning i din uppfinning. Bara
fördelar som är gratis och det kan vi inte gå ut med just nu."
"Men alla skulle vara intresserade", försökte han, men det började kännas hopplöst och
axlarna sjönk ihop mer och mer för varje sekund.
"Vem ska köpa din uppfinning? Den är självförsörjande. När den väl är ute", en darrig
hand viftade avvärjande under en av skrivbordslamporna, "finns det inget mer att tjäna på den.
Ingen av stormakterna skulle vara intresserade eftersom de förr eller senare skulle få tillgång
till den gratis. Och enligt dina siffror skulle det inte ta lång tid alls. Det går inte att använda
din uppfinning militärt. Civila bryr sig inte om luftföroreningarna så länge de inte behöver
det. Vem skulle betala för din forskning?"
"Men det är ju det som är poängen. Det är harmlöst och hjälper alla. Hela världen skulle
må bättre av mindre luftföroreningar. Alla skulle må bättre", hans röst darrade märkbart av
besvikelsen. "Jag har ju till och med designat den så att den inte gör någon skada. Det kanske
är så som ni säger att den ekonomiska vinningen inte är stor, men det finns ju heller ingen
ekonomisk förlust på det! Asfalten kommer inte ta skada eftersom rötterna är så trådsmala att
de knappt är synliga för blotta ögat. Dessutom ligger de så ytligt att det inte finns någon
möjlighet för oförutsedda händelser. Jag har gjort hundratals tester och alla mätningar visar på
att mina resultat stämmer. Jag har till och med injicerat vatten och fryst plantorna. Rötterna
utvidgar sig knappt något alls utan det tas istället hand om av bladen. De är designade så,
ingenting kommer att förstöras."
"Det handlar inte om vad som kommer att förstöras eller inte", sa mannen framför honom
lugnt. "Det handlar om ekonomi. Om det finns möjlighet att programmera om dem så att de
släpper ut nervgifter eller något annat som vi kan ha nytta av, då finns det mer värde i din
forskning. Skulle det vara möjligt?"
Niklas var tyst under vad som kändes som en evighet. Han blickade surt ut i mörkret där
han visste att männens ögon fanns. Granskande och känslokalla. Till slut slog han ner blicken.
"Ja, det skulle vara möjligt, men det är ju inte det som är meningen med..."
"Du vet vad vi gör här Niklas. Eller du kan åtminstone ana det. Det vet vi också att du vet.
Även om protokollen förbjuder prat om det så förekommer det i fikarummet, i
omklädningsrummet och i korridorerna. Vi är medvetna om detta men förhåller oss relativt
passiva till den sortens konversation. Så våra invändningar kan knappast komma som en total
9