You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
intressant först n<strong>är</strong> en av kusinerna berättade att han rest till Afrika. Kusinen hade blivit så<br />
tagen av resan att han funderade på att åka dit igen.<br />
”Om jag åker till Afrika igen kommer jag nog aldrig mer tillbaka”, sa han medan han<br />
lugnt drack sitt kaffe.<br />
Han lyssnade intresserat på n<strong>är</strong> kusinen berättade om hur det var att jaga i Afrika. Jakt var<br />
tydligen ett av hans stora intressen och det lät både spännande och fascinerande att vara på<br />
savannen i jakt på villebråd. Något i berättelsen störde honom dock. Det fanns en ytterst svag<br />
underton av bitterhet i kusinens ord. N<strong>är</strong> han tänkte efter kom han ihåg något som hans mor<br />
sagt för länge sedan. Tydligen fanns det någon form av osämja bland hans morbröder<br />
angående mormors gård. Så fort han kom ihåg det insåg han att det kanske var fler än han<br />
själv som försökte hålla fasader uppe under begravningen. Egentligen visste han inte vad det<br />
rörde sig om, men det var något om vem som skulle <strong>är</strong>va gården och marken. Eller om det var<br />
problem med vem som tog hand om allting. Det spelade ingen roll i hans v<strong>är</strong>ld och <strong>är</strong>ligt talat<br />
var han glad att han inte visste mer än han gjorde. Han log ett glädjelöst konstaterande leende<br />
för sig själv åt tanken. Det var inte ett problem han ville bli indragen i så han var inte det<br />
minsta bedrövad av att inte veta mer. Möjligtvis lite nyfiken, men det var allt.<br />
Plötsligt avbröts samtalet och hans tankar av ett skarpt ljud n<strong>är</strong> någon slog en sked mot sin<br />
kaffekopp. Det var en av hans morbröder som reste sig upp för att hålla tal.<br />
”Vi <strong>är</strong> ju h<strong>är</strong> idag för att mor har gått bort”, började han med sin djupa stämma.<br />
”Det var ju väldigt n<strong>är</strong>a hennes födelsedag, hennes hundratreårsdag. Mor hade några bra<br />
dagar på slutet n<strong>är</strong> hon var klar i huvudet och relativt pigg. N<strong>är</strong> jag pratade med henne då sa<br />
hon att n<strong>är</strong> hon fyllde år så skulle hon bjuda oss på en skinksmörgås och en kopp kaffe. Och<br />
h<strong>är</strong> <strong>är</strong> vi nu idag och äter skinksmörgås och dricker kaffe. Jag <strong>är</strong> säker på att mor skulle ha<br />
varit glad om hon kunde ha varit med oss idag. Jag tror också att hon var nöjd med sitt liv och<br />
att hon kände sig omtyckt. Hon var ju väldigt barnk<strong>är</strong> mor och hon blev alltid glad n<strong>är</strong> någon<br />
kom och besökte henne och tog med barnen så att hon fick ha dem i knäet en stund. Och barn<br />
har det alltid funnits gott om. Vi var åtta syskon som underhöll henne genom åren och sedan<br />
<strong>är</strong> det ju alla barnbarn. Ja, jag <strong>är</strong> säker på att mor skulle ha varit nöjd om hon varit med oss<br />
idag.”<br />
Han harklade sig medan han letade efter rätt ord. ”Vila i frid mamma”, sa han till slut<br />
innan han satte sig igen.<br />
Det var i det ögonblicket det gick upp för honom vad det var han letade efter. Han hade<br />
vandrat med Döden som sällskap hela sitt liv, men det var inte Döden han tänkte på nu. Det<br />
var inte heller sorgen över mormors bortgång. Det var förståelse och insikt. Mormor hade<br />
165
Change language