Vad är din hemlighet? - HansOlsson.net

vara kvar här om han var en sådan som drog till sig oönskad uppmärksamhet. Det går inte att
muta alla och kanske var de ärliga poliserna intresserade.
”Du får köpa en pistol”, sa han skarpt. ”Men kom ihåg att du inte fått den av mig. Du
känner inte mig och har aldrig sett mig, är det förstått?” Svensken nickade, han hade en glimt
i blicken som Anxon tolkade som lättnad.
”Om du använder pistolen och åker fast eller om polisen så mycket som ens anar att du
köpt den av mig kommer jag se till att du dör en mycket obehaglig död. Tro inte att ett
fängelse hjälper dig från det, jag känner folk överallt som kan tortera dig tillräckligt länge för
att du skulle önska att du aldrig blivit född. Förstår vi varandra?”
Svensken svalde men nickade igen som tecken på att han förstod vad han gav sig in i.
Anxon vinkade till sig en man som stod i baren och pratade med servitören. Han viskade
några korta ord till honom och denne försvann iväg bakom ett draperi i ena änden av rummet.
Mannen kom tillbaka och lade upp en liten revolver på bordet tillsammans med en ask
patroner.
Den här kostar dig femhundra euro. Kan du betala nu är den din, annars blir det ingen
affär och du kan glömma bort att komma tillbaka hit igen. Erbjudandet gäller bara nu. Anxon
lutade sig tillbaka i stolen och granskade svensken som strök bort svett ur pannan med ena
handen. Med den andra grävde han i fickorna efter pengar och till slut fick han fram en hög
sedlar som var skrynkliga av svett. Han lade dem framför sig och sköt dem över bordet.
"Jag tror det är ungefär femhundra euro", sa han sammanbitet.
Anxon var förvånad. Svensken var verkligen fast besluten att köpa pistolen för att kunna
skydda sig själv. Det kanske verkligen var så att han var jagad av mannen med de
rödstrimmiga ögonen. Anxon ville nog inte veta när han tänkte efter, han hade sina egna
bestyr att se till. Han visste inte heller om mannen talade sanning eller om han var galen och
led av vanföreställningar. Anxon tyckte inte att det spelade någon roll. Om idioten ville slösa
bort sina pengar och förmodligen sitt liv på en revolver så var det upp till honom. Men så var
det ryktet han hade hört från sina kanaler. Visserligen var det på långa omvägar han hört det,
men det var märkligt att svensken också pratade om en skräckinjagande person med
rödstrimmiga ögon. Nåväl, det var inte hans bekymmer och han tittade hungrigt på pengarna
som låg på bordet, väntande på en ny ägare.
Han tog långsamt upp den svettiga högen med sedlar och räknade snabbt igenom dem. Det
var närmare sexhundra euro och han kastade en snabb blick på svensken som stint stirrade på
honom. Anxon nickade bara till svar och först då tog svensken upp revolvern och fingrade
143