You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Det var svalt och skönt i trapphuset. Nu gällde det att få tag i mannen som plockat på sig<br />
konserver. Sven drog med fingret över tavlan med namn som satt innanför dörren. Johansson,<br />
Kindbom, Svensson. Fan, han hade ingen aning. Han bestämde sig för att börja nedifrån och<br />
gå uppåt. På det sättet skulle han spara energi. Sven smög försiktigt uppför trapporna. På<br />
första våningen fanns fyra dörrar, alla var låsta. <strong>Vad</strong> skulle han göra nu? Ringa på och fråga<br />
om han kunde få något att dricka? Nej, det skulle aldrig gå. Ringa på och slå in pannan på<br />
vem som än öppnade, sedan ta vad som fanns att dricka. Ja, det var bättre. Med vad skulle han<br />
göra om ingen öppnade? Han fick chansa helt enkelt.<br />
Långsamt arbetade han sig uppåt i huset. Alla dörrar var låsta. N<strong>är</strong> han kom längst upp i<br />
trapphuset vände han och började istället ringa på dörrarna. På översta våningen var det tyst<br />
som i graven. Han lade örat mot dörrarna n<strong>är</strong> han ringde på för att höra om någon smög<br />
omkring i lägenheterna, men han hörde inget.<br />
Han gick ner en våning och upprepade proceduren. Det gick långsammare nu och han var<br />
gång på gång tvungen att försöka samla ihop tillräckligt med saliv för att kunna svälja. Sven<br />
var n<strong>är</strong>a gränsen för vad han kunde klara. Han var tvungen att få tag på något att dricka. N<strong>är</strong><br />
han lade örat mot dörren d<strong>är</strong> det stod Kindbom hörde han något som skrapade innanför.<br />
Hj<strong>är</strong>tat rusade. Det h<strong>är</strong> kanske var rätt ställe. Med darrande hand tryckte han in ringklockan.<br />
Ett svagt surrande hördes från andra sidan dörren. Han kunde höra tassande steg n<strong>är</strong>ma sig.<br />
Han satte försiktigt handen för titthålet. Bara han tog sig in skulle han få tag i något att dricka.<br />
På en lång stund hörde han ingenting mer. Han insåg att det förmodligen verkade<br />
misstänkt. Sven tänkte så fort han kunde. <strong>Vad</strong> skulle han göra? Han måste in i lägenheten.<br />
Han tryckte återigen in ringklockan och ropade så högt han vågade genom dörren.<br />
”Det <strong>är</strong> från smittskyddsinstitutet. Vi måste undersöka er lägenhet.”<br />
Oändligt långsamma sekunder tickade fram men så hörde han hur låset vreds om. Sven<br />
tvekade inte, han tog ett snabbt steg bakåt, tryckte ner handtaget och sparkade till dörren så<br />
hårt han kunde. Den for upp med en smäll och kastade personen bakom till golvet. Sven<br />
stirrade triumferande på mannen på golvet. Det var rätt lägenhet. Äntligen skulle han få något<br />
att dricka. Mannen på golvet låg stilla, det rann blod från huvudet. Skit samma.<br />
Sven tog ett kliv över honom och gick in i lägenheten. Var fanns köket? Lägenheten var<br />
större än han först trott, men han kunde se köket två rum bort till vänster. Perfekt. Han<br />
snubblade dit. Yrseln började bli v<strong>är</strong>re, ja ja det skulle snart bli bättre. Något att dricka, sedan<br />
skulle han vara igång igen.<br />
Sven kom in i köket, hittade genast kylskåpet och slet upp det. Det var som att se<br />
paradiset. Sven tyckte nästan att han kunde se en liten regnbåge skimra över de tre juicepaket<br />
116
Change language