Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
veta vad han skulle ha det till, till en början mest av nyfikenhet, men han var så undvikande<br />
att jag började tro att han höll på med något skumt. Han jobbar som journalist förstår du.<br />
Först sa jag nej, jag ville inte vara inblandad i något skumt, men han tjatade och tjatade så till<br />
slut gick jag motvilligt med på det. Jag skulle få femtusen kronor för programmet och det var<br />
riktigt bra betalt för det lilla jobbet.”<br />
Han pausade och granskade Anxon som inte rörde en min. Svensken svalde nervöst i ett<br />
försök att fukta strupen innan han fortsatte.<br />
”Så jag skrev alltså ihop hans program på min lediga tid och det gick verkligen bra. Det<br />
tog inte mer än en vecka ungef<strong>är</strong> att få det som han ville. Och det var som jag trodde. Det var<br />
ett spionprogram. Det visade sig att han ville spionera på kända personer som hade en<br />
webbkamera hemma. Han gissade att han förr eller senare skulle komma på något snaskigt<br />
som media kunde sätta tänderna i. Det spelade inte så stor roll om det var en skådespelare som<br />
i <strong>hemlighet</strong> var homosexuell eller om en politiker pratade skit om invandrare hemma hos sig.<br />
Bara det var snaskigt.<br />
Till en början tyckte jag det var en jäkligt dålig idé, men det d<strong>är</strong> med politikerna lät ju<br />
faktiskt inte så dumt. Jag <strong>är</strong> inte överförtjust i deras skitsnack.” Svensken snörpte lite på<br />
munnen, men i övrigt förändrades inte hans uppsyn.<br />
Anxon knackade fram ytterligare varsin cigarett och bjöd svensken på en. De tände dem<br />
och svensken frågade om han kunde få beställa en öl eftersom han uppenbarligen var torr i<br />
munnen. Anxon gissade att det var nervositeten så han vinkade åt servitrisen i baren att ge<br />
dem varsin öl och hon nickade till svar.<br />
”Så en kväll, det var kanske en vecka efter att programmet blivit klart så ville min kompis,<br />
journalisten, testa det. Han kom hem till mig på kvällen och jag bjöd honom på whisky. Han<br />
var uppspelt som ett barn på julafton och pladdrade hela tiden om att han hade v<strong>är</strong>ldens grej<br />
på gång. Till slut lyckades han lugna ner sig så pass mycket så att vi kunde sätta igång. Jag<br />
satte igång min dator utan att tänka på vad som skulle kunna hända, hans entusiasm smittade<br />
av sig. Om jag hade vetat hade jag kastat ut honom med huvudet före och sagt åt honom att<br />
jag aldrig någonsin ville se honom igen. Men det gjorde jag inte och nu sitter jag h<strong>är</strong>.”<br />
Anxon ville inte medge det, men nu var han nyfiken. Han ville faktiskt veta varför<br />
svensken satt h<strong>är</strong> framför honom, nervös och darrande och drog den h<strong>är</strong> historien.<br />
”Fortsätt”, sa han lugnt, men det fanns en antydan till spänning i hans röst nu.<br />
Servitrisen kom med deras öl och svensken svepte halva glaset i ett drag. Han torkade sig<br />
om munnen med handen och tog ett djupt bloss på cigaretten.<br />
137
Change language