You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
indianen var det v<strong>är</strong>re med. N<strong>är</strong> hans kollegor frågade om helgen sa han bara att det hade varit<br />
bra, men han misstänkte att han såg sliten ut efter att ha sovit dåligt. Problem i paradiset.<br />
Han började sitt pass i Pub-gallerian. Det var förhållandevis lugnt och stilla så h<strong>är</strong> tidigt<br />
på dagen. Han strosade runt på måfå och låtsades titta på kläder eller skivor i hopp om att få<br />
syn på något som såg misstänksamt ut. Det enda han såg var en kvinna som skrek upprört i<br />
sin mobiltelefon. Han ruskade på huvudet och tittade på klockan, tio över tio. Ingen skulle<br />
m<strong>är</strong>ka om han lämnade sin rutt en stund.<br />
Han försäkrade sig om att ingen av hans kollegor var i n<strong>är</strong>heten och sedan smet han<br />
diskret ut på gågatan. Det var ganska lugnt på Drottninggatan och idag kändes det bra. Det<br />
skulle bli v<strong>är</strong>re om ett par timmar men nu gick det åtminstone att ta sig fram. Om någon<br />
frågade varför han var hos urmakaren fanns v<strong>är</strong>ldens enklaste förklaring till hands; hans<br />
klocka var trasig. Men han ville till varje pris undvika följdfrågor. Ju mindre alla andra visste<br />
om kulan desto bättre. Han gick en bit och svängde sedan ner på en tv<strong>är</strong>gata d<strong>är</strong> klockaff<strong>är</strong>en<br />
fanns.<br />
N<strong>är</strong> han öppnade dörren och klev in plingade en bjällra i dörren. Det kändes gammaldags<br />
charmigt trots att aff<strong>är</strong>en var modern. Utefter väggarna fanns flera glasmontrar med klockor i<br />
alla utföranden. Det var tomt i aff<strong>är</strong>en sån<strong>är</strong> som på expediten som stod bakom disken och såg<br />
uttråkad ut. Det var en stor buskig man med östeuropeiskt utseende. Ögonbrynen satt tätt ihop<br />
över de insjunkna ögonen och den kraftiga hakan stack fram under den tjocka näsan. Han<br />
blickade längtande ut genom fönstret. Mikael gick tvekande fram till disken. Han började<br />
fundera på om det h<strong>är</strong> var en bra idé trots allt.<br />
”Hej…” började han.<br />
”Hej hej”, svarade mannen ointresserat. ”<strong>Vad</strong> kan jag hjälpa dig med?”<br />
Namnbrickan berättade att urmakaren hette Viktor Bolemnt. Mikael lade m<strong>är</strong>ke till att han<br />
knappt bröt något alls och att han såg vältränad ut. En yrkesskada att bedöma människor<br />
utifall att de skulle försöka slingra sig ur ett eventuellt gripande.<br />
”Jag har…”, började han osäkert. ”Är du bra på klockor?”<br />
Mannen gav honom en blick som Mikael endast kunde tolka som förvåning.<br />
”Det h<strong>är</strong> <strong>är</strong> en klockaff<strong>är</strong>. Det <strong>är</strong> mitt jobb”, svarade mannen sedan, efter att ha granskat<br />
Mikael. Kanske bedömde han också sin motståndare i händelse av att det skulle bli bråk. Man<br />
kunde inte vara nog försiktig n<strong>är</strong> man handskades med folk. Några tysta sekunder förflöt n<strong>är</strong><br />
männen bedömde varandra, expediten som var orolig för att Mikael skulle ställa till problem,<br />
och Mikael som kände sig som en malplacerad idiot.<br />
64
Change language